För första gången når Front National i opinionsmätningarna till samma nivå som de två stora partier som turats om att ha regeringsmakten under efterkrigstiden, socialisterna i Parti socialiste, PS, och borgarna eller gaullisterna i Union pour un Mouvement Populaire, UMP. Alla har runt 21 procent, ”medan det bara är Front National som har vind i seglen”, skriver brittiska Daily Telegraph.
Socialisterna trodde att Marine Le Pens framgångar skulle gagna dem genom att splittra högern, men ser nu en dödlig fara. Industriminister Arnaud Montebourg attackerade nyligen Bryssel för att ”spela Front National i händerna” genom att köra över demokratierna och kräva drakoniska åtstramningspaket.
Framgångar på socialistisk mark
Front National skrällde till med 46 procent i nyvalet i Villeneuve-sur-Lot, en liten kommun i sydvästra Frankrike med drygt 23 000 invånare. Trots att etablissemangets media gjorde allt för att koppla en tidigare dödsmisshandel i Paris till partiet, slog dess 23-årige kandidat Etienne Bousquet-Cassagne ut socialistpartiets motkandidat i första omgången.
I andra valomgången den 23 juni, då ”vänsterns” PS i vanlig ordning gav sitt stöd åt ”högerns” UMP, förlorade visserligen Front National, men fick ändå nästan varannan röst, 46,24 procent. Hade Etienne Bousquet-Cassagne blivit vald skulle det vara Frontens tredje parlamentsledamot i nationalförsamlingen. Detta sände chockvågor genom etablissemanget och det talas nu om en ”ny strategi” mot Front National.
Nyvalet hölls med anledning av att den tidigare finansministern, socialisten Jérôme Cahuzac, tvingats avgå och lämna nationalförsamlingen. Han hade haft i uppdrag att arbeta mot skatteflykt, men blev själv påkommen med att under 20 års tid ha haft ett hemligt utländskt bankkonto.
Att väljarna i detta läge i hög utsträckning ser Front National som en opposition och inte de borgerliga UMP ser partiledaren Marine Le Pen som en del av den politiska trenden i dagens Frankrike. Knappt ens med enade krafter från vänster till höger lyckades man förhindra Fronten från att vinna mandat.
– Den lärdom vi kan dra av detta val är att den så kallade ”republikanska fronten” är död, sade Le Pen.
En undersökning av Le Monde och IFOP angående Villeneuve-sur-Lot visar att i andra omgången valde 62 procent av vänsterväljarna att avstå från att rösta eller att rösta blankt, 15 procent röstade på Front National och endast 23 procent på UMP:s kandidat.
”Vänster-LePenism”
Villeneuve-sur-Lot ligger i den mest socialistiska kantonen i Frankrike och har betraktats som en bastion för PS, där partiet styrt oavbrutet i tolv års tid. Att man så framgångsrikt lyckas utmana vänstern på deras hemmaplan kommenterar politiska bedömare med att Fronten lyckats skaka av sig stämpeln som ett högerparti.
Daily Telegraph skriver att Front National ”håller på att bryta sig ut från sin höger-isolering och bli en massrörelse för den vita arbetarklassen”. En beteckning som använts på detta fenomen är ”Vänster-LePenism”, eftersom Marine Le Pen lyckas ”utflankera socialisterna med attacker på bankerna och internationell kapitalism”. Anna Rosso-Roig, som kandiderade för Kommunisterna i valet 2012, har nyligen hoppat över till Le Pens parti.
Politiker, media och våldsvänster i samarbete
Inför den andra valomgången hade Socialisternas partiledare Harlem Désir uppmanat väljarna att rösta på borgarnas UMP för att ”blockera Front Nationals kandidat”. Hans partikollegor presidenten François Hollande och premiärministern Jean-Marc Ayrault upprepade hans vädjan.
För att ytterligare minska Frontens möjligheter i valet iscensatte media en ovanligt hätsk kampanj med anledning av att en så kallad antifascist dödats i en gatustrid i Paris. Denne AFA-aktivist vid namn Clément Méric hade, enligt vad polisens utredning kommit fram till, med sitt gäng väntat på och sedan attackerat några nationalister ur Jeunesses nationalistes révolutionnaires. Övervakningsbilder visar också att Méric slog första slaget. Trots det dröjde det inte länge förrän premiärministern Jean-Marc Ayrault fick den nationalistiska organisationen förbjuden.
Media hade dock ställt in siktet på Front National och partiet beskylldes nu som ansvarigt för Mérics död, vars tragiska öde beskrevs bero enbart på att han var antifascist, inget annat.
Inte ens landets stora massmedier i intimt samarbete med våldsvänstern lyckades dock alltså stoppa Frontens tillväxt.
