Fungerar inte den inre marknaden, det vill säga den fria rörligheten av varor, tjänster och människor, fungerar inte EU. I stort sett alla EU:s direktiv, som EU-lagarna kallas, går ut på att befästa och förstärka den inre marknadens funktionssätt. Samtliga länder som är med i EU har krav på sig införa direktiven i sin nationella lagstiftning.
Anhängare av EU ser detta som en självklarhet. Om man väljer att vara med i en organisation så borde en grundläggande förutsättning vara att man följer de regler som beslutas. Accepterar man inte reglerna, så borde man kanske fundera på att lämna samarbetet. Det är den slutsats som låg till grund för Storbritanniens beslut att lämna EU.
Det är därför intressant att titta på hur medlemsländerna som genomför EU:s regelverk och vilka länder som, i förhållande till sin retorik om EU:s förträfflighet, faktiskt lever upp till EU-kraven. Särskilt intressant är agerandet från de länder som förespråkar en snabb utökning av EU:s ansvarsområden.
EU-Kommissionen stämmer medlemsländerna
Kommissionen har i uppdrag att kontrollera efterlevnaden av EU:s lagstiftning och straffa de medlemsländer som inte uppfyller kraven, ett arbete som pågår kontinuerligt. Bara i år har 345 beslut om att inleda eller trappa upp åtgärder mot medlemsstater fattats inom ramen för denna uppgift. I vissa fall har upp till 20 länder straffats på en gång. Många av ärendena är direkt kopplade till den inre marknaden.
Om ett EU-land ertappas med att inte ha infört ett EU-direktiv i sin nationella lagstiftning börjar Kommissionen med att påtala detta, för att i ett senare skede följa upp med ett mer formellt krav med tidsfrist. Om medlemslandet fortfarande inte lyder blir det stämt inför EU-domstolen. Då kan det bli mycket kännbara böter för landet och dess skattebetalare.
Den 7 mars i år fattade Kommissionen beslut om att kritisera eller stämma länder för bristande följsamhet gentemot EU-lagstiftningen i totalt hela 49 olika punkter. Tyskland och Frankrike, de kanske främsta förespråkarna för ett ännu mera överstatligt EU, åthutas med sex olika åtgärder vardera. Sverige klarar sig med fyra. Nedan följer några av dessa punkter.
Kommissionen agerar mot Frankrike …
och 14 andra medlemsländer för att de inte följer EU:s regler för linbaneanläggningar, personlig skyddsutrustning och anordningar för förbränning av gasformiga bränslen. Skall åtgärdas inom två månader, annars följer ytterligare krav.
• och sju andra länder, däribland Sverige och Tyskland, för att de inte följer EU-rätten om koncessioner för vattenkraft. Skall åtgärdas inom två månader, annars följer ytterligare krav.
• och 25 andra medlemsländer, däribland Sverige och Tyskland, för att man inte följer kraven på att yrkesutövare ska kunna dra full nytta av den inre marknaden genom att yrkeskvalifikationer från ett annat land inte alltid accepteras. 24 av länderna skall lösa bristerna inom två månader, annars kan Kommissionen väcka talan mot dem i EU-domstolen.
• för att inte följa EU-rätten om tjänster för nationella regler för tillhandahållande av vissa tjänster i samband med energieffektivitet. Frankrike kräver en särskild certifiering för att företagen skall vara berättigade till nationellt stöd, vilket strider mot ett EU-direktiv. Frankrike har nu två månader på sig att bemöta Kommissionens argument, för att slippa vidare åtgärder.
Tyskland riskerar ställas inför EU-domstolen …
tillsammans med Tjeckien för att man inte följer EU:s regler om fri rörlighet för vissa varor i byggbranschen. Tyskland riskerar att bli stämda inför EU-domstolen om man inte åtgärdar detta inom två månader.
• med anledning av landets regler om fasta priser för receptbelagda läkemedel som inverkar negativt på försäljningen av produkter på apotek som är etablerade i andra medlemsländer. Tyskland får två månader på sig att rätta till situationen för att undvika en process i EU-domstolen.
Övriga talan inom ramen för den inre marknaden och finanspolitik:
• Österrike ställs inför EU-domstolen och riskerar kännbara böter för att ha brutit mot EU:s regler för offentlig upphandling i samband med uppförandet av en stor kontorsbyggnad.
• Mot Sverige och sju andra medlemsländer riktas krav på att införliva EU-bestämmelser om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism i sin nationella lagstiftning. Länderna får två månader på sig att vidta åtgärder.
Allvarliga brister i svensk miljölagstiftning
Miljöpartiet är inte sent att dela ut pekpinnar till andra om brister i olika avseenden som har med miljö att göra. Man propagerar också hårt för EU:s federalistiska inriktning.
Trots detta får man kritik från EU. År 2016 påpekade EU-kommissionen till regeringen att Sverige inte uppfyller EU:s bestämmelser om avfall (ramdirektivet om avfall, direktiv 2008/98/EG). Direktivet behandlar åtgärder för att skydda miljön och människors hälsa genom att förebygga eller minska de negativa effekterna av avfallsgenerering och -hantering. Direktivets mål är att förvandla Europa till en cirkulär ekonomi, där avfallet systematiskt återvinns – en av MP:s kärnfrågor, kan tyckas.
Påpekandet lämnades till regeringen i december 2016. Den 7 mars i år konstaterade Kommissionen att Sverige fortfarande inte uppfyller direktivet. Ansvaret för att åtgärder vidtas vilar på miljöministern. År 2016 var Karolina Skog (MP) miljöminister och chef för Miljö- och energidepartementet. Efter valet 2018 innehar Isabella Lövin (MP) samma post.
Om Sverige inte vidtar åtgärder inom två månader, kan Kommissionen komma att stämma Sverige inför EU-domstolen, vilket innebär risk för böter i mångmiljonklassen.
Även när det gäller hanteringen av elektroniskt avfall får Sverige krav på att bättra på lagstiftningen:
”Den svenska lagstiftningen är oklar när det gäller krav för transport av avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning, registreringskrav för producenter och sättet att beräkna huruvida målen har uppnåtts”.
Miljöpartiet har suttit i regeringen sedan oktober 2014. Kritiker menar att ärendet visar att Miljöpartiet inte klarar av att leda Sverige, ens inom sitt eget specialområde. Klart är att tillkortakommandet riskerar att kosta de svenska skattebetalarna åtskilliga miljoner i böter.
De aktuella exemplen är några få av de totalt 345 ärenden som beslutats om i år. Det finns alltså en stor mängd avvikelser från EU:s viktigaste regler, inte minst av de varmaste förespråkarna för ett starkare EU. Förlorarna i detta är de länder som går längst i sin EU-anpassning och därmed tvingas acceptera nationella försämringar till förmån för dem som inte anpassar sig.
Det lönar sig alltså att slira på regelefterlevnaden. Det indikerar att man kanske borde stanna upp och fundera över om det är nya EU-beslut som är viktigast eller om man skall lägga energin på att faktiskt genomföra det man har beslutat. Kanske kommer man då fram till att man borde backa tillbaka en stor mängd EU-beslut, som länderna kanske hyllar i ord, men i praktiken inte vill leva upp till.
