Har ni också märkt det; att det alltid finns politisk vilja och pengar till sådant som leder till färre barn, lidande och död? Samtidigt som det alltid är brist på pengar till sådant som ger livskvalité, hälsa och liv.
När den påstådda pandemin utropades av Världshälsoorganisationen (WHO) i mars 2020 befann jag mig utomlands i ett land som snart skulle ha en av världens hårdaste och längsta nedstängningar och restriktioner. Jag noterade snart den extrema skrämselpropagandan, både i media och på gatan i den mån man fick gå ut. Det räckte inte med att paradera ambulanser och likkistor – tomma såklart – och slå på flyglarmen på nätterna för att hålla folk vakna och rädda, utan hot lades till både från högtalarsystem och uppsatta banderoller. Olydnad skulle inte bara leda till att du hamnade i de paraderade likkistorna, vilket sades rakt ut, utan du skulle straffas. Det var förbjudet att göra något som ger god hälsa, man fick inte ens njuta av solen på de tomma stränderna eller bada ensam i havet. Det såg bestyckade kustbevakningsfartyg till, vilka varnade via högtalare alla som vågade närma sig stärkande sol och antiseptiskt saltvatten. Varför?
Media fylldes varje dag av covidstatistik om hur många påstått infekterade, sjukhusinlagda, de på intensivvårdsavdelning och avlidna med covid samt var det skedde och hur det snart skulle bli värre – om vi inte lydde. Många människor blev förståeligt nog mycket rädda – och därmed lydiga. De som hade oturen att bo i lägenheter fick inte gå ut i solen eller använda områdets pool. Gym och parker stängdes, liksom all förebyggande vård. Allt som skulle kunna ge kraft, mod, hälsa och liv förbjöds. Man fick inte ens hälsa på sin egen livspartner om man av något skäl separerats. Föräldrar var strandsatta i månader utan att kunna åka hem till sina barn. Olydiga låstes in med tiotals andra i trånga fångceller, som tydligen inte behövde social distansering.
Fattiga fråntogs sin lilla inkomst, småföretag gick i konkurs och flera tog livet av sig i förtvivlan. Många ville passa på att påta i trädgården, men allt trädgårdsrelaterat inklusive livgivande frön var plötsligt ”icke essentiella” produkter och fick inte köpas. Varför?
Alla små familjeföretag och restauranger med få besökare och sund mat stängdes, medan 7-Eleven och McDonald’s förblev öppna. Köpcentrumens och marknadernas ingångar stängdes så alla måste köa, inte sällan packade, till en och samma ingång. Allt som påbjöds var precis motsatt till det jag hade förväntat mig. Borde inte myndigheterna låta bli att tvinga människor att trängas och i stället uppmuntra människor till att vara i solen och friska luften, att äta nyttigt, vara i trädgården, simma eller ta promenader ensamma eller med hushållet i parker och skogar? Borde inte medierna i stället dämpat rädslan, lugnat människor och informerat om vikten av motion och D-vitamin, som för övrigt solen ger gratis? Inte en enda av de tusentals artiklar och inslag jag såg tog upp något av detta. I stället handlade allt om att så rädsla, omöjliggöra inkomst, god livskvalité och hälsa. Varför?
Vi tvingades under hot att kväva oss själva med bakteriefyllda masker, bli tvångsseparerade ifrån varandra och tvingas ta giftiga kemikalier varje gång vi gick in i en affär – i den mån vi fått karantänspass och resepass att göra det. I stället för att låta solens UV-strålar döda viruset direkt, så skulle vi sprejas med och trampa på mattor med giftiga kemikalier. Man till och med sprejade bilar och gator med det, trots att solen lyste för fullt. Varför?
Inlåst som en fånge i mitt boende i flera veckor hade jag gott om tid att fundera på allt detta. Ett mönster började bli tydligt, som sedan förstärkts kraftigt fram till idag. Nämligen att allt som påbjuds av globalister och deras vasaller, världens regeringar, alltid syftar till att kontrollera och skada människor – aldrig att ge frihet och bättre liv. En bekant sa till mig att det är som en dödskult. Jag avfärdade det då, men har sakta kommit till samma slutsats. Låt mig ta några exempel ur allt det som idag påbjuds, påhejas och ses som politiskt korrekt.
