Veterandagen med medaljer och minnesmärken

De medaljer som delades ut av H.M. Konungen och Överbefälhavaren general Micael Bydén gick till soldater och officerare för insatser mellan 1956 och 2010. Det kan alltså dröja innan Försvarsmakten ger sina hjältar ett erkännande, särskilt om SJ är inblandat, vilket en soldat som vi bara känner som Sture fick erfara. Han blev sittande i SJ:s tåg på grund av omfattande förseningar i Bodentrakten, så när han slutligen anlände till Stockholm var festen över. Vår handlingskraftige och välunderrättade överbefälhavare fick dock reda på att Sture hade anlänt och gjorde halt för att åter framrycka till Veteranmonumentet där Sture fick sin jubileumsjetong för sin insats i UNEF.

UNEF sattes in under Suezkrisen 1956 på initiativ av FN:s dåvande generalsekreterare Dag Hammarskjöld. Det är i år 50 år sedan insatsen avslutades. Cirka 750 personer från Suezinsatsen fanns på plats på Djurgården.
De flesta medaljerna delades ut för insatser under fredsförhållanden, men en hemlig operatör tilldelades medaljen ”För Förtjänstfulla Insatser” i silver, med svärd, för icke närmare specificerade insatser under 2010. Svärdet anger att det handlar om direkta stridsuppgifter, sannolikt i Afghanistan.

Nästa år blir Veterandagen allmän flaggdag, något den hade kunnat vara redan i år om inte socialdemokratisk prestige hade satt stopp för det. Istället för att bifalla Moderaternas motion om saken avslog man den och skrev ett eget förslag som i praktiken betyder samma sak, men som antogs för sent för att kunna börja gälla i år.

Sverige har en lång historia av internationella insatser utöver de reguljära krigen, både privata initiativ och statliga eller statsunderstödda. Redan vid 1700-talets början eskorterade Svenska Flottan svenska handelsfartyg i Medelhavet för att skydda dem från angrepp av barbareskstaternas pirater. 1802 genomförde man en gemensam blockad mot Tripoli tillsammans med amerikanska flottan. Resultatet blev att 137 svenska sjömän kunde befrias ur slaveri. Problemen kvarstod dock i många år och man försökte lösa dem med en kombination av militära insatser och tributer, så kal­lade Turkiska sjöpass, till härskarna i barbareskstaterna. Först när Frankrike erövrade Algeriet år 1830 kunde piraterna isoleras, men det var inte förrän 1845 som Sverige kunde sluta betala tributerna.

Under Schlesvig-Holsteinska kriget mellan Danmark och tyska stater och upprorsmän deltog både frivilliga svenskar och en officiell svensk trupp som förlades till Fyn år 1848 som stöd åt Danmark.

År 1911 begärde det persiska parlamentet hjälp från Sverige med att sätta upp en gendarmtrupp för att upprätthålla ordningen i landet. Styrkan leddes av svenska officerare med Harald Hjalmarsson som överste och chef. Uniformerna var påfallande lika svenska dragonuniformer med undantag för huvudbonaden. Under Finska Vinterkriget och Fortsättningskriget deltog en lång rad svenska frivilliga med inofficiellt stöd, Sverige hade förklarat sig neutralt och kunde inte officiellt stödja den finska krigsinsatsen. I andra världskrigets slutskede utbildades danska och norska polisförband i hemlighet för att kunna upprätthålla ordningen efter den förväntade tyska kapitulationen.

De moderna svenska frivilliginsatserna startade med UNEF 1956 och har följts av olika insatser i Europa, Asien och Afrika. Runt 100 000 svenskar har tjänstgjort utomlands i Försvarsmaktens regi, totalt har 81 avlidit under tjänstgöringen, varav 16 har dödats i strid. Efter 1995 har Sverige förutom FN-insatser också deltagit i Nato- och EU-ledda operationer. För närvarande deltar Sverige med trupp eller observatörer i tolv olika konflikter.