I ett läge där ingen vet vad som hänt har Aftonbladet, flera andra medier och riksdagspolitiker helt okritiskt ställt sig på extremvänsterns sida. Man har basunerat ut att händelsen var en oprovocerad ”nazistattack” trots att man inte vet vem som började. Man ljuger om vittnen som inte finns, uttrycker sympati för våldsvänstern, och då man ska börja arbeta mot politiskt våld efter händelsen utesluter man det riksdagsparti som är allra mest utsatt.
Bråket startade halv ett på morgonen till söndagen den 9 mars i området Möllan i Malmö, Polisen beskrev redan från början händelsen som kaotisk.
– Det var ett riktigt bunkaslagsmål. Där var så många som slogs att ingen polis kunde se hur många som var inblandade, sade Anders Kristersson, inre befäl vid Malmöpolisen, till Sydsvenskan.
Slagsmålet utspelade sig några hundra meter från Möllevångstorget där en demonstration samma natt arrangerats av Syndikalistiska Ungdomsförbundet Malmö, IMET, Revolutionär Ungdom och Mangla, grupper på den yttersta vänsterkanten där medlemmarna rör sig fritt mellan dem och den rena våldsvänstern, som också hyllas på deras Facebooksidor.
Demonstrationen uppgavs vara feministisk och gick under parollen ”Ta natten tillbaka – hårt mot hårt”. Demonstrationen var inte tillståndsgiven, men enligt Calle Persson, informatör på Skånepolisen, gick den lugnt till frånsett att några färgampuller kastades mot butiken Lindex när demonstrationståget passerade.
Vad hände egentligen?
Det lilla som är fastställt är detta: Sex personer, varav några är medlemmar i Svenskarnas Parti (SvP), har hamnat i slagsmål med ett större antal vänsteraktivister. Två män på vänstersidan skadades allvarligt, den ena livshotande, medan två kvinnor fick lättare skador.
Två av nationalisterna greps på plats. En av dem fördes till sjukhus för vård innan han fördes till arresten. En annan anhölls senare under natten.
De inblandade
Av de tre gripna släpptes en tidigare ostraffad 20-åring efter några dagar. Två män häktades, misstänkta för mordförsök.
De häktade männen är 24 respektive 27 år gamla. Aftonbladet skriver att 24-åringen är dömd till dagsböter för att ha burit batong i centrala Malmö för två år sedan. Detta dementeras av Malmö tingsrätt, men det kan finnas ett strafföreläggande från åklagare. Han är i övrigt ostraffad.
27-åringen dömdes för fyra år sedan till skyddstillsyn efter att ha gjort inbrott i en bostad tillsammans med två kumpaner. Han dömdes även för innehav av ett narkotikaklassat läkemedel och innehav av en elchockspistol, och ett år senare för rattfylla.
Av de 20-30 vänsterextremister som deltog i slagsmålet är endast de sårade identifierade. En av dem är Charlotte Johannsen, aktiv ”antirasist” från Danmark som enligt egen utsago ska ha infiltrerat danska ”nazistmiljöer” för några år sedan och gått så långt att hon blev flickvän till en medlem i gruppen White Pride. Johannsen ska ha fått en lättare knivskada i armhålan vid tumultet i Malmö, men har varit ovillig att tala med polisen.
En 26-årig man som höggs strax bakom och nedanför armhålan framträdde under pseudonymen ”Martin” i Aftonbladet.
Den svårast skadade är Showan Shattak, medlem i MFF:s supporterförening Supras och aktiv i vänsterextrema kretsar.
Så vitt känt är Showan ostraffad, men han har filmats och fotograferats som deltagare i våldsamma vänsterdemonstrationer. När SDU demonstrerade mot våld i Helsingborg 2010 filmades Shattak när han trakasserade deltagarna och bland annat ropade ”jävla upplänning, stick härifrån!”. En person som uppges vara Shattak har också filmats då han sparkar på en polisbil vid en våldsam vänsterdemonstration i Lund 2008.