Ny strategi mot FN
En vecka efter den för etablissemanget omskakande omröstningen i Villeneuve-sur-Lot skissar socialisterna på en ny strategi mot Fronten. Socialisternas partiledare Harlem Désir och Julien Dray, parlamentsledamot för vänsterextrema Socialiste, radical, citoyen et divers gauche, grundade tillsammans SOS Rasisme på 1980-talet, framför allt med målet att skapa en republikansk cordon sanitaire (karantän) runt Front National. Nu menar de att skrämseltaktiken inte går hem längre.
– Vi måste kritisera kryphålen i FN:s ekonomiska program, säger Harlem Désir. Julien Dray hävdar i en intervju i Le Monde att vänstern måste omdefiniera en ”samhällsmodell” som kan lösa frågorna som delar det franska samhället: rädsla för social nedklassning och en känsla av politisk maktlöshet.
Genomgående för dem båda är att man flyttar fokus från det moraliska området till det ekonomiska och sociala. FN välkomnar detta, då man känner sig trygg i sin egen politik. Det stora hindret har alltid varit att det inte varit partiets politik som stått i fokus, utan dess påstådda ”dolda agenda” eller ”människosyn”.
”Varken höger eller vänster”
Marine Le Pen fortsätter att betona att man är varken höger eller vänster. Att man representerar den verkliga oppositionen har etablissemangspartierna själva hjälpt henne att befästa genom att positionera sig i motsatsförhållande till Fronten.
I alla stora politiska frågor står också skillnaden mellan Fronten och resten av etablissemanget, vare sig det gäller EU och euron, gränspolitiken eller invandringen.
Så länge väljarna är missnöjda med tingens ordning i landet kommer man att välja oppositionen i allt högre grad, och det är tydligt att det i dag bara finns en opposition – Front National.
– Front National ser de senaste politiska segrarna som ytterligare en anledning att vara optimistiska och se ljust på de framtida valen till kommunerna och EU nästa år, säger Marine Le Pen.
FAKTA: Marine Le Pen
Fronten har genomgått en metamorfos sedan Jean-Marie Le Pen överlämnade rodret till sin dotter. Nationalisterna har fått en undanskymd plats och partiet lockar nu i stället allt fler kvinnor från arbetarklassen. Endast en liten del av väljarna tror numera att Fronten är ett ”hot mot demokratin”.
Till skillnad från sin far, som kallat gaskamrarna ”en detalj i andra världskrigets historia”, menar hon att ”Förintelsen är höjden av mänskligt barbari”. Hon odlar goda kontakter med judiska personer och riktar i stället kritiken mot islamister.
Förvandlingen betecknar hon som en mognadsprocess.
– Politiska partier är som individer. I barndomen gör man tokiga saker. Sedan kommer mognaden. Vi är nu redo för att axla makten, säger hon.
Marine Le Pens fyra viktigaste frågor är valutan, gränskontroll, att fransk lag ska gälla, och det hon kallar ”ekonomisk patriotism” för att skydda sin sociala välfärd.
Marine Le Pens attacker på den globala finansen är som hämtade ur Occupy-rörelsen. Till skillnad från dagens vänster riktar hon dock skarp kritik mot globalismen, Nato och USA:s imperialism. Hon vill att Frankrike ska återta sin plats som ”icke-allierad” röst i en multipolär värld. Det är en anti-Atlantisk patriotism.
Ett av hennes vallöften är att folkomrösta om EU och återinföra franken.
– Jag kan inte föreställa mig att bedriva ekonomisk politik utan att ha full kontroll över våra egna pengar, säger hon.
De andra länderna kommer att ställas inför valet att antingen medverka till en ordnad avveckling av euron eller dras med i fallet. Hon tror visserligen att eurozonens ledare väljer ett ”finansiellt Armageddon”, men det är en risk hon är villig att ta.
– Euron upphör att existera i samma stund som Frankrike lämnar, och det är vår stora styrka. Vad ska de göra, skicka in stridsvagnar?, säger Le Pen till Daily Telegraph.
Hennes planer baseras på en studie gjord av professor Jacques Sapir, som slår fast att Frankrike, Italien och Spanien alla skulle tjäna på att gå ur euron, och därigenom återfå konkurrenskraft på arbetsmarknaden utan åratal av depression.
– Många politiker har kommit för att träffa mig, både gaullister och socialister. De håller med mig, men vill inte visa det offentligt. De vill att någon annan tar täten. Om Marine Le Pen vill använda mitt arbete så har jag inget problem med det, säger professorn.
En opinionsundersökning som nyligen genomförts visar att stödet för EU har rasat från 60 procent förra året till 40 procent i år, och att 77 procent anser att ekonomisk integration i EU har varit skadlig.