Vad händer, när det vi mest fruktar, händer?

I vissa fall räcker det inte att bara rösta bort politiker, ifall de har skadat ett land djupt. Om dessa därvid fattat beslut, där riskerna för katastrofala resultat var uppenbara för en normalbegåvad och omdömesgill individ, och de ändå genomförde den skadliga policyn, har man som toppolitiker ett särskilt ansvar.

Om brotten inte är definierade av lagstiftningen, finns självfallet inga straff. Och retroaktiv lagstiftning tillåts inte i Sverige. Det är också svårt att se, att någon sådan kommer att införas. Det skulle kräva helt extraordinära händelser, men – sådana kan nu inträffa.

Man kan överväga om inte vissa regeringsbeslut – tillåtna enligt lagen – ändå bör föranleda ett legalt personligt ansvar. Ett aktuellt fall gäller självfallet tidigare regeringsbeslut att tillåta invandring, som fått sådana konsekvenser, att de kan hota Sveriges interna säkerhet eller stabilitet.

Massinvandringen till Sverige under 2006-2015 skedde särskilt under den senare delen av perioden okontrollerat, och man vet i dag inte vilka konsekvenser denna har i framtiden.

Kommer bristen på kontroll av de personer som släpptes in i landet och volymen av människor som kom, att leda till ytterst allvarliga problem för Sverige? Vilken är egentligen invand­rarnas genomsnittliga benägenhet att integreras?

Vilka följder kommer de med för låg integrationspotential att orsaka? Vad händer om en nämnvärd del inte vill eller kommer att integreras på sikt? Vad händer om en militant minoritet börjar tillgripa våld med argumentet att en sekulär regering inte är acceptabel, att invand­rarnas religion inte respekteras tillräckligt och att de egentligen förtrycks?

Ett annat fall: brott utförda av invand­rare, som inte är förknippade med politik eller terrorism, men som ändå är så allvarliga och frekventa att de mycket allvarligt skadar den svenska befolkningen. Eller om ett stort antal överhuvudtaget inte kan eller vill försörja sig?

Det synes inte orimligt, att ansvariga politiker under vissa omständigheter hålls ansvariga för möjliggörandet av till exempel de många allvarliga brott som begås av personer som kommit hit på grund av en otillräckligt kontrollerad invandring.

Om man vid invandringen inte genomfört ens en elementär kontroll av dem som anlände, bland annat har man accepterat att dessa slängt sina identitetshandlingar, är detta allvarligt. Man kan i praktiken ha accepterat, att människor ljugit om sitt ursprung eller sina personalia, allt för att kvala in i kategorier som haft lättare att få asyl i Sverige.

Personer som inte alls bekänner sig till värderingar liknande våra gällande människovärde, mänskliga rättigheter, politisk frihet och demokrati utan accepterar – eller till och med önskar – att våld utövas mot oss, har släppts in.

Man kan säga att politikerna nu inte har någon aning om vad som kan och kommer att hända i framtiden i Sverige. Låt oss fastställa förutsättningarna (ett scenario) för det nu otänkbara – retroaktiv lagstiftning gällande beslut på ett mycket begränsat område. Den risk alla mest fruktar är självfallet att kriser av allvarliga slag orsakade av den okontrollerade invandringen inträffar i vårt land i framtiden.

Låt oss anta att kriserna är av arten att svenskarna därigenom upplever växande våldsamma oroligheter med även rent militära och revolutionära inslag eller att deras levnadssituation allmänt drabbas allvarligt på grund av orsaker förknippade med massinvandringen. Under några val har invandringskritiska partier vunnit mark och de and­ra har kraftigt trängts tillbaka.

De skyldiga politikerna har sedan länge avgått, och deras anseende även i deras egna partier är mycket lågt och hos folkets flertal obefintligt. Partiledningarna i de senare partierna förstår att vägen att undvika fortsatt väljarflykt är att följa folkmajoriteten.

Den nationella krisen har skapat en sådan reservoar av ogillande och avsky att medborgarna allmänt inser och kan acceptera argumentet att orsaken till händelseförloppet är oövertänkta och orimliga beslut hos våra tidigare regeringsledamöter.

