Jonas Serneholt

🟠 Ni kanske inte trodde det, men midsommar firas faktiskt också på andra sidan Östersjön och inte bara hos oss i Sverige. Okej, en del kände kanske till att midsommar även firas i Finland, men att det finns midsommarfirande i våra baltiska grannländer som både liknar och skiljer sig något från det svenska dito är det nog färre som vet. Därför, en vecka före midsommar, är det dags att bekanta sig kort med hur traditionerna ser ut just i Finland, Estland och Lettland under årets ljusaste dag och natt.

🟠 Den 3-5 maj höll Miljöpartiet kongress ännu en gång, och nu var det dags för den identitetspolitiskt färgade och islamistkramande Gustav Fridolin att kliva av språkrörsstolen. Segrare blev, precis som den partiledningslojala valberedningen hade hoppats, deras gullegris och huvudkandidat, nämligen liberalen Per Bolund, nuvarande finansmarknadsminister i den Löfvenska regeringen. Det som är tydligt i rapporteringen från kongressen när det gäller mainstreammediernas vinkling, är att inte ens de i denne Bolund ser en frälsare för MP; en som skall kunna lyfta deras katastrofala opinionssiffror, opinionssiffror och en grav som partiet självt har varit med om att gräva.

🟠 Trots hela PK-elitens motstånd har banerförarna funnits där. De som förebådade sin tid och blev bespottade för att de tidigt såg faran för det alltmer grasserande hotet från islam, även i Norden. I denna krönika vill jag kortfattat lyfta fram fem personligheter som var och en på sitt sätt just förutsåg vår svåra tid, då PK-eliten ihop med den muslimska hydran på allvar vill förgifta och slutligen krossa den europeiska civilisationen, så även den nordeuropeiska. De fem jag vill uppmärksamma har alla varit verksamma inom olika områden; både teologi, konst, satirteckning och politik. De det handlar om är: Vivianne Franzén, partiledare för Ny Demokrati i mitten på 1990-talet, Ian Wachtmeister, grundare av just Ny Demokrati, Lars Vilks, satirisk konstnär, Kurt Westergaard, satirtecknare samt Sören Krarup, präst och politiker för Dansk Folkeparti.

🟠 DEBATT. Motorernas brummande i bakgrunden. En salig doftblandning av smörgåsbord från ena hållet, kött- och pommes frites från a la carte-restaurangen och kanske även en aning av doften från rågsmörgåsar och kaffe från kaféet lite längre bort. Röster, både på svenska och finska, kanske också på ryska, och i turisttider även på tyska eller engelska. Finsk dansmusik från den ena baren, svensk schlager från den andra. Någon kanske blir lite överförfriskad. Och ute på däcket, doften av skärgård som blandas med matos och diesel.

🟠 Julen är över och undertecknad kan inte undgå att se att den urbane, hippe matskribenten Jonas Kramby på den vänsterliberala tidningen Metro försöker spå vad som skall bli nästa års mattrend. Eftersom Metro som sagt är en vänsterliberal tidning som gärna flirtar med den trendkänsliga storstadsmänniskan förutspår denne Kramby naturligtvis att den så kallade vegotrenden kommer att förstärkas, det vill säga att köttkonsumtionen skall minska och att det blir alltmer av konstgjort kött vi kommer att stoppa i oss.

🟠 SVT:s julkalender ”Storm på lugna gatan” är nu i full gång och kommer som seden bjuder visas till och med den 24 december. Visserligen kan man diskutera om kalendern tar tittarna med just storm, men uppenbarligen försöker SVT ta initiativet och gör allt för att skapa illusionen om julmys. Och bara detta borde ju få vän av ordning att bli misstänksam. Hur kan SVT ha mage att vilja skapa något som skulle kunna likna typiskt, svenskt julmys? Är detta inte rentav ett brott mot deras uppdrag som public service-företag? Snälla SVT! Var är peppisgubbarna som ger den mångkulturella touchen? Är det inte lite för mycket av ”Bä, bä, vita lamm” istället? Ja, väldigt många, vita lamm innehåller sannerligen denna julkalender, men inga peppisgubbar; varken visuellt eller musikaliskt, åtminstone inte än så länge.

🟠 Det är onekligen avgörande tider och mycket viktiga beslut som väntar våra baltiska grannfolk under de närmaste åren. Det har säkert sagts av många förr men nu, år 2018, är det verkligen på allvar och mer aktuellt än någonsin. Nu kommer denna krönika inte handla om medlemskap i NATO eller EU, utan istället om den etniska överlevnaden för europeiska folk i dessa länder. Balterna är just på grund av EU och det globalistiska strypgreppet på väg att gå samma öde till mötes som andra nordeuropeiska folk som nu tvingats börja genomlida en kamp. Detta trots att balternas kamp för sin verkliga överlevnad ännu inte har börjat, och den kamp som nu börjar går mycket djupare än de motsättningar som funnits mellan balter och rysktalande under de senaste 70 åren.

🟠 Kära, vänsterliberala medmänniskor! Det är nu dags för mig att göra avbön. Jag har nu insett hur fel jag har haft beträffande mångfald. Jag har inte förrän nu insett hur berikat vårt samhälle är, ja hur berikad min tillvaro är, av mångkulturen, det nya Sveriges kännetecken. Ja, jag böjer mitt huvud i ödmjuk skam.

🟠 Miljöpartiet är utan överdrift det parti som krisar allra mest just nu i svensk politik, men det är en kris man själva har bäddat för.