Hela klimatfrågan handlar precis som coronan om att skapa rädsla och påtvinga lösningar som skadar. Koldioxid, sol och värme ger grönska som ger mer mat och djur som ger mer naturligt protein. Värme och mat ger liv. Men lösningen är i stället att minska koldioxiden, blockera solen och skapa moln med kemikalier – så kallad ”cloud seeding” som pågått sedan åtminstone 1946 (General Electric, Vincent Schaefer & Irving Langmuir) – samt lägga ned jordbruk och avskaffa djurhållningen. Kyla och svält ger död.
Sverige har inte pengar nog till skola, sjukvård eller ett starkt försvar för en avskräckande neutralitet i syfte att stå utanför nästa världskrig, som kan ligga närmare i tid än vad många vill tro.
Nej, men vi kan skicka det lilla vi har i försvarsmateriel till dödandet i Ukraina. USA, som inte har råd med sjukvård till sin befolkning eller för den delen ens en basal infrastruktur, och EU, som tvingat länder som Grekland till ekonomiska åtstramningar så nästan en hel generation tvingas bo kvar hemma i stället för att bilda familj och få barn, har obegränsat med pengar och vapen till kriget i Ukraina… som de aktivt framtvingat genom kuppen 2014 och sedan tvingat Ryssland mot väggen fram till 2022. Det har till och med nu framkommit att de skapade Minskavtalet bara för att köpa sig tid att förbereda för detta krig och att de i april 2022 medvetet saboterade en fredsöverenskommelse mellan Moskva och Kiev. Hjälpa européerna att ha råd med mat och el finns det inte pengar till, men väl för att döda tiotusentals civila och hundratusentals tvångsmobiliserade soldater i Ukraina – Europas kornbod som nu successivt ödeläggs. Vi ska dessutom gå med i Nato så att vi garanterat blir indragna i nästa världskrig med ofantligt lidande och död som följd.
Mindre tydligt exempel är HBTQ-kulturen, som har växt i rasande tempo påhejad av globalister och regeringar som till och med hänger regnbågsflaggan på myndighetsbyggnader. Om vi struntar i det politiska och moraliska för att i stället fundera på den praktiska konsekvensen så ser vi ett tydligt svar – inga barn kommer att födas inom denna snabbt växande rörelse. Och den är inte obetydlig. Mer än 20 procent av amerikanerna i generation Z, födda 1997-2003, identifierade sig som HBTQ i en gallupunderssökning för ett år sedan. Ungefär vid samma tid visade en undersökning i Storbritannien att nästan 12 procent av landets unga kvinnor, 16-24 år, gjorde samma sak. Inga barn där inte.
Innan dessa hade vi feminismen och kvinnans ”frigörelse”, där lönearbete – att sälja sin tid och därmed liv för pengar – påstods leda till frihet. Att vara fri att ta hand om familj, hem eller gå ut med vänner var dåligt, men att kedjas fast vid en arbetsplats minst åtta timmar om dagen var frihet. Karriärkvinnan blev en följd och de fick barn allt senare i livet eller inte alls, alltså föddes många färre barn efter denna ”reform”.
En annan sak är abort, som gått från att vara en sorglig nödvändighet vid väldigt försvårande omständigheter, exempelvis våldtäkt eller fara för kvinnans liv. Idag presenteras dödandet av det ofödda barnet som en rättighet för kvinnan – hennes rätt till sin kropp, som märkligt nog inte gäller vid påtvingade medicinska experiment som covidvaccinerna är. Men inte nog med det, abort hyllas nu som något önskvärt.
I Kanada har den nya trenden med statssanktionerade självmord skenat så att det snart inte står Tredje riket efter. Nu räcker det med att inte ha råd med sjukhusräkningen eller känna sig deprimerad för att ha ”rätt till” gratis avrättning. Precis som med könsstympning av barn utan föräldrarnas medgivande så finns det obegränsade resurser till denna typ av ”sjukvård”. Bara 2021 så avlivades över 10 000 kanadensare på detta sätt.
Kan allt detta ha något att göra med att globalisterna och deras dödskult ser massiv avbefolkning som enda sättet att ”rädda planeten”?