Strömkarl, spelman, bäckaman, forskarl … Kärt barn har många namn och näcken är inget undantag. I folkloristen Jochum Stattins doktorsavhandling Näcken. Spelman eller gränsvakt? får man veta att från ”Småland-Västergötland upp till ungefär Uppland-Värmland är strömkarlen en vid sidan av näcken förekommande benämning.” Norr om Uppland och Värmland är det, enligt Stattin, vanligare att benämna detta väsen som ”forskarl och kvarngubbe eller kvarnrå”.
I folksägnerna skildras näcken i första hand som ett manligt väsen, men kan även anta djurskepnad. Stattin noterar att näcken då oftast ”uppträder i form av häst, hund eller katt”. I hästskepnad kallades näcken för bäckahäst och den som satte upp på hans rygg riskerade att aldrig mer se dagens ljus.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
