Dramatik bortom allmänhetens kännedom

Under mars månad har stor dramatik utspelats bakom de diplomatiska och politiska kulisserna. Månaden inleddes ödesmättat med att Rysslands president Vladimir Putin presenterade olika nya ryska kärnvapen som han varnade att västerländska robotförsvarssystem stod värnlösa inför. Putin uppmanade därefter Väst att börja lyssna på Ryssland. Under månaden avlöste toppmöten varandra och viktiga politiska och militära beslut övervägdes och togs.

Enligt ihärdiga rykten låg en komplott på toppnivå med Storbritannien i centrum bakom flera av dessa. Några resulterade i kända uttalanden och händelseförlopp som till exempel massutvisningen av över 150 ryska diplomater från 27 främst västländer, som London inledde med att utvisa 23 ryska diplomater den 13 mars – ett datum att lägga på minnet.

Den intensiva utvecklingen avspeglades inte minst i Syrien, som såg både öppna och dolda avgörande militära händelser. De två mest kända var Turkiet och deras allierade FSA-rebellers förkrossande seger över den kurdiska YPG-milisen i distriktet Afrin i nordvästra Syrien och de syriska regeringsstyrkornas oväntat snabba seger över flera hårdföra sunniislamistiska terrorgrupper i östra Ghouta, strax utanför huvudstaden Damaskus.

Bland de mindre kända är Moskvas forcerade utplacering av helikoptrar för elektronisk krigföring. Ett tecken på att spänningen mellan USA och Ryssland nått bristningsgränsen.

Rockad skakar Washington

En av de både synligaste och viktigaste händelserna var de dramatiska förändringarna i Trump-administrationen, där utrikesminister Rex Tillerson sparkades den 13 mars och ersattes av tidigare CIA-chefen Mike Pompeo (se NyT v.12/2018).

Att en utrikesminister sparkas efter bara ett drygt år på posten är mycket ovanligt och att så sker utan ens muntlig kontakt med statschefen tyder på att något exceptionellt ligger bakom. Den 23 mars fick även den tunga posten som nationell säkerhetsrådgivare se H.R. McMaster utbytt mot den kände neokonservativa höken John Bolton. Formellt tillträder den tidigare FN-ambassadören Bolton sin post den 9 april.

Våra källor med insyn i det politiska spelet i Washington gör gällande att fler förändringar på toppnivå är att vänta. Ett namn som nämns bland dem som troligen kommer att bytas ut är nuvarande försvarsministern James Mattis. Både Mattis och generalstabschefen Joseph Dunford uppges av bland and­ra israeliska medier sedan en tid inte längre ingå i Vita husets ”inre krets”.

Det kan tolkas både som att de fallit ur Trumps gunst eller att det som brukar kallas ”den djupa staten” vill att det framstår så. Den djupa staten kan beskrivas som djupgående dolda maktstrukturer i amerikanskt finans- och näringsliv samt politik och media, som oaktat politiskt parti eller president vid makten förblir i kontroll av samtliga väsentliga institutioner – inte minst underrättelsetjänsterna.

Det brukar ibland refereras till som det ”militärindustriella komplexet”, men trots dess stora ekonomiska och därmed politiska inflytande är det enligt våra källor bara en del av den djupa staten.

Envisa rykten

Från bland annat franska vänsterpolitiska kretsar florerar nu rykten, som Nya Tider tipsats om och tagit del av i detalj, att Tillerson var i maskopi med flera ledande europeiska politiker och då inte minst brittiska för att genomföra en kupp mot Moskva där den utlösande faktorn var tänkt att vara förgiftningen av den ryske dubbelagenten Sergej Skripal och hans dotter i den brittiska staden Salisbury den 4 mars.

Komplotten gick ut på att snabbt – innan utredningar skulle kunna påvisa något annat – utpeka Ryssland som skyldiga och visa på ett samband med kemattacker i Syrien.

En påhittad bild av en mordisk Putin som hänsynslöst angriper oppositionella och världen med nervgifter och kemiska vapen skulle sedan målas upp. Något som också skett i västmedia. Ackompanjerat av ett massivt mediedrev, och därmed medial samt politisk press på alla ni­våer i västvärlden, skulle sedan ett krav – med stor uppslutning av västs etablissemang – läggas fram för FN:s generalförsamling på att Ryssland omgående utesluts ur FN:s Säkerhetsråd, där Ryssland och tidigare Sovjet varit en permanent med­lem sedan andra världskrigets slut.

Kuppen skulle öppna för omedelbara och massiva Natobombningar av Syrien, där bland annat Assad och hans familj var prioriterade mål vid sidan av regeringsbyggnader, militära installationer och nyckelförband inom syriska armén. Syftet var bland annat att rädda de väst- och gulfstödda terroristerna i östra Ghouta samt säkerställa att Assad en gång för alla skulle fråntas makten. Något som varit målet, inte sällan officiellt uttalat, sedan starten av kriget mot Syrien 2011.

Dessa uppgifter har bland annat förmedlats av den franske undersökande journalisten Thierry Meyssan, som förra året vann International Journalism Award inom området geopolitisk analys.

Hot och fräcka lögner

Det var måndagen den 12 mars som läget blev riktigt allvarligt enligt flera experter, bland annat en USA-baserad och internationellt känd före detta Nato-militäranalytiker som Nya Tider haft kontakt med.

