I senaste numret av Nya Tider recenserade Arvid Öhman min bok Ur ruinerna. Recensionen dras med två problem. För det första tycks Öhman ha velat läsa boken som ett politiskt manifest där han ska få veta vad den svenska, identitära nya högern egentligen står för och sedan bemöta det. Men en sådan bok har jag inte skrivit. Jag påstår i boken inte att jag är identitär, och på Motpol presenteras tydligt att jag inte identifierar mig ”fullt ut med någon etikett överhuvudtaget”. Men när Öhman i recensionen använder begreppen identitärerna och den nya högern är det omöjligt att veta om han syftar på mig eller på den nya höger och de identitärer som tas upp i två av bokens kapitel. Mycket talar för det förstnämnda, i synnerhet formuleringen ”ju längre fram läsaren kommer i boken…inser man till slut att identitärerna går över ån efter vatten. De intellektualiserar, abstraherar och korsbefruktar allsköns uppslag och sedan verkar de ha gått helt vilse i pannkakan. De ser problemen men har ingen lösning.” Med tanke på att de franska identitärer som beskrivs i kapitel 7 är effektiva aktivister snarare än några som intellektualiserar kan det lätt tolkas som att Öhman syftar på mig.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
