Carl von Linné är en av alla driftiga och strävsamma svenskar som gjort vårt land känt och aktat över hela världen, tillsammans med snillen som Anders Celsius och Alfred Nobel. Linné kom dock inte från någon förmögen bakgrund och han fick utveckla sitt mästerverk Systema Naturae på nätterna efter att han kommit hem från arbetet.
Trots internationellt erkännande dröjde det innan hans verk trycktes i Sverige. Det var inte heller kärleken till växterna som fick honom att ta doktorsexamen och bli anställd som läkare, utan hans högst jordiska kärlek till en välbeställd mans dotter som ville se bevis på att Carl kunde försörja en familj. Så småningom blev det dock både giftermål och medverkan vid bildandet av Vetenskapsakademin.
Egen trädgård vid fem års ålder
I en liten stuga i Småland, en blåsig och regnig vårnatt år 1707, föddes en liten pojke som fick namnet Carl Linnaeus. Hans far, Nils Linnaeus, var präst. Carls mor, Christina, var prästdotter och paret flyttade till prästgården i Stenbrohult, där hon växt upp, när Carl var två år. Nils Linnaeus blev då kyrkoherde. Prästgården hade ett mycket vackert läge intill sjön Möckeln och där kunde Nils ägna sig åt sitt stora fritidsintresse. Nämligen att odla blommor och sköta en trädgård. På den här tiden var det inte så vanligt med prydnadsväxter i trädgårdar. Det var bara i de finare herrgårdarna man kunde se trädgårdar med blommor och buskar.
Carls far odlade inte bara prydnadsväxter. Många växter hade läkande egenskaper. Han var känd i trakten för sin kunskap om hur örter kunde användas för att bota sjukdomar.
Carls intresse för växter började redan när han var i fyraårsåldern. Han var frågvis och fadern tog sig tid och förklarade. Lille Carl lyssnade också intresserat när fadern berättade för folk vad de olika växterna hade för egenskaper. Redan när han var fem år fick han en egen trädgård, som han var noga med att vattna och sköta om. Med en förstående far som delade med sig av sin kärlek till naturen till lille Carl och ett eget brinnande intresse för växter, kunde han här i egen takt utveckla sin begåvning.
Hans föräldrar såg gärna att han skulle utbilda sig till präst som sin far. Men unge Carl upplevde under sin skoltid i Växjö att han var mer intresserad av botanik och medicin. Han brukade ta med sig de andra skolpojkarna ut i naturen och förklara för dem vad de olika växterna kunde användas till. Precis som hans far hade gjort. Han visste exakt vilka örter som skulle användas för att skrämma bort demoner och vilken växt som lämpade sig bäst att använda vid tandvärk. Han fick namnet ”Botanicus” av de andra eleverna. En av hans lärare i Lärdomsskolan var Johan Rothman. Han var även läkare och uppmuntrade unge Carl att studera både botanik och medicin.
– För en läkare är det viktigt att kunna mycket om växter, sade Rothman. Blomkunskap är läkarkunskap!
Medicus och botanicus – intet annat
Under en sjukdomsperiod som han tillbringade hemma i prästgården fick Carl en anteckningsbok av sin far. Den använde han flitigt till att skriva ned och rita sådant som han såg och undersökte i naturen. Det blev så mycket att det till slut blev en liten handskriven bok 1725. Örtabok, kallade han den. Där hade han samlat sina kunskaper om växter som var nyttiga och som kunde bota sjukdomar. Då var han 18 år.
När Carl var 20 år gammal flyttade han till Lund för att studera vid universitetet och bli läkare. Han ”ville bli medicus och botanicus, samt intet annat”, sade han.
Hösten därefter bytte han universitet och flyttade till Uppsala. Där fanns det ett stort bibliotek och en vacker botanisk trädgård. Han hyrde ett billigt rum i Uppsala, gick på föreläsningar och läste böcker på biblioteket. Han vistades ofta i den botaniska trädgården. När han en dag satt där och undersökte och ritade av några tidiga vårblommor, fick han sällskap av en äldre man, som visade sig vara den berömde botanikern och runforskaren Olof Celsius, farbror till Anders Celsius som Celsiusskalan är uppkallad efter.
Denne blev intresserad av Carls stora blomkunskap och erbjöd honom att komma och bo hos honom. Där fick han tillgång till alla böckerna i Celsius bibliotek, vilket var ovärderligt för den unge Carl. Olof Celsius presenterade Carl för den lärde och berömde Olof Rudbeck d.y. Denne anställde Carl som informator åt sina pojkar, vilket innebar att han fick bo och äta gratis. Dessutom fick han lön, femtio daler silvermynt om året.
De åren lärde han sig mycket. Rudbeck var mycket lärd och hade den bästa litteraturen som fanns i både botanik och zoologi. När Rudbeck ansåg att den unge Linnaeus hade tillräcklig kunskap lät han honom hålla botaniska demonstrationer. Det var ovanligt att en sådan ung person tilläts göra detta, och det var många som kom till den första visningen. Det var en vacker vårdag och studenterna lyssnade ivrigt när Carl berättade om blommornas namn och deras nytta. De äldre lärarna blev förvånade över hans stora kunskaper.
Under denna tid arbetade Carl på dagarna och satt långt in på nätterna för att utveckla sina egna idéer. Nu började hans system i hur växterna skulle kunna ordnas att växa fram. Det skulle bestämmas av hur blommorna såg ut inuti, efter deras ståndare och pistiller. Varje växt skulle ha två latinska namn. Det första var ett släktnamn. Det andra var ett artnamn, som skulle skilja den ena sorten från den andra i samma släkt. I dag finns det ingen som har satt större prägel på den biologiska systematiken än vad han har gjort.
Upptäcktsresa till ”de Lappske fjäll”
Hemma hos Rudbeck föddes även ett intresse för att resa till Lappland. Rudbeck hade själv företagit sig en sådan resa och nu ville Carl göra en upptäcktsresa till ”de Lappske fjäll”. För att finansiera en sådan färd, skrev Carl till Vetenskapssocieteten och insisterade på att växt-, djur- och stenriket i Lappland borde undersökas.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.