“Bönderna är rädda för Arla”

Jag tar ju en risk genom att prata med er. Många är rädda, inklusive jag själv. Det har blivit så att man kan bli avstängd för så mycket, men det här behöver lyftas.

– Claes Jonsson, ordförande för Sveriges Mjölkbönder

När Johan Nikkels från Nederländerna tog över Frindarve mjölkgård på Gotland år 2016 skapade det rubriker i lokalpressen. Även SVT Öst och P4 gjorde inslag om den holländska familjen. De förra ägarna till gården hade gått i konkurs och familjen Nikkels skulle etablera sig i ett nytt land med ett annat språk och en annan byråkrati. Samtidigt hade Arla sänkt mjölkpriset till historiskt låga nivåer. Men familjen var beredd att satsa. När SVT Öst skrev om dem året efter, 2017, hade de precis tjänste­män på plats för att få gården KRAV-certifierad.

– För att vara nya så har de varit jätteduktiga med att ta fram den dokumentation som finns. Det är alltid lite smågrejer som blir fel som vi nu rättar till. Det kommer inte att vara några problem med att vara fortsatt KRAV-godkänd, det kan jag säga redan nu, sade Kent Grönström från Hushållningssällskapets certifieringstjänst till SVT.
Nu ska Gotlands tingsrätt besluta om att försätta gården i konkurs på bankens begäran, efter att Arla först stängt av gården från mjölkleveranser och sedan helt uteslutit Nikkels.
Därefter tvingade banken honom att bokstavligen gå från hus och hem – han fick helt enkelt inte bo på gården med sin fru och sina barn. Det var ett villkor för att banken inte skulle begära gården i konkurs. Vilket den sedan ändå gjorde. Tingsrätten ska besluta om konkurs den 14 december, efter att ha skjutit upp beslutet en vecka på begäran av Nikkels juridiska ombud.

– Jag hoppas fortfarande på något slags mirakel, men det är väldigt tungt just nu och jag har svårt att göra några planer för framtiden, säger en nedslagen Johan Nikkels till Nya Tider.

Konflikt med tjänsteman på Arla

Arlas officiella orsak till uteslutningen är att han efter upprepade försök inte lyckats förbättra sin hantering av sjuka djur eller hållit tillräckligt rent omkring dem. Nikkels berättar en annan historia som börjar den 13 april.

– Jag hade en revisor från Arla på gården och vi hade lite olika åsikt om några kalvboxar. Min fru och jag försökte förklara att vi inte hunnit ge dem mat och strö än, vilket vi brukade göra samtidigt. Vi visade att kalvarna var rena och att det bara var en tillfällighet att boxarna inte var det just då. Det här var i början av kontrollen. Senare satt vi och drack kaffe tillsammans och jag frågade hur han skulle skriva om kalvarna i sin rapport, eftersom det var den punkt vi oroade oss över. Just den här revisorn har tydligen orsakat en del problem på andra gårdar, har jag förstått. Jag insisterade på att få veta vad han skulle skriva om kalvarna och sa att han som revisor är ansvarig för vad som skrivs i rapporten. Då blev han väldigt upprörd, smällde ihop sina böcker och gick därifrån, säger han till Nya Tider.

– Jag fick ett telefonsamtal samma kväll där Arla meddelade att jag var avstängd därför att revisorn inte kunnat fullfölja sin kontroll därför att jag hotat honom, vilket var ren lögn. Jag stod inte i vägen för honom, jag ville bara få svar på en fråga. Möjligen kan han ha upplevt mig som otrevlig, jag är ju holländare och jag tror att vi är mer rakt på sak än svenskar är vana vid. Men att jag skulle ha hotat eller förhindrat inspektionen är inte sant.

Dagen efter ändrade Arla orsaken till avstängningen. Nu gällde det djurvälfärd då man sa att inspektören hittat tre halta djur.

– Tre halta djur av tusen. Och jag hade haft en veterinär från [husdjursföreningen] Växa där dagen före Arlas inspektion. Hon gick igenom hela besättningen och tog ut de djur som behövde behandling. Två dagar efter inspektionen hade jag Länsstyrelsen där och de hittade inte heller några fel. Jag tycker att det är ganska märkligt att Arlas inspektör, som är en tidigare kycklingfarmare, ska väga tyngre än en veterinär med många års utbildning, eller tyngre än Länsstyrelsen för den delen.

Nya Tider har inte granskat brevväxlingen mellan Johan Nikkels och Arla. Det har där­emot Lantbrukets Affärstidning som i allt väsentligt bekräftar Johans version.
Istället för en tillfällig avstängning och förnyad revision fick Johan göra en ny komplett ansökan enligt kontrollsystemet Arlagården, vilket innebar en enorm insats av tid och pengar med 170 kontrollpunkter som måste uppfyllas.