Shattak har även visat sin uppskattning för grovt politiskt våld på Facebook. Då våldsgruppen Revolutionära Fronten lade ut en film på hur de misshandlade en utländsk gästarbetare som de trodde var nationalist var det vissa inom vänstern som tyckte att våldet var alltför grovt. Shattak blev upprörd över deras blödighet och kommenterade: ”Vad är det för fotbolls-huligan regler om att man inte ger sig på någon ensam? Vad blir nästa, jämna nummer och uppgjorda nummer? Dessa nazister mördar människor varje år i Sverige. Tänk två gånger innan ni kommer med ert moralgnäll om sparkar mot liggande.”
Två olika historier
Vänsterns version av händelseförloppet är knapphändig, men går i korta drag ut på att ”nazisterna” oprovocerat attackerade oskyldiga människor. Många har vägrat att tala med polisen, och inte ens de skadade har berättat om själva händelseförloppet då de intervjuats i pressen, undantaget ”Martin” som säger sig ha anlänt då slagsmålet var i full gång.
Den vänsterextrema organisationen Researchgruppen sammanställde händelseförloppet i korthet som att fem-sex personer från demonstrationen skulle ha stött på nationalisterna vid korsningen Kristianstadsgatan-Falsterbogatan. ”Nazisterna attackerar. Showan hamnar bakom o fälls till marken av nazisterna. En nazist sätter sig på honom och ’matar’ slag mot hans huvud”, skriver RG. Därefter ska tre personer ha knivhuggits då de försökte hjälpa Showan. Skriken från de angripna lockar dit andra demonstrationsdeltagare, som springer dit och jagar bort nazisterna.
Svenskarnas Parti publicerade nationalisternas version av händelseförloppet på sin hemsida.
I korthet ska de sex nationalisterna ha samlats på en restaurang på Möllan för att titta på en kampsportsgala på krogens tv. När de skulle bege sig hemåt blev de igenkända av en samling vänsterextremister och attackerade av omkring 25 personer som kastade flaskor och stenar mot dem. Nationalisterna försökte dra sig undan, men en av dem kom på efterkälken och blev misshandlad med flaskor och andra tillhyggen. De övriga vände då om, lyckades befria sin kamrat och drog sig sedan undan den numerärt överlägsna vänstermobben, tills de såg en polispatrull som de bad om hjälp med vård av den skadade kamraten.
Motiv?
”Möllan” i Malmö är ett kraftigt vänsterdominerat område som AFA och andra våldsamma vänstergrupper förklarat ”nazifritt”. Med detta menar man att nationalister och andra sverigevänner inte ska kunna röra sig där utan att angripas fysiskt.
Nationalister har ibland utmanat denna dominans. En artikel från den sedan några år nedlagda sajten Info14.com berättar om hur ”två patrioter från Helsingborg” på den tiden gick ut på krogen på Möllan i förhoppningen att bli angripna av vänsterextremister, för att sedan överraska dem genom att dra fram en kniv och framgångsrikt gå i strid med de betydligt fler antagonisterna. Konfrontationen framställs snarare som en brutal lek än en aktion med politiskt syfte.
Två ”avhoppade nazister” har i dagarna berättat om hur de och deras kamrater brukade söka bråk med ”rödingar”. Först ut var Kim Fredriksson, en kriminell person som under många år rört sig inom ”den nationella rörelsen” innan han slutgiltigt kastades ut från sitt sista engagemang i Nordisk Ungdom 2012 efter att brutalt ha misshandlat sin flickvän. Han gick istället till den vänsterextrema stiftelsen Expo, som tog emot honom med öppna armar, och i dag håller han betalda föredrag om sin ”väg bort från nazismen”. Kim hävdar att nationalisterna i det aktuella fallet gick till Möllan för att söka konfrontation. ”Faktum är att dom har inget att hämta på möllan. Förutom konfrontationer”, skriver Kim, som presenteras som ”debattör, skribent och föreläsare med fokus på sociala frågor och antifascism”, på Nyheter24.se.
