På morgonen den 18 maj 2016 kidnappade och arresterade poliser från den polska myndigheten för inre säkerhet (ABW) Mateusz Piskorski.
Han är en av de mest framträdande natomotståndarna i Polen, en politisk expert och en av grundarna av den polska tankesmedjan Europeiska centret för geopolitisk analys och vicedirektör för det Tyska centret för eurasiska studier i Berlin.
Han var ledamot av det polska parlamentet mellan 2005–2007 och drev under många år frågor om europeiskt kontinentalt samarbete och mot Nato och den amerikanska politiken i Europa och Mellanöstern.
Piskorski greps och hölls tre månader i häkte på anklagelser om ”spioneri för ett främmande land” och olika mediekällor spred ”obekräftade rapporter” om att han var anställd av underrättelsetjänster i ”Ryssland och/eller Irak”. Sedan överfördes han till en rad fängelser, utan att ha blivit dömd.
De direkta anklagelserna mot honom är fortfarande okända, hela ärendet är hemligstämplat, och därmed förhindrades alla med anknytning till Mateusz Piskorski från att förbereda ett försvar. I stället har de regeringskontrollerade medierna ägnat sig åt ryktesspridning och spekulationer.
Tre år senare har han släppts, fortfarande utan att några formella anklagelser har gjorts.
Du har släppts från fängelset efter tre års frihetsberövande. Vad var orsaken till ett sådant beslut?
Piskorski: Jag kan verkligen inte gissa vilken av många anledningar som har varit det mest avgörande för mitt frigivande. Jag vill naturligtvis tacka och betyga min respekt för alla fritänkande europeiska politiker, experter, aktivister och journalister som har stött mig. Jag tror att deras strävanden verkligen har påverkat beslutsfattare i Polen att äntligen släppa ut mig från fängelset.
Ändå är verkligheten den att sedan 2015 har Polen blivit en semi-auktoritär stat, samtidigt som det är en koloni och en pjäs i det geopolitiska spelet för Förenta staterna. Jag kan därför anta att den polska regeringen inte har brytt sig om yttranden som framförts i Europa för att försvara yttrandefriheten.
Jag skall ge er ett exempel: under våren 2018 släppte Arbetsgruppen för godtyckliga frihetsberövande inom Människorättskommissionen vid Förenta nationerna en rapport om mitt fall som krävde av de polska myndigheterna att inte bara släppa mig, men också att betala mig en kompensation och att utkräva ansvar från dem som hade beslutat att gripa mig. Det fick praktiskt taget ingen reaktion från polska myndigheter, och FN har inte fått något svar, även om utrikesministeriet bad dem att skjuta upp tidsfristen för ett svar.
En av regeringspartiernas experter krävde offentligt att FN:s kommission för mänskliga rättigheter skulle upplösas. Det visar otvivelaktigt nivån på den intellektuella kapaciteten hos det nuvarande polska styrande partiet.
Lag- och Rättvisepartiet (PiS) har prisats av några EU-skeptiska rörelser över hela Europa nyligen…
Piskorski: Ja, och det är ett problem. Detta kommer av en total brist på förståelse i Västeuropa av vad som händer i Centraleuropa, särskilt i Polen. Jag vet att det inte är någon prioritet för europeiska politiker att studera det polska partisystemet, men de borde i alla fall lära sig lite mer innan de uttrycker sitt ovillkorliga stöd för någon.
Vissa berömmer den polska regeringen för dess motstånd mot massinvandring. Men fråga dig själv: finns det några migranter, som skulle vara villiga att stanna i ett främmande land med icke-existerande socialpolitik? Å andra sidan, räkna antalet ukrainare som arbetar lagligt och olagligt här, och du kommer att få runt 3,5 miljoner. Och eftersom ukrainarna inte längre är intresserade av att vara billig arbetskraft här och avser att flytta västerut, öppnar den polska regeringen landet för ny invandring, särskilt från södra Asien (Bangladesh, Thailand, Nepal) och Sydostasien (Filippinerna).
Allt detta påstådda motstånd mot EU-politiken är alltså falskt, eftersom den polska regeringen är starkt påverkad av internationella företag som vill sänka sina arbetskostnader. Glöm inte att den leds av en före detta chef inom banksektorn, Mateusz Morawiecki. Vissa har också lovordat Lag och rättvisa för att motsätta sig EU-byråkrati. Ja, det finns en slags konflikt, men denna konflikt kommer från ett mycket enkelt faktum: Warszawa får sina beställningar – även när det gäller EU-politiken – från den amerikanska ambassaden.
Så detta handlar inte om det styrande partiets vilja att få tillbaka en del av sin suveränitet, utan snarare om att välja en annan kommandocentral. Till alla dem som vill se ett Europa frigjort från amerikanska influenser kan jag bara deklarera: Lag och rättvisa är mycket värre än vanliga europeiska mainstream-partier, eftersom det missbrukar patriotisk retorik för att introducera nya amerikanska militärbaser i Europa, och för att sprida idén om konfrontation mellan Europa och Ryssland.
Faktum är att neokonservativa hökar från Washington leder detta land, vilket är ganska farligt för alla européer, och gör Polen till en trojansk häst på kontinenten. Och när det kommer till tyskarna vill jag bara påminna dem om att Kaczynski och hans parti medvetet går i konflikt med Berlin genom att kräva miljarder i krigsersättning från Tyskland.
Jag är säker på att de bara följer instruktioner från Washington för att försöka isolera Polen från alla sina grannar, inklusive Tyskland. De polska kraven verkar ganska absurda, och det är de också, men fortfarande är huvudmålet här att förstöra polsk-tyska förbindelser. Jag antar att det skulle räcka med att kontrollera vad Lag och rättvisas politiker öppet säger i Polen om det franska partiet Rassemblement national eller italienska Lega, eller att inse att de öppet kallar Alternative für Deutschland (AfD) ett nynazistiskt parti. Så låtsas inte att det regnar, när de spottar er i ansiktet!
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.