Det är inte utan att man blir lite munter när man ser att Sveriges Television bjuder på en dokumentär om Evert Taube. Man är ju inte precis bortskämd med public service-producerade dokumentärer om svensk kultur numera, så en serie i tre delar om en av våra största kulturpersonligheter är sannerligen välkommen.
Samtidigt är ju inte SVT känt för att förvalta det svenska kulturarvet särskilt bra, så jag ska villigt erkänna att jag var en smula skeptisk redan när jag började titta på det första avsnittet. Efter de första tio minuterna hade skepticismen redan vuxit till en gäspning och en enda fråga surrade i mitt huvud: Hur kan man åstadkomma något så stentrist och pinsamt om en så spännande och sammansatt person som Evert Taube och det arv han lämnade efter sig?
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