När Arla gjorde sin nya kontroll tre och en halv vecka senare godkändes gården igen. I villkoren för att kunna fortsätta mjölkleveranserna ingick täta oanmälda inspektioner. Vid dessa hade Arla flera gånger anmärkningar angående djupströbäddarna, som enligt Johan var mindre allvarliga.

– När det blev problem igen var efter en inspektion i september. Bisarrt nog hade revisorn en livvakt med sig, med skottsäker väst och allt. Tydligen är jag en väldigt farlig person. Hur som helst, vid inspektionen var det väldigt varmt och då samlas kvigorna nära vattentrågen och många lägger sig ner i smutsen för att svalka sig. Hon gjorde bedömningen att 28,9 procent, om jag minns rätt, av kvigorna var för smutsiga. Gränsen går vid 25 procent och hade hon varit där ett par dagar senare då det var svalare hade det varit långt under den gränsen. Dessutom hade hon räknat fel på det totala antalet djur, säger Johan.

Vid detta tillfälle hade även Länsstyrelsen anmärkningar på smutsiga djur, som dock var åtgärdade enligt en kontrollrapport i slutet av oktober.

En vecka efter kontrollen i början av september stoppades mjölkleveranserna återigen och Arla meddelade att de övervägde att utesluta Johan ur föreningen. Ytterligare en vecka senare kom beskedet om uteslutning på grund av ”upprepade problem med djurvälfärd och opassande beteende gentemot Arlaanställda och representanter för Arla”. Beslutet överklagades inom föreningen, men stod fast.

Banken: Du måste gå från hus och hem

Nu började även Länsförsäkringar Bank agera, vilket i sig är begripligt då Johan har stora lån som de vill ha tillbaka. ”Något” märkligare är bankens villkor för att dra tillbaka sin konkursansökan: Johan måste lämna gården, där hans fru och fyra barn bor.

– Jag hade ju blivit utesluten ur Arla, så det var väl meningen att om någon annan skötte gården skulle leveranserna kunna återupptas. Men banken skulle ju då se till att någon annan skötte gården och när jag kom hem var det ingen som gjorde det. Så min fru måste gå ut på gården och jag stannar då där för att ta hand om barnen medan hon är ute och arbetar. Men då får banken nys om att jag befinner mig i mitt eget hem och säger att avtalet är brutet.

NyT: Du fick inte vistas i ditt eget hem? Man behandlar ju inte ens brottslingar så?

– Nej, men jag hade inget val annat än att gå med på det. Nu har banken sålt ut delar av vinterfodret och boskapen utan mitt tillstånd.

”Arla ska inte göra myndigheternas jobb”

Arla är inte ett svenskt företag som många tror, utan en multi­nationell ekonomisk förening som formellt ägs av 8 492 mjölkbönder i Danmark, Sverige, Storbritannien, Tyskland, Belgien, Nederländerna och Luxemburg. De svenska medlemmarna utgör knappt 25 procent av detta antal. Samtidigt agerar Arla på många sätt som ett multinationellt bolag, och i stora delar av Sverige dessutom som ett monopolföretag.

Claes Jonsson, ordförande för intresseorganisationen Sveriges Mjölkbönder, menar att Arlas försök att kontrollera bönderna har gått för långt och blivit för godtyckligt.

– En enskild kontrollant har makten att göra kontroll på olika gårdar och om gården inte anses uppfylla kraven har kontrollanten makten att stänga av gården från att leverera mjölk med omedelbar verkan. Gården åker på de skadorna oavsett om det är rätt eller fel. Vi har ingen möjlighet att leverera mjölk till någon annan under den tiden, utan vi är bundna till Arla. Det är alltså inget fel på själva mjölken, den kan uppfylla alla kvalitetskrav, utan det kan handla om att något enstaka djur anses fel behandlat eller någon annan så kal­­lad brist, förklarar Jonsson för Nya Tider.

– Skulle jag leverera mjölk till någon annan än Arla så riskerar jag att bli utesluten och aldrig få leverera mjölk till Arla igen, tillägger han.
NyT: De har rejäla påtryckningsmedel alltså?

– Det kan man säga. Så gott som alla mjölkbönder har stora banklån och många lever på marginalen, vi har stora utgifter som måste täckas av minst lika stora intäkter. En veckas avstängning av leveranserna så går hela verksamheten på knäna. Och en uteslutning överlever man inte.

