När jag såg att George Floyds död under en vit polismans knä för snart två år sedan ledde till upplopp i Minnesota, och att detta sedan spred sig till andra städer i USA, blev jag inte överraskad. Däremot var jag totalt oförberedd på att svenska ungdomar, trots förbudet på grund av coronapandemin att samlas fler än femtio personer, skulle sluta upp i tusental och demonstrera i Stockholm och Göteborg. Vi har ju ingen rasistisk historia av amerikanskt slag och det finns ingen jämförbar motsättning mellan svenska poliser och svarta medborgare.
Min egen spontana reaktion var, att det var totalt uppåt väggarna med BLM-demonstrationer i Sverige. Om de hade demonstrerat mot misskötseln av den svenska äldrevården, där frågan är om inte ett massmord blev resultatet av myndighetsinkompetensen och nonchalansen under coronapandemins första fas, då hade jag begripit det. Men detta med en demonstration för Black Lives Matter – för att formulera sig som Stefan Löfven, jag såg det aldrig komma.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
