Utredning om olagliga symboler klar – kan förbjuda runor enligt nuvarande lagstiftning

Det var regeringen och mer specifikt justitieminister Morgan Johansson (S) som begärde en utredning den 5 juli 2018 för att gå igenom hur åsiktsbrottet hets mot folkgrupp (HMF) hittills tillämpats när det gäller ”rasistiska och liknande symboler” samt ta ställning till om den nuvarande lagstiftningen om sådana symboler var tillräcklig. Utredningen fick fram tills den 31 maj på sig att komma med sina synpunkter och nu har man presenterat sin utredning i en 200 sidor lång rapport.

Rekommendationen hotar runskriften

Utredningen som nu lämnats in till regeringen skriver i sin sammanfattning att de menar att det är en förutsättning för ett ”väl fungerande, tryggt och demokratiskt samhälle är att det finns möjligheter att motverka hatbrott”. Samtidigt erkänner man att kriminaliseringen av godtyckliga uttryck, symboler och åsikter innebär en inskränkning av yttrandefriheten som är en av grundpelarna i ett demokratiskt samhälle.

Man menar att det är komplicerat att utöka eller ändra på rådande lagar eftersom detta då skulle kunna komma att beröra grundläggande fri- och rättigheter, framför allt yttrandefriheten, men eventuellt även föreningsfriheten, demonstrationsfriheten, mötesfriheten och religionsfriheten.

Man slår sedan fast att man inte förordar några lagändringar, men inte för att man vill freda runskrift eller några specifika symboler utan för att man menar att redan går att förbjuda vilka runor och symboler som helst.

Man skriver såhär om sin rekommendation:

”Utifrån vår genomgång av praxis är det vår bedömning att den nuvarande straffrättsliga regleringen i fråga om rasistiska och liknande symboler är ändamålsenligt utformad. Det medför att vi anser att bestämmelserna om hets mot folkgrupp inte bör ändras och att det inte bör införas något särskilt förbud mot användning av vissa symboler. Bestämmelserna om hets mot folkgrupp har redan ett vidsträckt tillämpningsområde och det står klart att symboler kan omfattas av bestämmelserna. Med undantag för rena bevisfrågor, till exempel om den tilltalade spridit en viss symbol, har de allra flesta åtal för spridande av rasistiska och liknande symboler lett till fällande dom. Det befintliga straffbara området får bedömas som tillräckligt och vi har därför inte lämnat något författningsförslag.”

Anledningen är enkel, lagen om hets mot folkgrupp ger redan domstolarna stora möjligheter att kriminalisera åsikter och uttryck som riktar sig mot alla andra folkgrupper än den etniskt svenska majoritetsbefolkningen och uttrycker ”hat” eller ”missaktning”.

Exempelvis skriver man att: ”Det är vår bedömning att varken lagtexten eller de uttalanden som gjordes i rättsfallet NJA 1996 s. 577 hindrar att en domstol i det enskilda fallet kan bedöma att användande av tyrrunan i visst sammanhang och utförande är att anse som hot mot eller missaktning för viss skyddad grupp. Bedömningen av en symbol, såsom tyrrunan, kan även förändras med tiden eftersom bedömningen skall göras utifrån rådande värderingar i samhället.”

”Rådande värderingar i samhället” förändras kontinuerligt. Ofta efter massmediala påtryckningar. Den bredd med vilken HMF-lagstiftningen brukas mot etniska svenskar gör den således till ett utmärkt repressionsmedel mot framförallt kritik av mångkulturen. Folk har dömts till fängelse i Sverige för att de sagt sig bli illa berörda av att kunna läsa om hur invandrargäng gruppvåldtar svenska flickor – inte för att det inte är sant, vi kan trots allt läsa om sådana gruppvåldtäkter varje vecka – utan för att det kan tolkas och användas mot kritiker av det rådande systemet.

Oro för växande svenskvänliga organisationer

Bakgrunden till utredningen kommer av det man kallar för en ökad aktivitet i ”extremistiska miljöer” där ”extremistiska organisationer” inom ”vit makt-miljön” tagit en allt större plats i det offentliga rummet. Man menar att detta gör att fler människor kan exponeras för dessa organisationers ”skrämselkapital”, utan att gå in på vad ett ”skrämselkapital” är i förhållande till dessa organisationer.

Man skriver bland annat: ”Det sprids en otrygghet hos enskilda i samband med att vissa organisationer genomför demonstrationer eller på annat sätt uttrycker sig, med eller utan symboler.”

Kort och gott verkar det som att eftersom vissa människor ogillar och skräms av andra åsikter måste man angripa sådana organisationer och försöka motverka deras demokratiska rättigheter. Man säger det bara inte rakt ut.

Den primära organisationen man vill angripa är Nordiska motståndsrörelsen (NMR) eftersom denna organisation ofta anordnar stora demonstrationer och aktioner som får stor uppmärksamhet i massmedier. Det man ville titta närmre på är om man kan förbjuda tyrrunan, vilken används som organisationssymbol för Nordiska motståndsrörelsen och bland annat figurerar på deras sköldar, fanor och i deras litteratur och propaganda. Det är samtidigt deras partisymbol eftersom Nordiska motståndsrörelsen även är ett valbart och registrerat parti som ställer upp i de demokratiska valen. Motivet med att försöka förbjuda symbolen är alltså att angripa en organisation och ett parti eftersom de är svenskvänner och deras politik till skillnad från riksdagspartiernas sätter de etniska svenskarnas intressen i första rummet.