– De är så rädda för negativ publicitet, så skulle Länsstyrelsen vara här och hitta något fel så kommer Arla med stor sannolikhet också att göra en kont­roll. Problemet är att det kan räcka med att man får några anmärkningar, några punkter som Länsstyrelsen säger ska rättas till, för att Arla ska kunna stänga av dig. Det är liksom inte rättssäkert.

Claes Jonsson säger att problemen har blivit värre efter ett inslag i Uppdrag granskning i januari 2020, som visade hur kossor for illa på en gård i Hälsingland. Hur rättvist inslaget var är omdiskuterat, men filmerna väckte upprörda känslor hos allmänheten. Kort senare införde Arla en ”nollvision” för djuromsorgen på sina gårdar.

Enligt Claes Jonsson har den interna byråkratin därefter eskalerat och innefattar nu inte bara hårdare kontroller av djurhållningen utan även många fler krav, som leder till ständig oro över att en inspektion ska avslöja några mindre brister som kan leda till allvarliga konsekvenser.

– Vi känner att vi inte har någon frihet kvar. De har synpunkter på högt och lågt, till och med ordningen på gården. Den senaste politiskt korrekta grejen är klimatberäkningar, som nu har lett till att vi har något som kal­­las hållbarhetsbetalning där vi ska beräkna vår klimatpåverkan. Allt det här håller på att knäcka hela mjölkproduktionen. Det ska finnas ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet, men i verkligheten tas det inte hänsyn till vare sig social eller ekonomisk hållbarhet.

Arlas egna inspektioner upplevs av många mjölkbönder som både hårdare och mer godtyckliga än myndigheternas, säger Claes Jonsson.

– Jag tycker inte att Arla ska göra myndigheternas jobb. Vi har hårda djurskyddslagar i Sverige som det är, menar Claes Jonsson.

– Det är många som mår psykiskt dåligt av det här, som hela tiden går och är rädda för kontroller. Förut har det varit från myndigheterna, men nu är Arla och övriga mejerier hårdare. Vi är rädda för våra egna organisationer, så kan man uttrycka det hela.

”Ingen vågar säga något”

Lennart Wikström, redaktör för branschtidningen Lantbrukets Affärer, skriver i en artikel om familjen Nikkels att problemen inte är begränsade till just den familjen och den gården:
”Många Arla-leverantörer /…/ vågar inte figurera med namn och bild. Det är först när krisen är akut och de inte har något att förlora som de drabbade vågar träda fram och berätta hur det är. För något står inte rätt till och i grunden handlar det om proportionalitet. Som mjölkproducent har du i som i princip ingen alternativ mottagare av mjölken om du blir avstängd, i synnerhet på en ö som Gotland. Det gör att konsekvenserna för dig som producent blir väldigt allvarliga även vid mindre allvarliga brister.”

Jag tycker inte att Arla ska göra myndigheternas jobb. Vi har hårda djurskyddslagar i Sverige som det är.
– Claes Jonsson, ordförande för Sveriges Mjölkbönder

Denna bild bekräftas av Claes Jonsson.

– Jag tar ju en risk genom att prata med er. Många är rädda, inklusive jag själv. Det har blivit så att man kan bli avstängd för så mycket, men det här behöver lyftas.

Claes Jonsson säger att ingen vill att djur far illa, allra minst bönderna själva, men att Arlas kontroller har blivit alltför strikta och inte tar hänsyn till mjölkböndernas verklighet.

– Det är givetvis aldrig okej med misskötta djur – men det blir ju inte bättre om lantbrukaren inte får några pengar för mjölk heller, tvärtom. I grunden är det ju ofta pengar som saknas för att rätta till eventuella problem. Arla gör det ju värre genom att stänga av dem och ta bort pengarna helt.

Han berättar vidare att det är svårt att få något gehör från Arla angående felaktiga beslut.

– Jag besökte själv en gård som blev avstängd på felaktiga grunder, en fin och välskött gård. På hemvägen därifrån ringde jag en styrelseledamot i Arla för att han borde åka dit och kolla hur det blir när kontrollerna slår helt fel, och han sa att han inte skulle hinna på två månader. Det kändes väldigt fel. Han är ju medlem, leverantör och styrelseledamot i en förening, en annan medlem blir avstängd och han åker inte ens dit och tittar, då bryr man sig inte så mycket om sina kollegor tycker jag.

”Ingen rättssäkerhet”

Via Claes Jonsson får vi kontakt med en annan mjölkbonde som uppger att han utsatts för Arlas godtycklighet. Eftersom han inte ens för oss vågar uppge sitt fullständiga namn har vi inte kunnat kontrollera hans uppgifter, utan Bengts (fingerat namn) berättelse får stå för sig själv.

