I en artikel publicerad på SVT:s hemsida den 17 april löd rubriken ”Ny våg av antisemitism i Frankrike”. Att detta publiceras samtidigt som många är bestörta över att den ikoniska katedralen Notre-Dame eldhärjats är inte en slump.
Bland annat berättas om Julie och Jérôme, ett par i 30-årsåldern, som nu börjat fundera på att flytta till Israel. I artikeln låter man Jérôme peka ut ”högerextremism” som det stora problemet:
”Vilken [Vem] som helst kan gå in på en högerextrem sida och posta hyllningar till Hitler och sprida extrema åsikter. Inget görs för att hindra sånt. Franska staten måste förstå omfattningen av problemet och inte bara göra offentliga uttalanden när någon mördas.”
Läsaren får också veta att 65 procent av de tillfrågade franska judarna svarar att antisemitism är ett mycket stort problem i landet. I förbigående nämns också ”antisemitisk historia” med bland annat ”antisemitiska skrifter på 1800-talet”.
Något exempel på att ”högerextremister” skulle ha attackerat eller till och med mördat judar ger dock inte SVT. Och det är inte så konstigt.
Letar man bland de senaste årens artiklar är det närmaste man kommer en nyhet från mars 2012 om en seriemördare som sköt ihjäl tre barn och en rabbin på en judisk skolgård i Toulouse. Initiala rapporter gjorde gällande att han kunde vara ”nazist” med anledning av att han tidigare hade tjänstgjort på ett visst förband. Det visade sig dock snart att han hette Mohammed Merah och var inspirerad av al-Qaida. Han sköts ihjäl i en skottväxling med polis, vilket följdes upp av tillslag och gripanden mot över dussinet andra islamister.
SVT ändrade faktiskt sin senaste text efter att läsare hade protesterat, och lade till ett stycke där man skriver att ”antisemitism finns i både höger- och vänsterextrema grupper” samt att det på senare tid uppmärksammats ”i fattigare förorter till Europas storstäder bland personer med bakgrund i Nordafrika och Mellanöstern”.
Att man ”missat” detta är dock inte bara ett olycksfall i SVT:s arbete, utan en medveten förvrängning av verkligheten för att påverka allmänheten i en ideologisk riktning. Detta sker målinriktat och konsekvent.
På samma sätt rapporterade svensk public service om mordet på en 85-årig judisk kvinna i Paris 2018. Sveriges Radio skrev relativt detaljerat om händelsen, men gärningsmannen omnämndes som ”en 27-årig granne”. Vad som inte angavs var att grannen hette Yacine Mihoub och ropade ”Allahu Akhbar” när han utdelade knivhuggen.
Det är nämligen så att attackerna mot Frankrikes judar är ett helt och hållet mångkulturellt fenomen – antisemiterna är själva semiter, invandrade från olika delar av Mellanöstern och norra Afrika. Det skulle dock rasera SVT:s rosenskimrande bild av den ”berikande” mångkulturen som public service vill måla upp.
Göteborgs-Posten, som förstått att man inte kan ljuga jämt utan att tappa läsare, publicerade den 18 oktober 2017 en kommentar från Jean-Yves Camus, en av Frankrikes ledande experter på ”extremhögern”:
– Då och då grips högerextremister i Frankrike. Men vi har inte haft någon högerextremistisk terrorattack de senaste åren. Vi har större problem med islamistisk terrorism.
Detta är så fjärran från den bild som SVT vill utmåla av situationen i Frankrike, att man knappt kan tro att det handlar om samma land.
I stället för att tala om attacker mot judar hade det i samband med branden i Notre-Dame varit mer relevant att berätta om de omfattande attackerna mot kyrkor i Frankrike de senaste månaderna. Men detta ligger i total svensk medieskugga. Vatican News informerar till exempel den 12 februari i år att av totalt 978 attacker mot religiösa byggnader 2017 i Frankrike riktades 878 mot kristna. År 2018 var siffran 1 063 för ”antikristna” attacker.
Även tidskriften Newsweek rapporterade den 21 mars i år om sönderslagna statyer av helgon, omkullvälta kors, vandaliserade altare och anlagda bränder i kyrkor. Enligt tidningen hade man bara i februari månad noterat 47 sådana attacker. En siffra som också nämns i olika medier är att närmare 900 kyrkor i Frankrike på olika sätt utsatts för skadegörelse under det gångna året.
Något som fransk media rapporterar, men som också förtigs av svensk public service, är att Notre-Dame blivit hotad tidigare. TV-kanalen France24 skriver att den 12 april i år, tre dagar innan branden, dömdes en jihadist-kvinna som tillsammans med två andra kvinnor misstänks för att ha planerat att spränga en bil full med gasbehållare just vid Notre-Dame. Det var år 2016 som polisen kom den då 18-åriga Ines Madini på spåren och förhindrade terrordådet. Rättegången som hölls nu handlade dock om tidigare brottslighet, som hon dömdes till åtta års fängelse för. Rättegången om det planerade terrordådet vid Notre-Dame är satt att börja i september.
Om blodiga dåd trots allt nämns i svensk media förtiger man konsekvent eller tonar åtminstone ned uppgifter om gärningsmännen om det kan vara dåligt för läsarnas bild av mångkulturen. År 2016, i en händelse Aftonbladet rubricerade som ”gisslandrama”, gick två muslimska män som svurit trohet till Islamiska staten in i en kyrka i Saint-Étienne-du-Rouvray i Normandie. Där skar de halsen av en 86-årig präst och skadade en nunna svårt. Aftonbladet nämnde visserligen att männen pratade arabiska, men den referens till islamism som förekommer i tidningens artikel är att de citerar ordföranden i det lokala muslimska rådet som säger att han tar avstånd från terrordådet.
Det faktum att SVT denna gång faktiskt tvingades till att införa en – om än endast halvdan – rättelse som tillägg, vittnar om att det blir allt svårare att komma undan med uppenbara lögner, och det har vi att tacka ett allt större inflytande från alternativmedia för.