Upprördhet hos asatroende och historievänner

Men det är inte bara Nordiska motståndsrörelsen som använder sig utav tyrrunan, utan den är väl förankrad både historiskt och språkligt då den bland annat utgör bokstaven ”t” i runalfabetet Futhark samt pryder otaliga runstenar och ristningar runt om i landet. Den är även en integral del i de asatroendes religionsutövning och ligger således, mycket likt hakkorset hos buddister och hinduister, som en skyddad del av religionsfriheten i Sverige.

Oron över ett eventuellt förbud mot tyrrunan gick som ett ramaskri genom de asatroende sällskapen och samfunden.

”Vår inställning är att fördomar och missförstånd bäst botas med kunskaper och fakta! Det duger inte att försöka ersätta våra symbolers betydelse med egna fördomar eller politiska betydelser de saknar. Att förbjuda dem vore att förbjuda en del av vår egen historia, kultur och tro – och vår rätt att uttrycka dessa på grund av politiska tolkningar som inte hör hemma i Asa-sfären!

Vad dagens politiskt aktiva har för sig får under inga omständigheter förstöra uttrycken för en religion och kultur som är lika gammal som de första avtrycken de första bosättarna i område Norr.”, skriver Asa-samfundet på sin webbplats.

I en namninsamling till försvar för runskriften samlades 15 000 underskrifter in och lämnades över till regeringen och en manifestation hölls även utanför riksdagen den 24 maj för att visa på sin upprördhet över utredningen.

Juridikfrontmedlem anlitas som expert av regeringen

Anmärkningsvärt i rapporten är att det visar sig att en av experterna som anlitats och som verkat i nära anslutning till rapportens sammanställning är Benjamin Boman som är verksam i Juridikfronten.

Juridikfronten är en påstått antirasistisk organisation som gjort det till sin verksamhet att massanmäla invandringskritiker och mångkulturkritiker, ofta med falska anmälningar för att på så vis kunna tjäna pengar. Juridikfrontens medlemmar har bland annat ägnat sig åt att kräva skadestånd åt sig själva av meningsmotståndare. En medlem har sökt skadestånd inte mindre än åtta gånger. Ett hemligt telefonsamtal från 2013 avslöjar dock hur medlemmar skrivit kommentarer om sig själva och varandra i kommentarsfält på sverigedemokraters bloggar och sedan krävt bloggaren på skadestånd. I samtalet framgår också att Juridikfrontens jurist Benjamin Boman, varit medveten om det fejkade förtalet utan att ingripa. Boman har även utretts för jävsbrott efter att ha skickat en ansökan till Kriminalvården. Ansökan behandlades av en annan medlem i Juridikfronten som jobbade på myndigheten vilket är ett brott.

Men organisationen har även kantats av andra skandaler som Nya Tider kunnat uppmärksamma.

År 2015 slog polisen till med en knarkrazzia mot en av företrädarnas lägenhet, där också Juridikfronten haft sin adress. Detta efter att polisen genom inre och yttre spaning fått indikationer om att det pågick försäljning av narkotika från lägenheten. Under razzian hittades amfetamin i badrummet och Juridikfrontens representant hade själv spår av narkotika i kroppen.

I Nya Tiders granskningar har också avslöjats att Juridikfronten drivit mål som hamnat i Högsta domstolen och inneburit att medlemmarna fått mycket utrymme i media, men där motparten själv varit medlem i hemlighet. Detta tyder på att hela rättegången varit iscensatt och därför varit ett grovt rättegångsmissbruk, där syftet aldrig varit att lösa en verklig tvist, utan att ge medlemmarna själva uppmärksamhet.

Man har även angripit nationalistiska poddar – något som har som följd att även opolitiska sådana nu kan drabbas om de inte anmäler en ansvarig utgivare.

I rapporten till regeringen skriver man rakt ut att Boman tillhör organisationen och ser uppenbarligen inte problematiken i att ha en sådan organisationsmedlem representerad som expert för en lagrådsutredning av en sådan vikt.

Slutsatsen av utredningen – lagliga symboler kan bli olagliga när som helst

Om tyrrunan skriver man i rapporten att den endast har prövats en gång av domstol och då ogillades åtalet. Den är med andra ord fortfarande än så länge fullt laglig att använda. Däremot så förekommer tyrrunan nu på nytt i ett åtal som kommer att prövas av domstol. Det är ett åtal där man vill försöka få de medlemmar och aktivister i Nordiska motståndsrörelsen som använde sig utav den på en demonstration i Göteborg att bli dömda i efterhand för användandet av en vid demonstrationstillfället fullt laglig symbol.

Det som var lagligt och oproblematiskt idag kan helt enkelt komma att uppröra någon imorgon och då kan det plötsligt komma att leda till fängelsestraff eller dryga böter. Den viktigaste rättigheten tycks inte vara åsiktsfriheten, eller yttrandefriheten, eller rätten till fri information eller ens religionsfriheten.

Den viktigaste rättigheten är den som makten har över medborgarna. Den tänker de inte tumma på. Inte när den kan användas effektivt som repressionsmedel mot oliktänkande.