”Värdigas tillåta, att en onämnd, hvars penna ledes af grannlaghetens och samvetets röst, vågar taga sig friheten att med all möjlig uppriktighet underrätta eder om att det, såväl i landsorten som här i staden, finnes personer, hvilka endast andas hat och hämnd mot eder, ända därhän, att de vilja afklippa eder lifstråd genom ett mord på ett eller annat sätt.”
Dessa ord inledde det anonyma varningsbrev som fyrtiosexårige Gustaf III mottog på fredagskvällen den 16 mars 1792. Han befann sig då på operahuset i Stockholm där han hade fått brevet av en page, som i sin tur fått det av en okänd. Det var fredagskväll och det hölls maskeradbal i byggnaden där han befann sig. Han begav sig ofta till sådana tillställningar, inte bara för nöjes skull, utan också för att det sedan en tid tillbaka var ett av hans sätt att ta reda på vad folket tyckte och tänkte om situationen i samhället.
Kungen visade varningsbrevet för en av sina vänner, hovstallmästare Henric von Essen, som blev mycket orolig och försökte övertala Gustaf att inte gå på balen som pågick en trappa ner. Då kungen inte lyssnade föreslog von Essen att han i så fall skulle bära ett harnesk. Det gick han inte heller med på. von Essen höll sig då alldeles i närheten av honom då de två begav sig ner till balen. Kort efter att de stigit in i salen blev Gustaf plötsligt omringad av en grupp maskerade män, som alla var klädda i svarta dominos. En av dem stötte till hans axel och sa ”God afton, vackra mask.” Därefter brann skottet av.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.