Bengt förklarar att han kommer från en lång rad av mjölkbönder som bott och verkat på samma plats i ”hundratals år”.

– Det har varit mjölk på den här gården så långt tillbaka man kan följa. Det kan vara ända sedan yngre stenålder så vitt jag vet, säger han.

Bengt vill inte att vi skriver ut orsaken till Arlas leveransförbud därför att det skulle kunna identifiera honom, men om vi får tro hans berättelse handlar det om en enskild anmärkning om ett enskilt djur som var på väg att åtgärdas. Vid tillfället var Bengt själv bortrest och sonen – som håller på att ta över verksamheten – hade hand om gården.

– Jag glömmer aldrig den dagen när vi fick veta att vi inte fick leverera mjölk. Det var över en helg och vi fick hälla ut 60 000 liter felfri mjölk.

Bengt säger att leveransförbudet varade i ”fem, sex dagar”, vilket var illa nog. Men det hade kunnat bli än värre om han själv inte funnits tillgänglig.

– Vi har ju ett kontaktnät som stöttar varandra och jag hade kontakter på Arla, men om pojken hade varit själv så hade det ju inte gått. Han tog det väldigt hårt, när man har ett brinnande intresse för något, och så får man höra att man inte sköter det och blir avstängd utan vidare. Pojken blev så förskrämd att han skickade iväg flera kor som var lite magra till slakt.
– Alla vet ju hur Arla beter sig, så slaktbilen kom dagen efter när vi förklarat hur läget var. Slakteriet hade inga anmärkningar på djuren heller, tillägger han.

Liksom Johan Nikkels menar Bengt att vissa kontrollanter tycks ha dåliga kunskaper om verkligheten på en mjölkgård och att detta leder till problem när deras visioner krockar med verkligheten.

– Alla har ju vid en viss tidpunkt något djur som är magert eller sjukt. Man har helt enkelt inte råd att ta dit veterinären precis varje gång, och som mjölkbonde lär man sig vilka djur som kommer att tillfriskna av sig själva, vad som är behandlingsbart och vad som måste läkas ut. Det är helt enkelt inte möjligt att ta ut veterinären varenda gång, när man redan vet att de kommer att säga att de inte kan göra något utan att det bara är att vänta.

Claes Jonsson påpekar för sin del beträffande Nikkels, som blev avstängd efter att man hittat tre halta kvigor på gården:

– Det är 0,3 procent av djuren. Ställ dig vid kassorna på Ica och fråga tusen människor om de har någon form av krämpa eller sjukdom så är jag övertygad om att fler än tre kommer att svara ja. Vid vissa avstängningar jag hört talas om har det handlat om att man hittat ett djur eller två som haltar och vid en senare inspektion hittar man också ett eller två djur som haltar och säger att ”problemen inte åtgärdats” trots att det inte handlat om samma djur. Det blir väldigt godtyckliga bedömningar.

Även Bengt är upprörd och uppgiven över vad han menar är bristande ”rättssäkerhet” vad gäller Arlas avstängningar, men även över att all byråkrati dödar arbetsglädjen.

– Alla är rädda för att det ska dyka upp en kontrollant och stoppa allting. Det är inte rättssäkert. Det är hundratals frågor att besvara och formulär som ska fyllas i, om klimatet och allt möjligt. Det har blivit så mycket pappersarbete och så många arbetstimmar som man i praktiken får göra utan ersättning. Jag har försökt avråda pojkarna från att ta över gården, men traditionen sitter djupt, de är ju uppvuxna med det.

NyT: Arla är ju en medlemsförening, åtminstone i teorin?

– Ja, men det går inte att bara lämna Arla. Man är beroende av dem och man har i praktiken ingenting att säga till om. Och svenska bönder är bara en bråkdel av Arla, de flesta finns ju i Tyskland och Danmark.

– För vår del är det ju inga problem med vare sig kommunen eller Länsstyrelsen, utan det är Arla man oroar sig över.

NyT: Arla är hårdare än Länsstyrelsen?

– Ja, ja, ja. Och det kan man ju tycka är märkligt, att vår egen förening ska vara hårdare än myndigheterna i vårt land med världens hårdaste djurskydds­lagar. Men framför allt har man ju någon form av rättssäkerhet när det gäller myndigheterna. De hittar någon brist och du får tid på dig att åtgärda den. En inspektör från Arla kan bestämma helt godtyckligt att du ska stängas av, med omedelbar verkan. Du kan förlora hundratusentals kronor innan du hunnit lyfta ett finger för att göra något åt vad det nu är de anmärker på.

Nya Tider söker representanter för Arla Foods och Länsförsäkringar Bank.