Bud Lights reklamhaveri, där sportbarernas grabbigaste ölmärke sponsrade tiktokornas fjolligaste transvestit och tappade halva försäljningen på en vecka, visade sig vara ett påhitt bakom ryggen på ägarna. Det avslöjas i Daily Mail den 13 april 2023.
Det är långt ifrån första gången woke-aktivister använder sina mellanchefspositioner på stora företag för att driva egna politiska agendor. Efter Elon Musks uppköp av Twitter har avslöjandena följt på varandra om hur plattformen styrts av anställdas politiska fanatism snarare än aktieägarnas vinstintressen. Nyligen fick Netflix ägare nog och sparkade ut vänsterextremister som varit mer intresserade av att sprida propaganda och censurera motståndare än att få fler prenumeranter åt sin arbetsgivare. Det här gäller lika mycket svenska företag. När Nya Tider för några år sen funderade över varför IKEA:s reklamfilmer gestaltades av så många svarta män visade det sig vara en äldre vänsteraktivistisk kvinna bakom, som till och med skrutit i intervjuer om att hon brukade driva politisk propaganda på sina uppdragstagares bekostnad.
I alla de här fallen handlar det om företag med i grunden bra affärsidéer men som med tiden förvandlats till politiska megafoner av woke-aktiviteter som aldrig själva bryggt någon öl, programmerat en algoritm eller snickrat en möbel. Det är inte så att de här företagen eller för den delen Nike eller Gillette och andra som numera mest provocerar sina kunder, från början skapades för att vara taltrattar för vänstern. Som för alla andra företag började det med bara en vilja att tjäna pengar genom att sälja något som folk vill ha. Men någonstans på vägen har de uppfinningsrika nördarna, entreprenörerna och affärsmännen (typiska högerpersonligheter) fått för sig att de behöver PR-folk, profilansvariga, kommunikatörer, etikkonsulter och sociala medier-strateger (typiska vänsterpersonligheter). Sådana där låtsasyrken som till sin natur tilltalar människor som inte själva kan skapa, uppfinna eller bygga något, men däremot älskar att argumentera, problematisera och företräda.
Av samma anledning som att sådana här typer bara kan frodas i samhällen med ekonomiska välstånd kan de också bara breda ut sig i de största koncernerna där det helt enkelt inte märks lika fort att de inte bidrar med något positivt. Där produkterna råkar vara så bra eller marknadsdominansen så stor att det blir vinst alldeles oavsett. På så sätt har många stora företag blivit dumma elefanter som styrs av woke-aktivister som tillåts hålla lekstuga eftersom kvartalsrapporterna trots allt ser bra ut.
Därför är efterspelet med Bud Light ett utmärkt exempel på att det bara finns ett sätt att nå fram med budskapet om att vi inte gillar deras propaganda. Enskilda missnöjda kunder som klagar på Twitter är inget som vare sig aktieägarna märker eller företagens woke-aktivister bryr sig om. Däremot kan ingen missa riktade, omedelbara och massiva bojkotter.
Föga förvånande dröjde det inte mer än en vecka från bojkotten innan Bud Light var ute och kallade sponsringen för ett misstag och lanserade en ny reklamfilm. Den här gången med amerikanska flaggor och familjer. För när allt kommer omkring har inte aktieägare mer övertygelse än så åt vare sig det ena eller andra hållet, i vart fall ingen som väger tyngre än intresset av att tjäna pengar. De låter woke-aktivisterna ha sin lekstuga som placerar företagen högt på olika rankningslistor över ”mest jämställda”, ”klimatsmarta” och ”hbtq-certifierade”, som arrangeras av andra woke-aktivister, men tålamodet försvinner i samma stund som det faktiskt börjar kosta och försäljningen rasar. I slutändan ligger alltså trots allt makten hos konsumenterna, och förhoppningsvis ger exemplet Bud Light blodad tand så att vi fortsätter använda den makten mer.
