Rummet med de rosaktiga väggarna är upplyst av den varma solen. På det vita, runda bordet ligger en stickning och en ung, blond flicka vattnar de gröna växterna och blommorna på fönsterbrädet med en grön vattenkanna. En känsla av lugn, frid och harmoni vilar över detta rum som är avbildat i målningen Blomsterfönstret av Carl Larsson. Denna målning är daterad till år 1894 och är ett tydligt exempel hur Larsson målade: klart ljus, mjuka skuggor och klara, ljusa färger.
I Blomsterfönstret använder konstnären dessutom ett av sina kanske mest återkommande motiv, nämligen vardagen då flickan på målningen gör något så vardagligt som att vattna krukväxter. Hon står dessutom med ryggen lätt vinklad mot konstnären och tycks inte vara medveten om hans närvaro. Hon är fångad mitt i stunden vilket ger det realistiska, levande intryck som gjort Carl Larssons målningar så fascinerande och oförglömliga.
Carl Larsson föddes i Stockholm 1853. Han kom från fattiga förhållanden, men när han var tretton fick en av hans lärare upp ögonen för hans begåvning i teckning och uppmanade honom till att söka in på Kungliga Akademien för de fria konsterna, som i folkmun är känd som Konstakademin. Han kom in på akademien samma år och skildrar sin studietid där på följande sätt i självbiografin Jag: En bok om och på både gott och ont: ”en stor sal, där eleverna endast ritade efter gipsgubbar, i regel huvuden ur den romerska antiken. […] På förmiddagarna hade vi anatomi och perspektivlektioner.”
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
