Skånska Birgit Nilsson föddes den 17 maj 1918 på en gård i Svenstad i Västra Karups socken. Birgit Nilssons far hade önskat sig en pojke men när det nu i stället blev en flicka ställde fadern sitt hopp till att hon en dag skulle vilja ta över gården. Som barn fick Birgit hjälpa till med arbetet. Hon gallrade betor, mjölkade kor och skördade hö. Något rinnande vatten eller elektricitet fanns inte, än mindre radio eller grammofon. Bodde man på landet hörde man musik i skolan eller i kyrkan. I Birgit Nilssons hem fanns emellertid mycket sång och musik. Modern var musikalisk och kunde både sjunga och spela dragspel. Som barn trallade och sjöng Birgit jämt. När hon var fyra år gammal fick hon ett leksakspiano av en av gårdens drängar som hon började ta ut melodier på. När intresset för pianospel växte fick hon en orgel av sin far. I skolan blev hon känd för sin vackra röst och hon fick till och med ta över sångundervisningen. Fjorton år gammal började hon ta pianolektioner och sjunga i kyrkokör. En medlem i kyrkokören har berättat att Birgits röst stack ut redan på den tiden.
Vägen mot sången
Trots att Birgit hela tiden arbetade hårt på gården fanns musiken i hennes tankar. Hon önskade så innerligt att få sjunga att hon varje gång hon såg ett stjärnfall, neg och uttryckte sin önskan om att en dag få bli sångerska. Den som kom att upptäcka Birgits stora talang var sångläraren och musikdirektören Ragnar Blennow i Åstorp. Blennow hade fått till uppgift att vidareutveckla de bästa rösterna i kyrkokören och han förstod snabbt att Birgits röst var något utöver det vanliga. När Birgit hade sjungit för Blennow utbrast han ” Detta var mycket fint. Fröken kommer absolut att bli storsångerska” varpå Birgit överlycklig cyklade hem, sprang in till gården och skrek ”Jag är upptäckt! Jag kommer att bli storsångerska”.
1939 började Birgit som sångelev hos Blennow och 1941 sökte hon till Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.
Birgits far blev inte alls glad över nyheten att hans dotter skulle ge sig i väg till storstaden och studera sång. Hon skulle ju ta över gården. Birgit som var väldigt fäst vid sin hembygd blev mycket osäker på hur hon skulle göra och hon ville inte göra sin far besviken. Det som gjorde att Birgit tillslut bestämde sig för att ge sig av till Stockholm var ett erbjudande om boende. Under ett ösregn hade det helt oväntat kommit ett par till gården och medan regnet skvalade hade paret bjudits på kaffe och Birgit hade sjungit ett stycke ur Wagners Tannhäuser. Paret blev helt bestörta över Birgits röst och erbjöd henne boende i Stockholm. Fadern ville ändå inte att hon skulle åka men Birgits mor tog ut pengar från sitt eget arv som hon gav till Birgit så att hon skulle kunna förverkliga sin dröm. Birgits mor oroade sig mycket över hur det skulle gå för dottern i storstaden och hon uppmanade Birgit att behålla båda fötterna på jorden och inte bli för högfärdig. De orden kom Birgit att minnas i hela sitt liv.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.