I Södermanland, på sitt slott Eriksberg,
Där bodde en änka, fru Anna,
Som sög sina bönders och torpares märg,
Samt hade af galla en kanna.
Så inleder poeten Wilhelm von Braun (1813-60) sin kända dikt ”Pintorpa-frun” som finns utgiven i tredje volymen av verket Samlade arbeten. Den Pintorpafru han berättar om i denna dikt är antingen Anna Gustafsdotter Banér (1585-1656) eller Anna Karlsdotter (Vinstorpaätten), som dog år 1552. Anna Karlsdotter hade varit gift med först Erik Karlsson Vasa (död 1491) och sedan med Erik Eriksson Gyllenstierna den yngre (död 1502).
Det var efter att hon ingått sitt andra äktenskap som hon kom att bosätta sig på den plats där Eriksbergs slott ligger i dag, men som på 1500-talet ska ha varit känd som Pintorp och det är därav som namnet Pintorpafrun kommer. Anna Banér bodde däremot aldrig på Eriksberg, men har ändå kommit att betraktas som en Pintorpafru.
Pintorpafrun var, enligt legenden, en hård kvinna som var grym mot sina underordnade och till sist blev hämtad av Djävulen själv.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
