Denna sägen är vida spridd i Östergötland och har berättats i olika versioner, men i denna version från Västra Harg berättas följande om jägaren Olle Skytt:
”Han behövde bara blåsa ett tag i bössepipan, så kom det fullt av djur och skocka sig ikring stugan. Fåglarna satte sej och sjöng på skorsten, och älgar och harar gick och strök utanför fönstren. Men när han var död, så satt änkan på sängkanten och grät, för hon tänkte på sej och de tre barna, vad det skulle bli av dem.
Då kom det in ett så fasligt grant fruntimmer te’na, och ett långt grönt släp hade hon efter sej. Och hon satte sej bredvid änkan och så sa hon te’na: ’Ja, gråt inte du! Det är la värre för mej. Jag hade sju barn mä’n, jag’, sade hon.”
Kvinnan med det gröna släpet i den här folksägnen är ett skogsrå och denna sägen är ett tydligt exempel på hur man berättade om detta kvinnliga väsen i det gamla svenska bondesamhället. Om mannen, enligt folktron, gick med på att inleda en romans med skogsrået belönades han med jaktlycka om han var jägare och om han var kolare vakade hon över hans kolmilor för att dessa inte skulle brinna upp.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
