Kina, Iran och Nordkorea omringas nästan av hundratals amerikanska militärbaser

USA:s president Donald Trumps popularitetssiffror, nu 49 procent, är på sin högsta nivå någonsin sedan han tillträdde ämbetet för tre år sedan. Trump är storfavorit för att bli omvald i november, en sannolikhet som det ständigt växande antalet vadslagningsfirmor enhälligt är överens om, med Bernie Sanders som en något avlägsen andra favorit.

Det borde stå klart för vem som helst vid det här laget att den västerländska mediekampanjen mot Trump under de senaste fyra åren har varit ett stort misslyckande. Det är högst troligt att efterspelet av riksrättsförfarandet kommer att sluta i ytterligare besvikelse för Trumps fiender.

Massmedierna, som ofta antar det Demokratiska partiets hållning, har i huvudsak fokuserat på fel frågor i sina försök att misskreditera Trump. Försöken att koppla honom till Moskva har varit oärliga för det mesta, och ignorerade dessutom Bill Clintons uppenbara inblandning i 1996 års ryska presidentval. Under en middag i Kreml den 21 april 1996 informerade Clinton de ryska väljarna att de gjorde klokt i att rösta ”rätt”, det vill säga för den USA-stödde kandidaten Boris Jeltsin, annars så skulle det leda till ”konsekvenser”.

I stort sett så har pressen undvikit att nämna de största problemen med Trumps presidentskap: Växande risker för ett kärnvapenkrig med Ryssland eller Kina när vapenavtal bryts, tillsammans med hans administrations lättsinniga hantering av miljö och klimatfrågor.

Under Trump har det också skett en ökning av de militära utgifterna (något som ironiskt nog beskrivs som ”försvarsutgifter”) med många hundra miljarder dollar spenderade varje år, mycket högre än tvåan Kinas militärutgifter och med Ryssland knappt jämförbart på sjätte plats enligt SIPRI. Det är en ganska omfattande operation som Pentagon har genomfört mot tre av sina främsta motståndare, Kina, Iran och Nordkorea, nästan omringade av cirka 500 amerikanska militärbaser.