Ända sedan 1968, då man hittade indikationer på att det kan finnas olja och gas under sjöbotten i området, har Kina hävdat sin rätt till öarna. I samband med detta började också Japan använda namnet Senkaku för hela ögruppen, som ligger i Östkinesiska havet. Innan var de kända som Pinnacle-öarna, ett namn som brittiska flottan gett dem i slutet av 1800-talet. Oavsett språk så är betydelsen densamma, det vill säga spetsig bergstopp.
Även Taiwan har gjort anspråk på öarna sedan 1971, efter att USA samma år slutade administrera Japan och dess huvudöar. Den formella ockupationen upphörde dock 1951.
Japan annekterade öarna 1895 och kontrollerade dem sedan fram till kapitulationen 1945. Senkaku återgick till Japan efter det att USA 1972 slutade administrera Okinawa och ökedjan Ryukyu, som ögruppen Senkaku tillhör.
Kinas krav baserar sig på att man anser sig ha upptäckt öarna först och haft kontroll över dem redan på 1300-talet.
Ögruppen består av åtta små obebodda öar, varav tre närmast är att betrakta som klippblock som sticker upp ur havet. Flera av öarna ägs av den förmögna japanska familjen Kurihara och tre av dem hyrdes av japanska inrikes- och kommunikationsministeriet från 2002 fram till 2012 för 25 miljoner yen, cirka 1,6 miljoner kronor, per år. Japanska försvarsdepartementet hyr ön Kuba-shima som amerikanska militären använder som bombmål vid flygövningar.
Konflikten trappas upp
I september 2010 rammade en kinesisk fiskebåt två japanska kustbevakningsfartyg och den kinesiska kaptenen greps. Efter omfattande antijapanska demonstrationer i Kina frigavs kaptenen. Kina krävde en ursäkt, men istället svarade Japan med antikinesiska demonstrationer.
Att staden Ishigaki i Okinawa-prefekturen, som förvaltar Senkaku, i december 2010 utnämnde den 14 januari till ”pionjärdagen” för att fira Japans annektering av ögruppen gjorde inte kineserna mindre upprörda.
När Kina 2012 fick indikationer på att Japan var på väg att nationalisera ögruppen, det vill säga köpa öarna från Kurihara-familjen, genomförde kineser en serie protestaktioner. I augusti 2012 tog sig kinesiska aktivister förbi den japanska kustbevakningen och reste den kinesiska flaggan på en av öarna. De greps och utvisades senare under kraftiga protester från båda länderna. Senare samma månad landsteg även japanska aktivister och reste den japanska flaggan.
I januari 2013 förvärrades konflikten rejält då kinesiska örlogsfartyg låste sin målradar på en japansk jagare och helikopter.
När Japan den 11 september betalade Kurihara-familjen två miljarder yen, cirka 135 miljoner kronor, och därmed förverkligade nationaliseringen av öarna, var det droppen för kineserna och mycket aggressiva antijapanska demonstrationer utbröt över hela Kina. Dessa slog hårt mot Japans intressen och industri i landet, när företag som Toyota och Canon tvingades stänga sina fabriker.
Kina är också Japans största exportmarknad och svarar för 30 procent av exporten, dubbelt så mycket som exporten till USA, vilket gjorde att också den japanska exportindustrin drabbades hårt när kineserna började bojkotta japanska varor på bred front.
Militären dras in i konflikten
Kinesiska fartyg har sedan det japanska förstatligandet av ögruppen frekvent dykt upp i vattnen kring öarna. Den 13 december 2012 flög för första gången kinesiskt flyg in i luftrummet nära öarna, vilket föranledde Japan att skicka upp åtta jaktflyg av typen F-15 samt ett E2C Hawkeye radarspaningsplan. När de väl anlände var kineserna borta.
Veckan efter tog sig tre kinesiska fartyg fram till samma vatten, trots varningar från ett japanskt kustbevakningsfartyg. Japanska kustbevakningsfartyg har flera gånger hamnat i en ”katt och råtta”-situation med kinesiska fartyg, där båda sidor sänder hotfulla meddelanden om att den andra gör intrång på deras territorialvatten.
I samband med att japans nye premiärminister utnämndes den 26 december flög kinesiskt stridsflyg provokativt nära öarna. Sedan dess har båda länderna genomfört liknande provokationer med fartyg och flyg.
I januari 2013 förvärrades konflikten rejält då kinesiska örlogsfartyg låste sin målradar på en japansk jagare och helikopter. Det är sista steget före att avfyra robotar eller andra vapen mot det ”låsta” målet och det sker nästan aldrig i fredstid.
