Medierna mörkar OPCW-rapport om påstådd gasattack

Det var den 7 april i år som dramatiska bilder kablades ut över världen av räddningsarbetare som spolade vatten över barn, enligt uppgift för att skölja bort giftgas som de drabbats av. Mellan 40 och 100 människor, varav många barn, uppgavs enligt olika medier ha dödats i attacken. Det internationella fördömandet kom omedelbart och så gott som samtliga större västerländska medier var rörande eniga om att det måste vara regeringssidan och Bashar Assad som låg bakom.

En vecka senare beordrade USA:s president Donald Trump − under enormt tryck från massmedia och andra politiker − ett omfattande robotangrepp mot syriska regeringsanläggningar. Drygt etthundra kryssningsrobotar avfyrades till en kostnad av minst 1,6 miljarder svenska kronor. Syftet uppgavs vara att markera för ”djuret Assad”, som Trump kallade den syriske presidenten på Twitter, att kemisk krigföring inte kommer att tolereras.

Många menade dock att detta inte räckte. Brittiska vänstertidningen The Guardian ansåg exempelvis att man måste ”slå ut Assads stridsflyg, helikoptrar och markanläggningar”, ”utmana Assads och Rysslands kontroll över det syriska luftrummet” och ”slå ut iranska militärbaser och batterier i Syrien”. Kort sagt att göra sitt bästa för att starta tredje världskriget. Svenska DN var inte långt efter och beskrev president Assad med termer som ”massmördare”, ”blodtörstig” och ”ond”. Liknande tongångar hördes från praktiskt taget samtliga västerländska systemmedier.

Syriska och ryska källor uttryckte redan från början tvivel på att någon kemvapenattack över huvud taget ägt rum, och menade att ifall det skett en sådan var det inte regeringssidan som låg bakom.

Inga spår av stridsgas

Efter den påstådda gasattacken fanns det uppgifter om att det skulle ha luktat klorgas, samtidigt som påstådda ögonvittnen beskrev symptom som snarare liknade nervgas.

Källor inom amerikansk och brittisk underrättelsetjänst och militär påpekade att enbart klorgas inte räckte för att åstadkomma de många dödsfall som attacken uppgavs ha orsakat, och att det måste röra sig om nervgasen sarin − som man hävdar att rebellerna inte har tillgång till men däremot regeringssidan.

”Ibrahim Reyhani, en frivillig räddningsarbetare för Vita hjälmarna, säger att den som rörde vid kropparna började bli sjuk, och att han tror att en blandning av sarin och klorgas använts”, skrev exempelvis brittiska Daily Mail. Andra medier försäkrade sina läsare om att läkare på plats slagit fast att symptomen stämde överens med nervgas. Man varken namngav dessa läkare eller påpekade för sina läsare att de sannolikt var sympatisörer till och kanske rentav medlemmar i Jaysh al-Islam, den terroristgrupp som behärskade Douma vid tidpunkten.

Internationella observatörer från OPCW har nu konstaterat att spår av nervgift helt saknas.

Förutom att ta prover i de lokaler där den dramatiska filmen spelades in, samt omkringliggande byggnader och på kläder och andra föremål som hittats i dem, har utredarna också tagit blodprover på ett antal påstådda offer som lyckats ta sig till ett oidentifierat utland när regeringsstyrkorna intog Douma.

Resultaten utesluter alltså att sarin eller liknande använts.

Klorgas ”kan inte uteslutas”

Återstår då klorgas. Regeringssidan har upprepade gånger anklagats för att ha använt klorgas i kriget, men terroristerna − eller rebellerna som de brukar kallas i västmedia − har överbevisats om det. Vid upprepade tillfällen då regeringsstyrkorna tagit mark har man påträffat laboratorier avsedda för tillverkning av kemiska stridsmedel och försökt visa upp dem för västmedia, som dock struntat i att rapportera om det.

