Jag har ett ställe i Norduppland, en stuga, en lada och knappt två hektar mark. En halv hektar är medelårig granskog som gränsar mot en tidigare äldre granskog med starkt inslag av asp. Grannskogen ägs av Bergvik Skog (Stora Enso). Vi förstod naturligtvis att förr eller senare kommer en avverkningsanmälan. Skogen var olikåldrig med de äldsta träden cirka 100 år.
Den var inte så tät utan släppte in ljus och på marken var stora flyttblock täckta av mossa. På våren växte gott om blåsippor och vitsippor. Det var en vacker och behaglig skog att vara i, men den var inte tillräckligt gammal för vara intressant för länsstyrelsen att köpa in som naturreservat. Om den kunde få 50 år till skulle den emellertid bli en sådan skog.
Så kom då avverkningsanmälan, föredömligt anslagen vid fastighetsgränsen. Känslomässiga estetiska argument skulle absolut inte hjälpa för att motivera en frivillig avsättning. Vad göra? Jag är inte någon artjägare, men jag är med i Naturskyddsföreningen och jag kontaktade en skogsintresserad grupp i Uppsalakretsen. Fem personer hjälptes åt att söka igenom området efter något ”utrotningshotat”, det vill säga ett tungt vägande argument för att skydda skogen från avverkning.
Ett bestånd av aspfjädermossa hittades. Den är ”sårbar” (VU=vulnerable) enligt Rödlistan 2010, men alltså inte allvarligt hotad. Vi hittade också grön sköldmossa och brödkorgssvamp. Det var roligt, men båda arterna anses som livskraftiga och är inte med i Rödlistan överhuvudtaget.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