Andra veckan i februari rapporterade NTDTV att Kina har börjat flytta stora militära förstärkningar till kusten i de två provinserna Zhejiang och Fujian, som ligger mitt emot den omstridda ögruppen. NTDTV är en tv-station baserad utanför Kina och brukar rapportera om sådant kinesisk statsmedia censurerar. Nya Tider noterar att tv-stationen har anknytning till Falun Gong-rörelsen, men att de över tid visat sig vara en trovärdig informationskälla. De var bland annat först med att rapportera om SARS-epidemin 2003, som Kina erkände först tre veckor senare. NTDTV rapporterar vidare att flera mediebolag i regionen nu spekulerar i om Kina förbereder för krig.
Det verkar främst röra sig om olika artilleri- och robotförband som kraftsamlar och i provinserna har bekymrade kineser vittnat om frekventa militärövningar och omfattande truppförflyttningar både via järnväg och vanliga vägnätet. På flera ställen rapporteras om långa konvojer med hundratals militärfordon och milslånga köer som följd, trots att många av förflyttningarna skedde under det kinesiska nyåret som är Kinas viktigaste helg.
Oroande tecken på att Kina förbereder sig för krig
Enligt Washington Times ska ett av de första direktiven som det kinesiska kommunistpartiets generalsekreterare Xi Jinping gav efter att han tillträdde den 15 november 2012, till general Fan Changlong, vice ordförande i Centrala militärkommissionen, haft innebörden ”förbered för krig”.
På förstasidan av kommunistpartiets dagstidning People’s Daily gick det för en tid sedan att läsa att Kina inte kommer att byta ståndpunkt vad gäller Diaoyu-öarna och att landet måste förbereda sig för att vinna ett krig över dem.
Nya Tider känner sedan tidigare till att Kina har lagt en order på 259 stycken jetmotorer av typen D-30KP-2 från Ryssland. Enligt Kanwa Defence Review ska 120 av dessa användas till att byta ut befintliga motorer på Kinas ryskbyggda transportflygplan Ilyushin Il-76. Ytterliggare ett hemligt, men troligen litet antal ska användas till prototyper av Y-20, ett nytt kinesiskt fyrmotorigt transportflygplan.
Även om Ryssland ännu inte levererat alla motorerna så blir nästan ett hundratal flygplansmotorer över, vilka militära bedömare befarar ska användas till det strategiska bombplanet H-6K. Det skulle i så fall avsevärt öka Kinas militära styrka då bland annat hela Japan och Sydkorea skulle kunna nås av de sex kärnvapenbestyckade Changjian (långt svärd) kryssningsrobotar som var och ett av dessa fyrmotoriga bombplan kan bära med sig.
En expert kommer med en olycksbådande profetia
Professorn i strategiska studier Hugh White vid Australian National University, som varit rådgivare till australiska premiär- och försvarsministrar samt innehaft en hög position vid försvarsdepartementet, är enligt Sydney Morning Herald pessimistisk.
Han tror att vi ser de slutliga tecknen för ett kommande krig mellan Kina och Japan, där sedan USA kommer att dras in.
White säger att det vi sett de senaste två åren är typiska omständigheter som historisk leder till krig, även om det inte är i någons intresse. Han förklarar att ”det är så här krig vanligtvis börjar: med en stadigt eskalerande konflikt över något i grunden oviktigt. Så bli inte förvånade om USA och japan hamnar i krig med Kina under 2013 över de obebodda klippöar som Japan kallar Senkaku och Kina kallar Diaoyu-öarna.” Han påpekar att ”det verkar nästan skrattretande och otänkbart att världens tre rikaste länder, varav två är kärnvapenstater, skulle börja kriga över något så trivialt. Men det är att förväxla vad som startar ett krig med vad som orsakar ett krig.”
Konflikten handlar egentligen om att Kina utmanar USA i Stillahavsregionen, berättar White vidare. Under president Obama har USA ändrat sin militärdoktrin och flyttat fokus från väst och Europa till öst och Asien, som svar på Kinas allt större ekonomiska och militära styrka.
White menar att Kina använder konflikten om öarna för att testa amerikanernas nya hållning. Han varnar för att den här typen av ”tit-for-tat” oundvikligen leder till att någon kommer att börja skjuta och därmed riskerar konflikten att snabbt falla in i en negativ spiral som utmynnar i krig, vilket ingen sen kan stoppa.
Han påtalar vidare ”att ingen kan vinna ett sådant krig och det blir inte bara förödande för dem själva, utan för hela världen”.
White avslutar ”ingen vill ha det här, men krisen kommer inte att sluta av sig själv”.
