CRISPR Cas9 – rasbiologisk singularitet

Nobelpriset i Kemi tilldelades i år två forskare för att ha utvecklat en metod för redigering av levande organismers arvsmassa (genom). Det är naturligtvis en fantastisk prestation som absolut är i nobelprisklass. Att upptäckten är ny och redan fått praktisk användning, samt gjord av två relativt unga forskare, är i det här sammanhanget ovanligt och extra ärofullt.

Från Darwin till Charpentier

Charles Darwin kunde 1859 förklara livets utveckling ”från mask till människa”, genom att ett naturligt urval sker bland slumpmässigt olika individer i övertaliga populationer. Det är de mest livsdugliga och bäst anpassade till omgivningen som har störst chans att överleva så länge de lyckas fortplanta sig, förklarade han.

I början av 1900-talet upptäcktes de grundläggande ärftlighetslagarna. Egenskaper ärvs i diskreta paket som man kal­lar gener. Det är alltså inte så som man tidigare trodde att föräldrarna ”blandade blod” gradvis. Antingen ärvdes genen ”A” eller också genen ”a” på en viss plats i genomet.

Djupa tänkare och mänsklighetens välgörare förstod tidigt att denna kunskap öppnade fantastiska möjligheter att på ett planerat sätt förbättra gröda och husdjur till mänsklighetens försörjning. Tanken var inte långt borta att också förbättra kommande släkten av människor. Entusiasmen för ”rasbiologi” var enorm i hela Västvärlden under 1900-talets första hälft.

Sterilisering av funktions­hindrade, mentalt sjuka, socialt avvikande och på annat sätt oönskade individer var den grova metod man kunde föreställa sig för att minska dåliga geners spridning i folkstammen Det uppfattades av många människor som upprörande övergrepp och eugeniken föll i vanrykte. Fortfarande idag älskar journalister att hata och fördöma den tidens ”rasbiologi”, men de tycks vara totalt omedvetna om vad som händer idag.