Hösten 2017 brakade Metoo-kampanjen loss på sociala medier. I Sverige fick kampanjen särskilt stor spridning. Den mediala uppmärksamheten var enorm. Men inte ett enda ord nämndes om den kraftiga ökningen av faktiska våldtäkter som har skett i Sverige de senaste åren. De överfallna och gruppvåldtagna kvinnorna lämnades utanför rampljuset. De allvarliga övergreppen förtegs. Varför?, frågar sig Ann Heberlein, teologie doktor i etik, i sin bok Våldtäkt och kultur.
Kanske för att etablissemanget äntligen fick chansen att få utlopp för sin oro över kvinnors ökande otrygghet genom att anklaga ett gäng ”vita cis-män med makt”, skriver hon. Föreställningen om att ”alla män våldtar” har blivit en allmänt accepterad sanning i den svenska debatten, trots att den inte överensstämmer med verkligheten.
Den omfattande mörkläggningen
Heberlein redogör inledningsvis för den mörkläggning som så länge har skett från myndigheter och medias sida. I en rapport från Brottsförebyggande rådet som gjordes 1996 konstateras att invandrare är grovt överrepresenterade vid våldtäktsbrott. Trots att invandrare utgjorde mindre än 10 procent av befolkningen vid tiden för undersökningen, stod gruppen för över 40 procent av våldtäkterna. Överrepresentationen är överlägset störst vad gäller invandrare från Nordafrika och arabländerna.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