Den andra ”avhoppade nazisten” är Johnny ”Puma” Höglin, en annan kriminell person som under ett antal års tid rörde sig i ”den nationella rörelsens” utmarker, sedermera hoppat av, skyller alla sina personliga brister på ”nazismen”, föreläser på skolorna om hur han ”tagit sig ut”, och vars våldsamma och kriminella natur består även efter avhoppet. År 2012 hotade han bland annat Naturdemokraternas ordförande med tortyr och skrev att jägare som ”röstar och/eller sympatiserar med Sverigedemokraterna” borde ”avlivas”. Nu intervjuades han av Aftonbladet som expert på ”nazismen”, vars framgångar han främst skyller på Sverigedemokraterna.
Stefan Jacobsson, SvP:s partiledare, menar att massmedia ger en medvetet skev bild av partiet genom sina val av källor. När Nya Tider berättar om artikeln från Info14 säger han sig inte känna till den. Fredrikssons och Höglins påståenden skrattar han torrt åt.
– För det första är väl Info14-artikeln från när, 2004? Det är tio år sedan, och har inget med vårt parti att göra. Och sedan de här två figurerna som inte varit aktiva på många år och som ska sitta och säga att ”så här är det”. Möjligtvis var de själva så på den tiden. De här två stjärnskotten symboliserar något som vi inte vill ha med att göra, allt det som gjorde vår rörelse misslyckad och missanpassad.
Stefan Jacobsson hävdar att SvP tagit tydligt avstånd från den sortens beteende som Fredriksson och Höglin står för. Men hur skulle han se på saken ifall det skulle visa sig att deras aktivister faktiskt deltagit i ett oprovocerat överfall?
– Det skulle givetvis inte vara acceptabelt på något sätt, svarar Jacobsson.
NyT: Skulle ni utesluta dem ur partiet i så fall?
– Det blir ju bara spekulation eftersom det måste utredas innan vi fattar beslut. Men jag kan säga så mycket som att det inte är förenligt med medlemskap i Svenskarnas parti att ge sig på människor oprovocerat. Vi har konsekvent tagit avstånd från politiskt våld ända sedan partiet grundades, det hör inte hemma i ett civiliserat samhälle.
Jacobsson säger sig lita på att det gått till ungefär som det står i partiets pressmeddelande, en beskrivning han säger att de fått från aktivister som var på plats men inte blivit gripna som misstänkta.
Mediadrevet
Som framgått är det omöjligt för polisen, sansade politiker eller journalister som håller på pressetiken att veta vad som hänt innan en ordentlig utredning gjorts.
För många journalister i gammelmedia, i synnerhet Aftonbladet, var det emellertid enkelt: Nazisterna hade genomfört ett oprovocerat, mordiskt våldsdåd mot oskyldiga feminister. Några egentliga argument för att lita uteslutande till vänsterns version av händelserna behövdes inte. Och om de ändå behövdes, var man beredd att uppfinna dem.
Riksdagspolitikerna var inte nödbedda. Stefan Löfven (S) fördömde det högerextrema våldet och slog fast att fredliga demonstranter hade blivit attackerade. Fredrik Reinfeldt (M) sade att ”nazism och rasism smutsar ner mycket av det som många tycker är bra med Sverige”, men kritiserades av drevjournalister och vänstertyckare för att ha väntat till dagen efter händelsen innan han kommenterade den. EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) beskrev händelsen som ”en oerhört otäck nazistattack”. Justitieutskottets ordförande Morgan Johansson (S) menade att man ”inte [kan] utesluta att det finns en svensk Anders Breivik bland de här grupperna, och då är det Säpos uppgift att kartlägga dem”.
Allt detta innan det finns någon ens tillnärmelsevis klar bild av vad som hänt.
