Många syrier i Sverige är kritiska till stormaktsinblandningen i deras hemland. En tongivande förening är Syriensolidaritet, som bland annat arrangerat en demonstration på Medborgarplatsen i Stockholm där 600 personer manifesterade mot stormaktsinblandningen i den åtminstone på papperet interna konflikten i Syrien.
Syriernas åsikt har dock gått stick i stäv med mediehusens kampanj för att störta Bashar Assad och dessa demonstrationer hamnade därför i medieskugga. Syrierna upplevde att det var svårt att komma till tals i media, men har fortsatt arbetet för en fredlig lösning på konflikten. Den 24 januari var föreningen Syriensolidaritet inbjudna av Syriska föreningen i stadsdelen Vällingby utanför Stockholm till en offentlig diskussion. Cirka 120 åhörare slöt upp, varav uppskattningsvis en fjärdedel svenskar. Nya Tider var på plats för att lyssna till en alternativ bild, som denna gång gavs av svenska talare, journalisten Hans Öhrn och försvarsadvokaten Erik Göthe, båda engagerade i den syriska konflikten.
”Inbördeskriget en massmedial lögn”
Journalisten och författaren Hans Öhrn, verksam bland annat i FiB/Kulturfront, skrädde inte orden, utan talade om ”ondskans ansikte” och att när den så kallade arabiska våren inleddes blev den ett perfekt tillfälle att genomföra en ”söndra och härska”-strategi. Öhrn har själv besökt Syrien tillsammans med Syriensolidaritets ordförande Hashim al-Malki. Han menar att det är ett problem att ”vänstern litar till medierna” och hans upplevelser och möten med oppositionella i Syrien som kontrasterar starkt med den bild som ges av media i Sverige.
Öhrn anser att det finns en dubbelmoral, där vi i väst ständigt matas med hur ond Bashar al Assad och hans regering är, samtidigt som acceptansen med det saudiarabiska kungadömet är förvånansvärt stor, trots ständiga övergrepp i religionens namn.
Kriget i Syrien föregicks av Natos angrepp på Libyen. Kinas och Rysslands politiska missbedömning i FN:s säkerhetsråd ledde enligt Öhrn till att Nato kunde inleda sin bombkampanj mot Libyen. Nu ligger landet i ruiner. Libyens fördelningspolitik, som skapade ett av de mest välmående afrikanska samhällena, och landets roll i att ena, industrialisera och utveckla kontinenten, beseglade dess öde.
Öhrn menade vidare att den ”arabiska våren” började med berättigade fredliga protester i Tunisien. När den gick över till Libyen blev den till en storm, drog vidare och skapade kaos i Egypten, undvek nogsamt det Israelvänliga Jordanien för att slutligen bita sig fast i Syrien. Med hjälp av utländska legoknektar mals Syrien sakta ned alltsedan våren 2011.
Obama beväpnade islamister
Öhrn sade att ”Obamas politik har skapat Islamiska staten (IS) som i realiteten är ytterligare en legoarmé som skapats av västs politik i Västasien”. Tack vare IS kan Obama nu bomba Syrien till underkastelse utan större protester och stärka inflytandet i Irak. Öhrn påminde om att i ett tal till studenter vid Harvard 2 oktober 2014 medgav USA:s vicepresident Joe Biden att IS indirekt har skapats genom den politik som USA fört i Syrien. Joe Biden säger att Saudiarabien och Turkiets regeringar tillät att det strömmade in hundratals miljoner dollar och tiotusentals ton vapen till vem som helst som skulle kämpa mot Assad, trots att de människor som mottog leveranserna var al-Nusra, al-Qaida och andra extremistiska jihadister från olika delar av världen.
USA och väst har ett intresse av att rita om kartan i Västasien för att behålla eller utvidga kontrollen över området, menar Öhrn. Därför understöddes sinsemellan stridande oppositionsgrupper i området.
Vi åhörare i syriska föreningens lokal i Vällingby blev också påminda om att vid ett EU-möte i Bryssel i september 2014 informerade EU:s Irakambassadör om att flera EU-länder köper olja av Islamiska staten i Irak och Syrien, något Nya Tider rapporterade om redan i augusti samma år. Öhrn avfärdade slutligen beteckningen ”inbördeskriget i Syrien” som en massmedialögn.
Självständigt Syrien hinder för USA:s planer
Öhrn sammanfattade sitt föredrag å Syriensolidaritets vägnar med att konflikten i Syrien främst handlar om en sedan flera år planerad intervention genom ombud från USA:s sida, som inleddes redan våren 2011. Syrien var våren 2011 känt som en sekulär stat fri från det religiösa förtryck som återkommit i det USA-skapade Irak och till USA mycket nära förbundna Saudiarabien. Genom sin självständiga hållning visavi USA är Syrien, liksom tidigare Irak och Libyen, ett hinder för USA:s dokumenterade ambition att skaffa sig fullständig dominans i det oljerika Mellanöstern.
