I Sovjetunionen fanns ett bra uttryck som summerade hela den kommunistiska ideologins svårigheter: ”Tufta”. Tufta betydde (enligt Anne Applebaums fantastiska bok Gulag) ungefär att ”trixa med siffrorna”. Det var så systemet överlevde, genom att man pumpade in luft för att fylla ut tomrummen. Ungefär som en påse chips.
Ingenstans märker man denna tendens starkare än i den svenska skolan. Det är som om hela den svenska politiska eliten efter 1989 års revolutioner i Östeuropa fick ett kollektivt utbrott av kognitiv dissonans. De var helt enkelt tvungna att bevisa att social ingenjörskonst var ett framgångskoncept.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