Löfven manade snart till samarbete över blockgränserna mot politiskt våld. Alla var välkomna utom Sverigedemokraterna – det riksdagsparti vars företrädare utsätts för nästan tre gånger så mycket politiskt våld som andra partier, ofta från grupper som står nära arrangörerna av ”Ta natten tillbaka – hårt mot hårt”.
Nya Tider har försökt nå Stefan Löfven för en kommentar, men hans presskontakt Erik Nises vill inte låta oss prata med partiledaren.
Sveriges Radio och SVT sände någorlunda objektiva reportage om händelsen, och kallade den för en ”sammandrabbning mellan höger- och vänsterextremister”. För detta fick de utstå mycket kritik från tyckare i massmedia, bland andra komikern Özz Nûjen som slog fast att ”en nazist är en nazist”.
Oisín Cantwell på Aftonbladet skrev en krönika där han ljög på flera nyckelpunkter. För det första påstod han att högerextremisternas version av händelseförloppet ”motsägs av såväl vittnen till attacken som den ideologiska tillhörigheten hos två av de anhållna”, för det andra att högerextremister begått 14 politiska mord i Sverige under tioårsperioden 1999–2009. Därför, menade Cantwell, har Säpo fel då de bedömer högerextremismen som den minst farliga utomparlamentariska gruppen, efter muslimer och vänsterextremister.
Listan över de 14 morden har publicerats bland annat i Expressen och går ut på att varje mord begånget av en person som vid något tillfälle i sitt liv har varit medlem i, eller umgåtts med medlemmar i, en nationalistisk organisation, kallas ”nazistmord”. Endast ett av morden har en uppenbar politisk prägel, medan flertalet inte rymmer minsta antydan till politiska motiv.
Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg kom som vanligt med förtäckta hyllningar till våldsvänstern. Nazisterna ”försöker skaffa sig våldsmonopol”, enligt Linderborg, och ska man gå efter vad hon tidigare skrivit menar hon att våldsvänstern fyller den viktiga demokratiska funktionen att förhindra detta genom att slå järnrör i huvudet på meningsmotståndare. Främst beklagar sig Linderborg dock över att massmedia tycks ha blivit mindre vinklade på sistone. Många journalister i andra medier gör numera ingen större skillnad mellan våldsbenägna vänsterextremister och våldsbenägna högerextremister, utan rapporterar ”med en förment objektivitet som spelar högerextremisterna i händerna”, klagar Linderborg. ”Att den ena rörelsen kämpar för demokrati och alla människors lika värde och att den andra arbetar för motsatsen spelar ingen roll”, skriver kulturchefen förnärmat och varnar för att SVT och SR riskerar att ”straffa ut sig” i det ”folkliga antirasistiska medvetande” som Linderborg anser sig företräda.
Vilka indicier finns?
Merparten av den information som finns kommer från de inblandade parterna, vars uppgifter går helt isär.
– Händelseförloppet är inte klarlagt, uppgifterna går framförallt isär beträffande det som inleder handgemänget som uppstår, säger Lars Förstell på Skånepolisen till Nya Tider. Han är dock lika förtegen som polisen varit i övrigt beträffande vad som framkommit av utredningen.
Det enda oberoende vittne som trätt fram är Marcel Urritia Nilsson, som intervjuades av SVT dagen efter bråket. Hans version tycktes ge ett visst stöd för nationalisternas version av händelseförloppet. Ord för ord sade han:
– Jag och tjejen skulle precis sova och så hörde vi lite bråk utanför, tänkte liksom att det är väl några fulla människor som bråkar, så vi tänkte att det är inte så ovanligt ändå. Tänkte fortfarande sova och sen hör vi efter ett tag lite flaskor som klirrar och hör någon som skriker liksom ”nassesvin” och folk som springer. Så då kollar jag ut genom fönstret och ser ett gäng springa och skrika liksom, på vad heter det nu… Så jag klär på mig och går ut och kollar vad det är, om det är någon som blivit skadad eller så, och jag går bort hit för jag ser att det står en folkklunga precis här borta [korsningen Kristianstadsgatan-Falsterbogatan] så jag går hit, och så ser jag att det är en knivskuren man i kanske 20-30-årsåldern på marken, och det står poliser runt. Ser att han har fått ett… blivit knivskuren här någonstans och liksom har ett så här långt och kanske så djupt jack i sidan liksom.