Öhrn upplyste oss åhörare om att försöken att rita om kartan inte är någon ny tanke. Redan 1982 utarbetades den strategiska Yinonplanen av en högt uppsatt tjänsteman på det israeliska utrikesdepartementet. Målet med den geopolitiska planen är en balkanisering av de omgivande arabländerna till mindre och svagare enheter. Då sågs Irak som den största utmaningen. Målet var en delning av Irak i en kurdisk stat, en stat för shiamuslimer och en för sunnimuslimer. Detta mål har flera förespråkare i Washington och Pentagon. I Washington föredrar man dock att prata om Clean Break: A new strategy for securing the Realm (Nystart: en ny strategi för att säkra riket), ett policydokument som den amerikanske inflytelserike politikern och lobbyisten Richard Perle arbetade fram år 1996 åt Benjamin Netanyahu, dåvarande premiärminister i Israel. Med detta menas att det går att styra i ett alltmer uppstyckat Mellanöstern via vasaller (ombud). En strategi där det givetvis ingår att få ett uppstyckat och försvagat Syrien.
Priset för att få ”hjälp” av Syriens ”vänner” är högt
I Doha den 11 november 2012 samlades de förmenta ”Syrienvännerna”, en blandning av representanter för USA, EU och sinsemellan olika arabiska grupper för att fastslå vad som gäller om ”rebellerna” segrar i Syrien. I ”Dohaprotokollet” finns det ingen antydan om någon fördel för folket i Syrien. ”Syriens vänner” plockar åt sig godbitar och syrierna betalar, berättar Öhrn. Syrien skall enligt Doha-dokumentet bland mycket annat minska antalet soldater i den syriska armén till 50 000 man.
Syrien ska enligt dokumentet tvingas till ”förhandlingar” om Golan och annullera alla undertecknade överenskommelser och kontrakt med Ryssland och Kina som berör exempelvis markborrningar. Vidare ska Syrien tillåta Qatar att dra en gasrörledning genom syriskt territorium mot Turkiet och sedan vidare till Europa och samtidigt tillåta en vattenledning att passera genom syriskt territorium från Ataturkdammen i Turkiet till Israel.
Syriens ”vänner” hade också bestämt att det är Qatar och Förenade Arabemiraten som ska återuppbygga det som blivit förstört genom kriget i Syrien. Detta på villkor att Qatar och Förenade Arabemiratens företag har exklusivt tillträde till kontrakt för återuppbyggnad och för utnyttjande av syrisk olja och gas. Syrien ska vidare avsluta de ekonomiska relationerna med Iran, Ryssland och Kina och inte längre ha en sekulär regering utan en tydligt islamisk. Det är till detta ”nya sköna Syrien” som inte minst svenska skattebetalares pengar gått via det indirekta stödet till ”rebellerna”.
Folkrätten förbjuder stöd till ”rebellerna”
Försvarsadvokaten Erik Göthe har gjort sig känd som en skicklig försvarare i yttrandefrihetsfrågor och som är en stark anhängare av folkrätten som reglerar internationella konflikter. Han och flera så kallade FiB-jurister har engagerat sig i eller kring Syriensolidaritet för Demokrati för att ge stöd i juridiska frågor.
Göthes är kritisk till hur den internationella folkrätten alltmer har åsidosatts av stormakterna. I sitt föredrag i Vällingby argumenterade han för att folkrätten är viktig, den förbjuder inblandning i andra staters inre angelägenheter. Konflikterna i stridigheterna i Syrien borde uteslutande ha fått vara interna syriska angelägenheter. Men så har det inte blivit, enligt Göthe. Utländska makters stöd till olika typer av ”rebeller” har drabbat civilbefolkningen mycket hårt, ett faktum som används som argument för ett ingripande utifrån.
Han anser även att de långtgående sanktionerna mot Syrien enligt folkrätten är olagliga. Staterna är bundna av FN-stadgans kollektiva säkerhetssystem och får inte agera genom att vid sidan av säkerhetsrådet införa långtgående sanktioner.
Omvärldens inblandning i Syriens inre angelägenheter har inneburit att mängder av vapen och jihadister har strömmat in i landet. Erik Göthe flyr inte undan att president Bashar Assads styre är av det auktoritära slaget, men det gör den inte speciellt unik. Det finns gott om sådana exempel bland världens stater. Det gäller inte minst bland övriga medlemmar av Arabförbundet. ”Det är inte omvärldens sak att sätta betyg på Assad”, menar Göthe. I december 2011 gav 55 procent av de tillfrågade syrierna sin röst för att Assad skulle kvarstå som president, detta i en undersökning som finansierades av starkt anti-syriska Qatar Foundation och utfördes av Doha Debates.
Göthe påpekar alltid i sina anföranden att förhållandena i Syrien inte gett eller ger grund för inblandning i landets interna angelägenheter. Syrien hotar inte sina grannar. Det är yttre krafter som skapat dagens konflikter och som skapar flyktingströmmar etc.
Litet stöd för ”rebellerna”
Åhörarna i Syriska föreningens lokal var av naturliga skäl mycket initierade i detaljer vad gäller Syrienkonflikten, vilket märktes i frågestunden. Vi som följt konflikten från utsidan har noterat hur litet stödet är för ”rebellerna” bland syrier bosatta i Sverige. Det var i Vällingby, precis som på andra möten avseende Syrienfrågan som Nya Tider bevakat, slående hur stor skillnaden är mellan de ”jihadistorienterade” Assad-motståndarna och de sekulärt orienterade syrierna som anser att Assad även gjort mycket gott för Syrien. I Vällingby, precis som på andra möten, kommer syrierna familjevis och kvinnorna ”tar ton” i sällskapet utan att be om lov. När vi studerat Assad-motståndarna får vi en helt annan bild. Motståndarna är bara män och har en helt annan typ av uppförande, eller kanske snarare brist på uppförande.
