– Som förälder släpper man inte ut sina barn. Inte jag, inte här, säger Linda i början av intervjun.
– Man är inte säker var man än är, man måste alltid vara på sin vakt, förklarar Hampus.
Linda och hennes barn Hampus, 18 och Bella, 13, bor i ett bostadsområde i Västerås. Området är inte vare sig särskilt invandrartätt eller förslummat utan snarare vad som räknas som ”normalt” i dag. Linda är specialpedagog på en skola i Köping, och har innan dess bland annat arbetat inom missbruksvården i Enköping i sju år.
Bella ville köpa en chokladkaka en kväll, berättar syskonen. Eftersom hon är mörkrädd bad hon sin storebror att följa med. Hur det hade slutat om inte Hampus varit med är det ingen som vet.
Hampus och Bella tar vad de tror är en genväg till affären mellan husen. Rätt som det är stöter de på två ungdomar som ger dem en obehaglig känsla.
– Vi fortsätter gå och jag hör att den ena av dem säger min lillasysters namn. Sedan drog han på en mask över ansiktet, berättar Hampus.
– Adrenalinet drog ju på, men det första som slog mig var att få henne därifrån. Jag sade till henne: Fortsätt bara gå, titta inte ens bakåt.
När de gick förbi killarna började dessa kasta ägg och andra föremål efter dem.
– Jag försöker att inte tänka på det, men när jag väl tänker på det fattar jag inte varför. Jag har inte gjort dem någonting, inte Hampus heller, säger Bella.
Hampus ringer upp sin låtsaspappa Jonas på mobilen och då springer angriparna iväg. De lägger sedan på, vilket gör att Linda som hört samtalet får ”ett mindre bryt” då hon inser att killarna kommer att återvända. Hon får rätt.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