Den 11 mars gjorde Kvällsposten-journalisterna Diamant Salihu och Micke Ölander något som få hade väntat sig: De publicerade en artikel som inte bara var objektiv utan där de dessutom hade nyttjat anonyma källor inom polisen som hävdade att utredningen i stora drag gav stöd åt nationalisternas version. Huruvida de verkligen tvingats rädda sin omkullfallna kamrat undan pöbeln framgår inte av artikeln, men att de stannat och tagit strid först då han föll och pöbeln hann ikapp tycks klarlagt, om man litar till de båda journalisternas källor.
Detta avslöjande fick drevet att tappa fart och att flera andra medier började rapportera mer objektivt, till stort förtret för drevjournalisterna.
Vittne ändrar sig
Kvällsposten hänvisade i sin artikel även till vad Marcel Urritia Nilsson berättat för SVT. Nu hände dock något märkligt: Nilsson hörde av sig till journalisterna och bad dem att ändra i artikeln, detta trots att han kvällen innan bekräftat uppgifterna.
– Det stämmer. Jag såg hur de jagade några män och skrek ”nassesvin”. När jag kom ut på gatan låg en person blödande på gatan, säger han.
Kvällsposten ändrade artikeln till:
– Jag såg hur de jagade några män och skrek ”nassesvin”. Men det var efter att jag sett att det låg en person blödande på gatan, säger han.
Marcel har enligt sin Facebooksida tidigare arbetat på Syndikalisternas lokala samordningsorganisation och hans klädsel antyder starkt att han är vänster. Detta ledde till spekulationer om han av den orsaken antingen självmant eller efter övertalning eller hot bestämt sig för att ändra sin historia.
Då Nya Tider får tag i Marcel säger han först att han inte ändrat sin historia utan ”tolkats fel” av journalisterna. Vi påpekar att hans redogörelse i SVT inte lämnar något utrymme för feltolkningar. Då berättar han istället en tredje version.
– Då kunde man tolka det som att jag är på samma håll nere på gatan som de hade sprungit, men det var tvärtom, det var där de sprang ifrån. Så det var uppenbart att det hade hänt innan.
NyT: Hur var det uppenbart?
– Det var uppenbart just därför, för att det var där de sprang ifrån, och han hade redan fått hjälp och grejer då, så han hade legat där ett tag.
Vi har fler frågor till Marcel, men han ursäktar sig med att han spelar med några vänner och lägger på.
Vägrar förklara sig
Nya Tider har sökt Aftonbladets chefredaktör Jan Helin, kulturchefen Åsa Linderborg, och nyhetskrönikören Oisín Cantwell, och skickat frågor om deras grova vinkling i ett oklart bevisläge, om Linderborg stöder våld mot meningsmotståndare, och varför Cantwell ljugit om att det skulle finnas vittnesmål som motsäger nationalisternas version av händelseförloppet.
Endast Cantwell svarar. Han skriver att det visst finns sådana vittnesmål och hävdar dessutom att Aftonbladet intervjuat dessa vittnen.
Vilka vittnesmål han stött sig på framgår dock inte, och de enda som Aftonbladet tycks ha intervjuat är de direkt inblandade på vänsterkanten. Vi frågar om det verkligen är dessa han kallar ”vittnen till attacken”. Några namn eller källor trillar dock inte ner i mejlkorgen.
Senast den 26 mars ska åtal vara väckt mot de häktade nationalisterna. De har i sin tur gjort motanmälningar mot vänsterextremisterna för grov misshandel. Polis och åklagare har gjort klart att fler gripanden kan bli aktuella.
