Om en ung, stilig, ogift man i 1800-talets Sverige fick en kopp kaffe av en kvinna, kunde han ha mycket goda skäl till att undra om kaffet verkligen var det enda som fanns i koppen. På den tiden kunde det nämligen vara så att damen som kom med kaffet hade blandat antingen tre eller sju eller nio droppar av sitt blod i drycken. Det kunde vara blod från hennes finger eller till och med hennes menstruationsblod. Syftet var att mannen som drack det kaffet skulle bli förälskad i henne.
Även fladdermusblod kunde, enligt Övertro. Tron på mystiska väsen, andar och övernaturliga händelser, av Knut Johansson, användas om man ville ha tur i kärlek. Enligt en berättelse som Johansson återger hade en man fläckat sin näsduk med fladdermusblod för att kunna få vilken ung dam han ville ha. Han blev gift.
Dessa är bara några exempel på hur blod – människoblod och djurblod – användes inom den gamla, folkliga kärleksmagin.
Dock hade blodet mer än en funktion inom folktron och både djurblod och människoblod ansågs vara magiskt och, inte minst, läkande.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.