”Tärningen är kastad – Rubicon är övergången – och jag befinner mig i Svensksund, där jag håller på att samla min flotta, som skingrats genom en vindstöt. Jag har förlorat 7 galärer och 5 kanonslupar och några jollar. Stora flottan har nog drabbats värre på grund av fartygschefernas klenmodighet. Förtvivla inte; ingenting är förlorat, och eftersom jag har den lilla flottan i behåll, kan jag fortfarande på nytt få ordning på fälttåget, men det krävs min ståndaktighet för att återuppbygga modet hos de skräckslagna.”
Detta skrev en mycket beslutsam Gustaf III i ett långt brev till sin statssekreterare Ulrik Gustaf Franc, som han påbörjade den 14 juni och avslutade den 11 juli 1790. Förstärkning, ledd av Carl Olof Cronstedt, hade anlänt och kungen smed planer på hämnd.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
