I dag, med Sverigedemokraterna i riksdagen och en statsminister som om sitt parti säger ”vi har varit naiva”, kan det vara svårt att föreställa sig hur det var att verka som invandringskritiker på det tidiga 1990-talet. Några av namnen, som Ingrid Björkman, Jan Milld och Kajsa Ekholm Friedman möter vi i Karl-Olov Arnstbergs aktuella bok Priset. Andra röster, som Fri Informations engagerade utgivare Eva Bergqvist, har tystnat för alltid.
Jan Milld känner jag personligen sedan vår tid i bland annat Miljöpartiet. Till skillnad från många andra hade Janne en ovanlig förmåga att tänka självständigt. Han sade vad många innerst inne tänkte att man borde säga, om man någorlunda rättvist skulle tolka ursprungsbefolkningens långsiktiga intresse, men det var också något som man för allt i världen inte fick ge röst åt.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
