Det är många som i dag har anledning att vara upprörda över det mångkulturella våldet. Skjutningar, rån, våldtäkter och allmän skadegörelse har exploderat, alla känner vi någon som drabbats på ett eller annat sätt. Polisens Operation Rimfrost för att minska skjutningar har beskrivits som kostsam och gjort att vardagsbrott får stå tillbaka (NyT v.47/2019). Trots det rapporterades 163 skjutningar under årets första sex månader, en ökning från 155 jämfört med samma period förra året. Våldtäktsfall läggs på hög eftersom det saknas resurser att utreda dem (NyT v.49/2017, något som bekräftades av SVT Uppdrag granskning i mars 2019).
Men något som det alltid verkar finnas resurser till är att klämma åt dem som för fram kritik mot denna samhällsutveckling och det mångkulturella samhällsexperimentet som ytterst är orsaken. I detta nummer berättar vi om en kvinna i Jönköping, som åtalats för att ha sagt till kassörskan på ett apotek att hon skulle se bättre ut utan slöja.
Vi vet i skrivande stund inte om kvinnan kommer att fällas eller inte, men genom polisförhör och åtal har staten redan lyckats med sitt uppsåt: Att skrämma till tystnad. I veckans reportage berättar vi om den så kallade HMF-medaljen, ett initiativ från ett antal privatpersoner som vill motverka statens försök till stigmatisering av kritiker av mångkultur. Flera av mottagarna svarar i sina tackbrev att de tycker att domen är fel, men att de numera aldrig skriver något i sociala medier som kan tolkas som kritik mot den förda politiken. Då har staten uppnått sitt mål.
Lagarna har inget med skydd av minoriteter att göra, så som de påstår sig ha. Åtalet mot Jönköpingskvinnan kommer samtidigt som en stor kampanj genomförs på Twitter av kvinnor som väljer att ta av sig slöjan. De berättar om förtrycket vad gäller det religiösa klädesplagget och den frihet de känner när de äntligen kastat av sig det.
Det finns många fler exempel som vi berättat om i Nya Tider genom åren. Bland annat har en 15-årig pojke åtalats för hets mot folkgrupp på grund av det namn han gav sin spellista på Spotify (NyT v.50/2018). Gunvor, 68, dömdes till villkorlig dom och dagsböter för att hon anser att man borde ”skicka ut alla afrikaner” från Sverige (eNyT v.11/2019). När Nya Tider kontaktade domaren kunde han dock inte ge besked om hur många afrikaner man ska vilja ha kvar i Sverige för att inte straffas. Att vilja ha noll afrikaner i Sverige är tydligen olagligt, men fem eller tio eller hundra … är det lagligt?
Vad som är straffbart är diffust och kraven glidande – ibland är det straffbart, ibland inte. Och det är meningen, osäkerheten gör att människor tänker sig för en extra gång innan de kritiserar makthavarnas politik och följderna av denna. Även de som frias har ändå gått igenom förnedrande förhör, kanske har de fått sin dator eller mobil beslagtagen under en period för att ”utreda bevisen”.
Det är så staten skrämmer medborgarna, år 2020, för att de inte ska kritisera den förda politiken, en politik som alla ser leder till en katastrof för samhället.
