Fler vuxna förebilder och fler vuxna där ungdomar befinner sig. Det låter som ett bra recept för att skapa trygghet, men bara om det handlar om en svensk miljö. I mångkulturens Sverige är det tyvärr tvärtom ofta så att det är föräldrar och andra vuxna som överför sin kultur och sitt förakt för det svenska på barnen.
Sigtuna kommun, där jag bor, har den senaste tiden varit skådeplats för flera uppmärksammade dåd. Bomber och handgranater mot restauranger, skottlossningar, machetedåd, rån … Observera samtidigt att ingen del av Sigtuna kvalat in på polisens lista med ”utanförskapsområden”.
I lokaltidningen läser jag att man nu ska satsa på att ”öka tryggheten” i Valsta, det mera mångkulturella området i Sigtuna där syrianerna för några år sedan fick köpa mark från kommunen för en krona för bygget av sin jättelika kyrka. Det är också i Valsta som den syrianska föreningslokalen låg, som det blev så mycket skriverier kring då kommunen aldrig krävde in hyra, och grannar beskrev det som ”ett daghem för vuxna karlar” där de spelade hasardspel. Både bilar och pizzerior ska ha spelats bort.
Nu har också Valstaskolan slutligen stängt, efter att man gradvis avvecklat verksamheten under ett par år. Orsaken är att man helt enkelt inte kunde garantera barnens säkerhet. Det är för mycket knark och annan kriminalitet i Valsta centrum. I lokaltidningen har flera gånger framkommit att polisen ser vad som händer men sällan ingriper, även om man får tips om var knarket ligger gömt, till exempel på centrumets tak.
Men nu har man alltså kommit på en lösning. I Valsta centrum ska ett café öppna till hösten. Här ska kommunen tillsammans med den ideella föreningen Skyddsvärnet driva en verksamhet för att ”skapa mer trygghet”. Här ska också 15 personer som i dag går på socialbidrag få handledning och arbetsträning. Mantrat som upprepas är ”ett aktivt centrum” och ”fler vuxna förebilder”.
Vilka ”föredömen” kommer då att sitta på kaféet hela dagarna? De som har ett jobb att sköta har sällan möjlighet att sitta och fika någon längre tid. När en av Nya Tiders reportrar besökte ett kafé i en Stockholmsförort möttes han av en skylt som informerade om att man får sitta i max en timme. Man förstod snabbt varför, lokalen var full av afrikaner som inte hade något annat att göra än att sitta där hela dagarna. Är det bra föredömen?
Visst beror en del av kriminaliteten på barn och ungdomar, men om vi ska ta ett aktuellt exempel så kan jag inte tänka mig att barngängens härjningar i Grums skulle bero på frånvaron av vuxenkontakt. Snarare är det tvärtom så att det förakt de visar gentemot svenska mammor som skyddar sina barn och försöker säga till de kaxiga ”nyanlända” barnen som hotar med våldtäkt, är en inställning de fått med sig hemifrån. Att de från hemmet är vana vid att kvinnan inte har något att säga till om och att svenska kvinnor som inte skyler sig är horor.
Ett annat exempel är kaféet vid Rinkeby tunnelbanestation som används som utkiksplats från vilken männen kontrollerar att kvinnorna i området är ordentligt beslöjade. Detta har till och med systemmedia rapporterat om.
Författaren och etikforskaren Ann Heberlein bemöter för övrigt på ett förtjänstfullt sätt många av de politiskt korrekta myterna kring kriminalitet och i synnerhet sexualbrott i sin bok Våldtäkt och kultur som vi recenserar i detta nummer. Hon visar övertygande att påståenden som att ”alla män våldtar” och att ”de flesta våldtäkter sker i hemmet” är rent trams.
Trams är också vad Volvo Cars Håkan Samuelsson fått höra när han under Almedalsveckan larmade om att han har svårt att göra internationella topprekryteringar till sin ledningstrupp på grund av otryggheten. Gängvåld och skjutvapen, men också dåliga skolor och brist på bostäder avskräcker.
Polischefen Erik Nord i Göteborg, som gjort sig särskilt känd för sin politiska korrekthet, rycker ut till mångkulturens försvar och skriver att Samuelsson ”borde läsa på”. Men det är ju inte Samuelssons åsikt, det är alla de utländska experterna som tycker så. Att Nord själv ”ser positiva signaler” är en klen tröst.
Att politikerna fortfarande stoppar huvudet i sanden och kommer med låtsaslösningar som ”trygghetskaféer” visar att man inte förstått att det nu är själva fundamentet för samhället som krackelerar. Nu handlar det inte längre ”bara” om enskilda som drabbas av brott eller åldringar som inte får plats på äldreboenden. Om Volvo flyttar ifrån Sverige kommer det att få kännbara konsekvenser för hela samhället, och då kommer inget ”trygghetskafé” i världen att hjälpa.