Då kommer frågor om ansvar att ställas, men lagar som tillåter att sådant utkrävs existerar inte. För att ändå kunna straffa de ansvariga väcks därmed frågan om retroaktiv lagstiftning. För bedömningen av möjligheten och relevansen av retroaktiv lagstiftning gällande legalt ansvar i en sådan fråga blir det då viktigt att finna svar på, hur en klok, normal person utan politiska bindningar kunde ha bedömt läget.

Skulle denne ha accepterat den förda invandringspolitiken – eller skulle den ha stoppats? Nu kan vi sägas veta svaret, eftersom en ständigt växande del av befolkningen i vårt tänkta scenario intog en allt restriktivare hållning i den frågan långt innan politikerna reagerade.

Att vissa brott inte definierats, innan brottet begåtts, är i västerländska samhällen ett hinder för straff. Retroaktiva straff är allmänt av ondo. Men vissa brott är av den arten, att de ändå bör straffas, och den principen knäsattes genom det legala ramverket för brott mot mänskligheten under and­ra världskriget.

Nu aktuella brott kan till exempel ses som oacceptabla underlåtenhetsbrott som skadar en nation så djupgående att dess sammanhållning, historiska levnadssätt och själva existens sätts i fara, eller att befolkningens välbefinnande drabbats ytterst allvarligt genom frekventa brott orsakade av invand­rarnas ideologi eller av kriminella skäl.

De beslut politikerna fattade är en ny kategori av brott mot mänskligheten, i detta fall utövat av beslutande politiker mot sina egna nationer. Det är likgiltigt att politikerna valts till sina ämbeten. Avståndet mellan politiker och väljare är i många partier i dag så långt, och lydiga media så skyddande att politikerna har stor frihet att under en period genomföra många åtgärder mot folkmeningen. Och även om man vid den tidpunkten trodde sig ha en majoritet bakom sig, spelar det ingen roll.

Vid sidan av vad som är legalt rimligt och möjligt, kommer självfallet folkopinionen i det kommande läget vara den drivande faktorn. Vad krävs då för att en majoritet av svenskar ska kunna godta en retroaktiv lagstiftning för att straffa de skyldiga politikerna? Ja, sannolikt följande händelser:

1. Ett växande antal terrordåd med politiskt syfte och kontinuitet, i vilka många svenskar dör eller skadas, och/eller

2. att den allmänna brottsvågen och särskilt gällande våldsbrott stiger till en oacceptabel nivå, och/eller

3. att de offentliga finanserna på grund av invandringen inte tillåter att svenska medborgares vitala livsbehov till exempel gällande
sjukvård eller äldrevård bemöts ordentligt, samt

4. att en tillräckligt stor del av den svenska befolkningen har fått negativa personliga erfarenheter eller en negativ syn gällande vissa typer av invand­rare.

Givet att dessa faktorer uppfylls, syns det möjligt att i det läget bland and­ra Fredrik Reinfeldt (M) och Stefan Löfven (S) får erfara att politiken att tillåta okontrollerad massinvandring egentligen är ett allvarligt brott enligt ny svensk, retroaktivt gällande lagstiftning.

Deras självvalda blindhet och slapphet kan sägas motivera juridiska åtgärder mot dem på grund av den helt uppenbara förutsebarheten av brotten mot svenskar (möjliggjorda genom massinvandringen). Frågan om motiv kommer inte att vara särskilt viktig, för på detta politiska område kan sådana sannolikt aldrig fastställas. Vad som blir avgörande är att regeringarnas politik lett fram till vissa katastrofala resultat.

Beslutande politiker i regeringsställning har ett personligt ansvar för sådana handlingar, och de kan inte hänvisa till partibeslut, eller att de trodde att deras väljare godtog de destruktiva besluten. Hade dessa åtgärder de ödesdigra konsekvenserna enligt ovan måste de politiker, som i regeringsställning tog besluten och genomförde policyn, ta konsekvenserna.

Det gäller även om de tubbat sin partiapparat att godkänna den ödesdigra politiken och/eller att riksdagen tidigare beslutat godkänna denna. De bär själva ett individuellt ansvar för den förda politiken. Det innebär, att massinvandringen – vid en utveckling liknande den i scenariot – kan få en för de skyldiga helt oväntad konsekvens i framtiden.