En del svenska män i de lite mer livserfarna årgångarna – bland andra Christer Nilsson på Nya Tiders opinionssida – har fattat att det är något skumt med feminismen och med de kvinnor som ansluter sig till den. Jag tror att vi kan utgå från att Nilssons debattinlägg rätt väl beskriver hållningen hos de av oss som anar att något är rejält på tok.
Nilsson skriver att han finner feminismen i dess första ”våg” fullt begriplig. Det förefaller honom självklart att kvinnorna i slutet av 1800-talet önskade och ivrade för lika möjligheter i fråga om utbildning, försörjning och arbete. Det var en orättvisa som begicks mot kvinnorna, och det var fullt rimligt att kvinnorna opponerade sig mot den orättvisan.
Men senare i förloppet har något hänt. Kvinnorna har blivit våldsamt fientliga i inställningen till männen. Nu ska de inte bli jämlika med oss. Nu är vi ett ”patriarkat”, och ”patriarkatet” måste krossas för att de ska kunna få sin frihet. Vi måste ”omskolas” så att vi inte råkar begå våld och våldtäkt av bara farten. Bäst är det tydligen om kvinnan helt kan slippa att ha med oss att göra, i sängen, i familjen och i institutionerna.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.