Etablissemanget i Europa och särskilt i Sverige har svårt att acceptera en folkvilja som går emot globaliseringen. Valresultatet har genererat virriga och motsägelsefulla uttalanden från såväl regeringen som Alliansen. Det tycks stå klart att partierna, med undantag för det tredje största, vägrar att se verkligheten som den är.
Moderaternas rötter
Ett samtalsämne som återkommer med jämna mellanrum är partiernas rötter. Hänvisningar har upprepade gånger gjorts till Sverigedemokraternas rötter, Socialdemokratiska arbetarpartiets och Vänsterpartiet kommunisternas rötter. Moderaternas historia har däremot sällan varit på tapeten i valdebatterna.
I Sverige fanns på 1930-talet en motsvarande organisation, Högerns ungdomsorganisation, som bröt sig loss från moderpartiet och blev Sveriges nationella ungdomsförbund (SNU). Dåförtiden lyssnade detta alltmer på locktonerna från Mussolinis italienska fascism och Hitlers tyska nazism. Demokrati blev ett skällsord.
Själva partiet gick under namnet Högern åren 1934-52 och under namnet Högerpartiet 1952-69. Namnbytet till Moderata samlingspartiet 1969 var en följd av att begreppet ”höger” var helt ute. Detta var en tid präglad av vänstervågen.
I högerkretsar i Finland tyckte man dock att det var mesigt av den svenska högern att sluta bekänna färg och börja kalla sig Moderater. I synnerhet den ofta använda benämningen ”moderat höger” lät som en ursäkt och en avbön inför 68-rörelsens vänsterradikaler som både i Finland och i Sverige skränade sig till en ledande position som skulle vara i flera decennier.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