Enligt kurdiska befälhavare och en svensk frivillig som Nya Tider talade med på plats i Irak (se NyT v.23/2016) har Islamiska staten (IS) haft egna laboratorier för att framställa kemvapen, inklusive mer avancerade sådana som senapsgas, med hjälp av kunskap och utrustning som de förmodas ha fått från västländer.

Den terroristorganisation som den 7 april hade kontroll över Douma, Jaysh al-Islam, erkände år 2016 att man använt klorgas mot ett kurdiskt område i Aleppo (se NyT v.17/2018). Man hävdade att det var en enskild befälhavare som låg bakom gasattackerna och att denne straffats för det.

Kurdiska företrädare menade dock att Jaysh al-Islam och al-Qaida använt kemvapen mot civila vid ett stort antal tillfällen och skyllde på ett enskilt befäl först när bevisen blivit överväldigande.

Med andra ord, ifall klorgas hade kunnat påvisas så hade det inte sagt någonting om vem som använt den. Det hade det egentligen inte med sarin heller, men där finns det åtminstone ett officiellt narrativ om att bara regeringsstyrkorna har tillgång till det − trots att sarinattacker flera gånger drabbat regeringstrupper. När det gäller klorgas är det vedertaget att det ingår i ”rebellernas” arsenal.

Dock, ifall klorgas kan påvisas skulle det åtminstone tala emot vad ryssar och syrier hävdar, nämligen att den påstådda gasattacken den 7 april inte ens är en falskflaggattack utan helt enkelt ett påhitt av Vita hjälmarna − ett spel för kamerorna där de lurat i människor att de drabbats av giftgas.

Angreppet fejkat enligt ögonvittnen

Den ansedde brittiske journalisten Robert Fisk på The Independent var den förste västerländske journalisten som besökte platsen för det påstådda gasangreppet, kort efter att området befriats av regeringsstyrkor. I en artikel publicerad den 17 april berättade Fisk att han lyckats spåra upp doktor Assim Rahaibani, en läkare som syns på videosekvenserna. Denne visade sig prata god engelska och förklarade precis hur det hela gått till:

− Det var mycket beskjutning [från regeringsstyrkorna] och flygplan var alltid över Douma på natten – men den natten blåste det och stora dammoln började komma in i källarna där folk bodde. Människor började komma hit [till kliniken] med hypoxi, syrebrist. Sedan började någon vid dörren, en av de ”Vita hjälmarna”, att ropa ”gas!” och panik bröt ut.

Folk började hälla vatten över varandra. Ja, videon filmades här, den är äkta, men det du ser är människor med hypoxi, inte gasförgiftning, förklarade Dr Rahaibani.

Sedan dess har flera ögonvittnen berättat samma sak för ryska och syriska medier, bland andra elvaårige Hassan Diab som var en av ”huvudpersonerna” i Vita hjälmarnas film. Hassan och hans pappa förklarade att de hade hört rop utanför sin källare om att de måste till sjukhuset, och att Vita hjälmarna genast hade ryckt tag i honom när de kom dit och börjat spruta vatten på honom medan de filmade.

Ryssland tog Hassan och andra ögonvittnen till Haag där de fick berätta sin historia vid en presskonferens. En del engelskspråkiga medier skrev om det − och höjde plötsligt nivån på sin källkritik till absurda nivåer. ABC News, som tidigare okritiskt godtagit påståenden från anonyma Vita hjälmar som sanningen, kallade exempelvis Hassan − som syns tydligt i närbild på filmen − ett ”påstått ögonvittne”.

Svenska systemmediers reaktion är avslöjande. När ryssarna först hävdade att gasattacken var iscensatt skrev man om det − DN:s rubrik löd exempelvis ”Rysk anklagelse om kemattacken avfärdas som grotesk”. Då var området för den påstådda attacken fortfarande i jihadisternas händer och ryssarna hade ännu inte lagt fram några konkreta bevis.