USA:s FN-ambassadör Nikki Haley, som nyligen hyllats av den mäktiga pro-israeliska lob­bygruppen AIPAC (se NyT v.12/2018), hotade då med att USA kommer att gå till militär attack mot Syrien om inte Damaskus och Moskva accepterar 30 dagars eldupphör i östra Ghouta. Resolutionen var tänkt att stoppa regeringsoffensiven och den förestående kollapsen av rebell- och terrorgruppernas förvar.

Storbritannien stack ut när de med kraft ställde sig bakom det amerikanska ultimatumet. Londons FN-ambassadör John Allen frågade bland annat retoriskt om några civila tillåtits lämna stridsområdet:

– Inte en enda. Återigen är det regimen som inte tillåter sina civila att nå akut sjukvård, svarade Allen på sin egen fråga.
Han glömde dock medvetet att nämna att Syrien och Ryssland, som ensidigt infört eldupphör fem timmar varje dag, ihärdigt försökt få till humanitära korridorer just för att civila skulle kunna lämna stridsområdet.

Allen berättade inte heller att det var de väst- och gulfstödda rebellerna som inte bara massmördade civila i Damaskus med artillerield riktad mot uteslutande civila mål, utan även besköt och därmed hindrade alla civila som försökte fly östra Ghouta (se NyT v.11/2018). Västmedia upprepade okritiskt samma sak som Allen.

Sanningen kommer fram

När de syriska regeringsstyrkornas framgångar kort därefter möjliggjorde för de civila att fly och därmed göra sina röster hörda för första gången på över fem år visade sig västpropagandan vara rena lögner. De berättade om terroristernas skräckvälde och bekräftade tidigare syriska uppgifter om hur de hållits som mänskliga sköldar och hindrats att fly. Tusentals familjemedlemmar till regeringsanställda hade också hållits fängslade under svåra förhållanden och många hade dött av umbärandena.

Rebellerna och terroristerna erbjöds av syriska armén fri lejd med sina personliga vapen. Det generösa erbjudandet gavs för att dels undvika stora förluster bland regeringssoldater och ci­vila, dels för att terroristerna skulle tillåta de tiotu­sentals civila som de facto hållits som mänskliga sköldar att få lämna området oskadda.

Intervjuade rebeller har uppgett att de blivit lurade att slåss för en felaktig sak samt i några fall gjort gällande att deras ut­ländska sponsorer krävt att inga civila fick lämna området och att de till varje pris inte fick kapitu­lera.

Ryssland och Syrien lyckades dock tvinga dem ge upp genom en kombina­tion av hård militär press och samma förhandlingstaktik som man 2016 framgångsrikt an­vände sig av i Aleppo. Officerare från ryska försoningscentret förhandlade med grupperna var för sig, vilket skapade osäkerhet och motsättningar.

Terrorgrupperna kunde inte längre lita på att deras flanker eller bakre linjer skulle förbli försvarade när en annan grupp plötsligt kunde välja att ge upp. Just detta skedde också, vilket bland annat resulterade i eldstrider dem emellan och att försvaret kollapsade för dem som inte redan gett upp.

Självmordsattacker mot evakueringsbussarna förhindrades också efter att ryska soldater gripit över 30 al-Qaida-terrorister som försökte smuggla ombord närmare 50 bombbälten. Al-Qaidas fältbefäl har tidigare avslöjat att de har direkt stöd av Västmakterna (NyT v.40/2016).

Turkiet joker i leken igen

Nyckeln till framgången enligt våra syriska källor var Turkiet, som övertalade de grupper Ankara kontrollerar att gå med på de rysk-syriska kraven, medan grupper styrda av Väst och Gulfstaterna initialt vägrade. Det blev dock en dominoeffekt efter att de första föll.

Endast den saudiskstödda terrorgruppen Jaysh al-Islam i staden Douma vägrar ge upp. Civila där protesterar sedan den 28 mars öppet mot terrorstyret. Förhandlingar pågick vid vår pressläggning medan syriska armén förbereder en stormning.

Syriska armén kom efter mass­utrymmningen av terrorister också att göra fynd som bevisade att det fanns substans bakom farhågorna om en planerad falskflaggattack med kemvapen mot civila i östra Ghouta.

– Det syriska utrikesdepartementet påpekar att mer än 40 ton giftiga ämnen hittats på territorium befriat från terrorister, sade Igor Kirillov som är chef för Rysslands kemskyddsstyrkor den 21 mars. Flera laboratorier för framställning av kemiska vapen påträffades också. Västmedia vägrade dock rapportera om detta och försökte in i det sista upprätthålla de i flera år upprepade lögnerna att det i stället var Damaskus som hade använt giftgas, något medierna delvis kunde göra genom att fortsatt enbart hänvisa till rebellkällor.

Den 30 mars uppgav ryska försvarsdepartementet att 13 800 ”militanta” kapitulerat och lämna östra Ghouta. Runt 130 000 civila har också lämnat området och bland dem uppges runt 20 000 vara familjemedlemmar till terroristerna. Cirka 40 000 civila har valt att stanna i det krigshärjade området.

Världskrig hotade

De franskemanerade ryktena gör gällande att detta är bakgrunden till den ryske generalstabschefen Valerij Gerasimov exempellöst skarpa varning den 13 mars om att Ryssland kommer att svara militärt om USA inleder flygbombningar efter en falskflaggattack med kemvapen, som han angav Moskva kände till planerades, något Nya Tider skrivit utförligt om i NyT v.12/2018.