Undertecknad har länge haft svårt att tro på den allvarliga anklagelsen mot toppglobalisterna, att de använder klimatfrågan i en djävulsk plan för att skrämma mänskligheten in i en futuristisk ”ny skön värld” styrd av en självutnämnd superelit.
Kan det inte vara så som många miljöaktivister argumenterar, att Rockefellerklanens intresse i den globala miljörörelsen mest handlar om ”greenwashing” av sin smutsiga oljeverksamhet? Nu går det inte längre att tvivla.
Jacob Nordangård har gjort en grundlig undersökning av klanen Rockefellers ”filantropiska” verksamhet. Bokens centrala tema är hur klimatfrågan har skapats och använts av forskare, teologer och politiker som går i klanens ledband och tjänar dess långsiktiga ambition om global makt. Nordangård tar också upp hur Rockefellerimperiet använder oron för överbefolkning, lockar med eugenisk ”förbättring” och odlar den transhumana drömmen om evigt liv genom sammansmältande mellan människa och maskin.
Allt tycks kräva en central global styrning av en världsregering och en klass av utvalda. En upplyst autokrati – självklart med Rockefellerättlingar i ledningen.
Motståndet kommer från ”bakåtsträvande” människor som i första hand ska bekämpas med kulturell krigföring. Rockefellers är inblandade i att driva fram den moderna konsten och den ”internationella stilen” inom arkitektur. Det ska vara grandiost men opersonligt och bryta så mycket som möjligt mot folkliga och historiskt förankrade kulturella referenser.
John D. Rockefeller skapade tillsammans med sin bror William Avery Jr. en förmögenhet genom att bygga upp och kontrollera USA:s oljeindustri. År 1870 grundade de Standard Oil. Deras affärsidé var att kontrollera hela produktionskedjan, eliminera konkurrenter och etablera monopol, berättar Nordangård. De som man inte kunde sluka och besegra slog man sig ihop med och bildade kartell. På det viset knöts tidigt täta band med bland annat en annan mäktig familj, Rothschild.
Nordangård skriver:
”Johns uppfattning var att oljan och förmögenheten hade givits honom av Gud. Med de enorma resurser som skapades skulle han arbeta med att förändra världen till en bättre plats. Han såg sig som utvald av Gud som likt en Messias skulle frälsa världen.”
John D. Rockefellers stora projekt var University of Chicago, som grundades 1890. För att bättra på sitt rykte som hänsynslös industrialist, och även för att undgå skatter, skapade John stiftelsen Rockefeller Foundation, 1911. Med tiden kom fler stiftelser: John D. III, barnbarn till grundaren John D, skapade Rockefeller Brothers Fund (RBF) 1940.
Genom sin ”filantropiska” verksamhet kunde Rockefellerbröderna finansiera forskning och politik som främjade deras intressen. De var redan från början inriktade på långsiktiga futuristiska projekt. Det uttalade syftet var att ”främja en social förändring som bidrar till en mer rättvis, hållbar och fredlig värld”, som Nordangård citerar ur RBF:s uppdragsförklaring.
Från 1900-talets början var siktet inställt på eugenik (rashygien) och begränsning av befolkningstillväxt. Naturvård, skydd för vilda djur och kemikalieföroreningar var också tidigt i fokus. Åtminstone var det den officiella motiveringen.
För en gammal miljöaktivist är det chockerande att läsa att miljödebatten från första början fördes och styrdes på nåd och onåd från Rockefellers fonder. Till och med en sådan pionjär som Rachel Carson, som gav ut väckarklockan Tyst vår år 1962, kom fram med stöd av Conservation Foundation, som i sin tur finansierades av Rockefeller Foundation.
Den första konferensen om koldioxidens inverkan på klimatet hölls i Conservation Foundations regi redan 1963. Klimatfrågan har hela tiden, från första början, långt innan allmänheten fick veta något, legat i fickan hos Rockefellerfamiljen.
Här måste jag skjuta in en reflektion:
Den som har makten, vare sig det är en demokratisk församling eller en autokrati, måste använda makten förnuftigt. Även den absoluta eliten måste ha kunskap om hur världen fungerar och vad som är verkliga problem. De måste bedriva den politik som för stunden, och på lång sikt, är nödvändig. Är det inte så? En upplyst despot måste veta vad han gör. Därför kan det lätt leda fel om en motståndsrörelse tror att allt som makten gör är fel och att motsatsen är rätt.
Ett exempel på det skulle kunna vara klimatfrågan. Redan på 1960-talet varnade (Rockefellersponsrade) naturvetare för att mänsklig aktivitet började ta sådana proportioner att storskaliga förändringar i vädersystemen skulle kunna inträffa. Det hade varit oansvarigt att ignorera dessa varningar. De som hade makten måste låta göra undersökningar för att få veta mer.
Jacob Nordangård berättar i alla fall att Rockefellerbröderna (John D III, Nelson, Laurence, Winthrop och David) tidigt insåg potentialen i att blåsa upp ett tänkbart hot om förödande klimatförändringar. Vädersystemen är globala och en åtgärdsplan måste vara global, vilket passar perfekt för den som vill motivera en global världsordning.
Vädret är nyckfullt och värmeböljor, översvämningar och stormar inträffar hur som helst då och då, och människors minne är kort. Det måste vara förhållandevis lätt att suggerera människor att farliga förändringar pågår fastän de är knappt mätbara och egentligen omöjliga att urskilja från normala väderombyten.
Det är möjligt att Rockefellers verkligen var övertygade om att skadliga klimatförändringar höll på att inträffa, men de bestämde sig i alla fall mycket tidigt för att satsa på att så var fallet, långt innan någon vetenskap kunde bekräfta farhågan.
Rockefeller ägde universitet och sponsrade naturvetenskaplig forskning. När de gav rätt forskargrupp i uppdrag att undersöka om av människor orsakade klimatförändringar pågår kunde de vara ganska säkra på att få sitt önskade resultat.
Miljörörelsen är alltså i mycket en skapelse av dessa globalister, klimathotshysterin är det definitivt. Det är mycket smärtsamt att inse för en gammal miljöaktivist.
Att Romklubben och Trilaterala Kommissionen är skapade av Rockefeller är nog känt, men visste du att en sådan ideell ”gräsrotsrörelse” som Jordens Vänner är skapat med Rockefellerpengar? Visste du att 350.org, som bland annat organiserade ”Global Climate March” 2015 med uppåt 800 000 deltagare i demonstrationer i 175 länder finansierades av bland annat Rockefeller Brothers Fund?
Nordangård skriver mycket sakligt och utan moraliserande. I boken förs inte just någon diskussion om eugenik, befolkningsfrågan och klimatfrågans relevans och sanning i sig. Det skulle inte förvåna mig om mången miljökämpe som läst boken kan falla på knä och utbrista: ”All makt åt Rockefeller – vår befriare!”
Jacob Nordangård litar på att läsaren förstår sammanhangen och kan dra egna slutsatser.
Boken är med nödvändighet något tungläst. Det är många namn och referenser. Boken stödjer sig på offentligt tillgängliga fakta, inte minst Rockefellerfondernas årsrapporter. Det är egentligen inga konspiratoriska hemligheter som avslöjas. Ändå är det omvälvande att så här få allt på ett bräde.
Nordangårds utredning borde vara en given utgångspunkt för den som vill gräva djupare. Låt Rockefeller – En klimatsmart historia vara ett av dina referensverk för att förstå den moderna världen.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.