När Ryssland presenterade belägg i form av ögonvittnen lade man istället locket på − totalt och unisont. Sökningar på ”Hassan Diab” och ”Assim Rahaibani” ger noll träffar hos samtliga svenska systemmedier. Sökning på ”Robert Fisk” ger inga träffar som handlar om hans avslöjande reportage den 17 april.

De starka belägg som Ryssland och Syrien presenterat mörkas således fullständigt av samma svenska medier som godtar anonyma, uppenbart partiska och helt otillförlitliga källor när de pekar i motsatt riktning. Nya Tider har upprepade gånger uppmärksammat detta mönster och även ställt frågor till de ansvariga på de stora svenska tidningarna (se NyT v.39/2013). Samtliga hävdade då att de är opartiska och inte alls har någon agenda.

Fortsatt mörkning och förvrängning

Flera systemmedier valde även att förvränga OPCW:s färska resultat så att det skulle innehålla klorgas, och åtminstone inte bekräfta den ryska och syriska versionen till hundra procent. BBC:s rubrik löd exempelvis ”Attack i Syrien var klorgas”. Vad det står i rapporten är i själva verket att man hittat ”olika klorinerade organiska kemikalier” på flera platser. Sådana kemikalier är mycket vanliga och förekommer bland annat i avfettningsmedel, bekämpningsmedel och vissa sorters klister.

BBC tvingades skriva om artikeln, men kom då med nya falska påståenden, nämligen att de två cylindrar man hittat skulle ha testats positivt för klorgas. I själva verket har OPCW inte dragit några slutsatser om att det skulle röra sig om rester av klorgas. Vilket i och för sig spelar mindre roll.

Den ryskvänliga nyhetssajten Nyhetsbanken sammanfattar: ”I klartext har OPCW inte kunnat utesluta att cylindrarna placerats där för att simulera ett anfall som aldrig ägt rum.”

Nya Tider kunde redan kort efter den påstådda gas­attacken ingående rapportera om händelsen och i detalj avslöja att terroristernas eget bildmaterial visade att cylin­drarna utplacerats av nå­gon på marken, inte fallit som bom­ber från skyn. Den är till dags dato en av de mest heltäckande nyhetsartiklarna i ämnet (se NyT v.16/2018).

Även svensk press, när den över huvud taget nämnt OPCW:s rapport, har gripit efter halmstrån i stil med Metros påstående ”klorgas kan ha förekommit”, vilket alltså inte är vad som står i rapporten. Det står också i skarp kontrast till när en OPCW-rapport förra året kom fram till att regeringsstyrkorna var skyldiga till den gasattack som inträffade nästan exakt ett år tidigare och som även den fick Donald Trump att skicka kryssningsrobotar mot Syrien.

Det kan påpekas att indiciekedjan den gången hängde helt på en icke namngiven expert som utifrån kraterns utseende ansåg att bomben släppts från ett flygplan. MIT-professorn Theodore Postol, en erkänd expert inom vapenteknologi, gjorde motsatt bedömning (se NyT v.17/2017).

Ändå valde samtliga systemmedier att både lita på OPCW och göra en stor sak av att de pekade ut Assad som den skyldige. Till exempel hade SVT hela tre egna artiklar om rapporten.

Nu ger alltså OPCW:s rapport noll stöd för den påstådda gasattack som fick hela västvärldens medier att ondgöra sig över ”onde Assad”, och som var USA:s, Storbritanniens och Frankrikes ursäkt för ett massivt robotanfall mot en suverän nation. Till och med DN påpekade att USA:s agerande ”formellt” är ett brott mot folkrätten, men ansåg det moraliskt rättfärdigat eftersom Assad är så ond och ”gasar sin egen befolkning”.

När sedan beläggen för att Assad inte alls gjorde det börjar hopa sig, då lägger man locket på. Som vanligt.