Bildning och sociala färdigheter

För politiker ända från gräsrotsnivå till riksdagsledamöter och statsråd gäller inga explicita kompetenskrav. Just därför anser jag att man av dem med rätta kan kräva minst ett visst mått av bildning i form av allmänt omdöme, sinne för proportioner samt vett och etikett. Och jag avser inte en etikett som föreskriver färg på slips eller klänning, eller tar ställning till en diskret rastaturban. Däremot skall klädseln inte vara en uppseendeväckande utstyrsel som avviker från vedertagna svenska ramar.

Respekt för uppdraget

Av rikets översta skikt av förtroendevalda förväntas situationsmedvetenhet samt respekt för uppdraget och institutionen, trots att man kanske inte råkar respektera sina personliga politiska motståndare – ”Du är inte min talman”. Samma riksdagsledamot för Vänsterpartiet som fällde den repliken uppträdde även iförd en T-tröja med texten ”SD = rasister”. I Finland hade personen av riksdagens vaktmästare hindrats från att beträda plenisalen i den klädseln. T-tröjan lämpar sig för gatuparlamentet, inte för riksdagen. Ett annat fall av okonventionell klädsel tilldrog sig i somras under fotbolls-VM. En sweatshirt med nummer 21 och namnet Jimmy Durmaz figurerade då i kammaren. Visserligen tog en grupp riksdagsledamöter därmed ett behjärtansvärt initiativ, då de ville visa sitt stöd för en fotbollsspelare som utsatts för ett rasistiskt påhopp. Frågan är dock om sådana här sympatiyttringar har sin plats i riksdagen eller vid utomstående manifestationer i samband med idrottsevenemang. Givetvis finns det inga explicita bestämmelser om detta i riksdagsordningen och just därför är det viktigt att efterlysa omdöme och situationsmedvetenhet. Det är ju inte länge sedan man i den allmänna debatten lyfte fram ansvaret hos de vuxna i rummet.