Det finns ännu ett fåtal orädda journalister som tänker självständigt, som Seymour Hersh, känd bland annat för att under Vietnamkriget ha avslöjat den amerikanska massakern i byn My Lai 1968 (kallad Song My på svenska) där amerikanska soldater massakrerade hundratals civila. Han avslöjade även politisk korruption i Watergateskandalen, hur CIA i strid med lagen har spionerat på den egna befolkningen och hur amerikansk militärpolis torterat och misshandlat irakiska fångar i Abu Ghraib-fängelset utanför Bagdad. Senast har han avslöjat vilka som låg bakom sprängningen av gasledningen Nord Stream och hur det gick till. Avslöjandena har gjort honom till paria inte bara bland politiker, utan också bland de allt mer politiserade medierna.
Att stora medier låter sig påverkas av eller i vissa fall till och med tar order av säkerhetstjänster är inte nytt. Redan 2014 avslöjade den tyske journalisten Udo Ulfkotte i boken Köpta journalister
– Hur politiker, säkerhetstjänster och storfinansen kontrollerar tysk media vittnesuppgifter om hur bland andra amerikanska CIA styr och ställer i stora tyska tidningar och till och med tillhandahåller egna artiklar som de beordrar få publicerade som redaktionellt material.
I USA hyllades tidigare ”fri och oberoende media” från officiellt håll, men det var under CNN:s glansdagar. När konkurrenterna dök upp föll masken. År 2011 förklarade USA:s dåvarande utrikesminister Hillary Clinton ”internationellt informationskrig” mot de andra nyhetsförmedlarna som hon betecknade som ”fiender”. Clinton konstaterade att man håller på att förlora detta informationskrig, där folk i allt högre utsträckning valde att inhämta information från andra källor än dem som gav den bild USA ville förmedla. För att ”komma tillbaka i gamet” krävde hon att anslagen till utrikesdepartementet höjdes från 16 miljarder till 47 miljarder dollar.
Som bekant är sanningen det första offret i krig. Ryska nyhetskanaler som RT blockeras idag på de flesta håll i Europa. Man vill inte att ”fienden” ska påverka den egna opinionen – det vill man göra själv. Ryssland svarade med att blockera de största västliga systemmedierna. I båda fall försämrar det enskilda människor möjlighet att bilda sig en egen uppfattning.
Politik har alltid varit en show. Det är därför så många skådisar lyckas bli politiker, som B-skådisen Reagan, programledaren Trump och komikern Zelenskyj. Det är dock så mycket lättare om man äger ett eget medieimperium som kan lyfta fram ens kandidatur. Så lyckades till exempel mediemogulerna Silvio Berlusconi att bli Italiens president och Andrej Babiš regeringschef i Tjeckien.
Den som inte har egna medier har det mycket svårt, vilket exemplen Ny Demokrati och SD visar. Man kan göra stunts för att lura fientligt sinnade medier att rapportera det man vill, men det är i bästa fall nålstick, inte jämförbara med de mattbombningar som systemmedia skickar åt motsatt håll.
När en politiker utnyttjar egna medier för att nå framgång sker det åtminstone inför allas ögon. Det är dock vanligare att sådan påverkan sker dolt och av krafter som skyr ljuset. På de årliga Bilderbergmötena deltar både mäktiga företagsledare och toppolitiker, men vad som avhandlas och beslutas är en väl bevarad hemlighet. Det är ett bevis om något på hur insyltade systemmedierna är, att chefredaktörer från stora medier varje år bjuds in, men ändå inte skriver en stavelse om mötena i sina tidningar.
Makten över media och över politiken har genomgått en kraftig förskjutning på senare tid. Vi är nu i ett skede där inte bara stater – illasinnade eller inte – påverkar sina och andras befolkningar. Idag är det privata intressen, en liten grupp superrika, som inte ens har den illusion av ansvar som politikerna åtminstone vill ge sken av.
Den som har pengar kan köpa sig opinion, och det är numera en liten grupp superrika som gör det. Det är människor i World Economic Forum, Romklubben och andra privata sällskap som sätter agenda – för hela planeten.
Dagens sanning är att media i princip inte är en verksamhet som på egen hand kan gå runt. Det är i stället ett verktyg som kapitalstarka intressen kan använda för andra ändamål – skaffa sig makt eller driva igenom sina agendor.
Det är inte en slump att Bill Gates för ett par år sedan uppmärksammades ha donerat motsvarande flera miljarder kronor till olika massmedier, främst i USA. Det är inte välgörenhet, det är köp av tjänst.
I dagens situation är det avgörande att det finns fria medier som Nya Tider, som fortfarande sätter hederlig journalistik och oförvanskade nyheter främst. Vår ledstjärna är att rapportera information som är korrekt, allsidig och relevant, utan att utelämna eller vinkla.
Nu har ett nytt hot seglat upp vid horisonten, och det är att regeringen lämnat en proposition om ett helt nytt presstödssystem. Hur det nya systemet blir är ännu i högsta grad oklart, men vi vet att den presstödsförordning som varit gällande i decennier upphör den 31 december 2023. I det nya förslaget talas det om demokratikriterier och att mediestödet endast ska kunna gå till lokaltidningar. Det är uppenbart att Nya Tider varit ett irritationsmoment för makthavarna och att man nu avser att försvåra för den fria pressen.
I detta läge är det extra viktigt för Nya Tider att våra prenumeranter behåller sin prenumeration och att nya prenumeranter tillkommer för att vi ska kunna säkra utgivningen och vår rapportering om den snabbt föränderliga värld vi lever i.
Fria medier kommer att vara avgörande för att informera om och motverka den framtid som globalisterna planerar för mänskligheten och som de talar allt mera öppet om. Du som läser Nya Tider kommer att stå bättre rustad och förstå vad som sker, ofta innan det sker, än den som förblindats av systemmedias strömlinjeformade dussinnyheter.
