Svärmangrepp och massanmälningar
Nätverkets främsta arbetsmetod är vad de själva kallar att ”gå in i ett kommentarsfält för att bemöta hat”. Vad de utsatta upplever är en ”svärmattack”. En avhoppare berättar på Katerina Magasin under rubriken ”#JagÄrHär gjorde mig till hatare” hur det går till:
”I gruppen #jagärhär läggs det dagligen ut en Öppen Tråd där alla medlemmar kan skriva ut länkar till kommentarsfält som behöver nyanseras. Vissa är verkligen grovt främlingsfientliga, men där finns också åtskilliga som jag anser helt obefogade, såsom inlägg skrivna av nationalekonomen Tino Sanandaji eller journalisten Tim Pool (…)
En till två gånger om dagen läggs det även ut en gemensam aktion där medlemmarna skickas ut till ett kommentarsfält, kommenterar vänsterdrivna åsikter och gillar varandras statusar så att hela sidan slutligen bara består av JÄH-kommentarer. Något som gör att utomstående läsare får intrycket av att alla tänker exakt samma sak och att avvikande åsikt är något udda. Man kritiserar dock aldrig vänsteråsikter, det är de konservativa åsikterna man går till attack mot.”
Avhopparen förklarar hur man inom gruppen tänjer på de etiska regler som faktiskt finns, så att regeln att ”vi utför inga aktioner i privatpersoners kommentarsfält” bortses från när det gäller offentliga personer, ”vi utför inga röstningsaktioner” bortses från bara man låter bli att berätta vad medlemmarna ska rösta på (alla tycker likadant och röstar ändå på samma sak), och ”vi gör inte aktioner i slutna grupper” ersätts av uppmaningar till massanmälningar och att kontakta alla vänner som är medlemmar och skuldbelägga dem för att vara rasister.
En skärmdump från vad avhopparen beskriver som en ”extremt sällsynt” aktion visar att det faktiskt förekommit att aktivister försökt åstadkomma en trevligare ton i trådar där vänsteraktivister hatat till mot invandringskritiker och borgare – men det slutade med att många av medlemmarna och en av administratörerna istället berömde och instämde i det som skrevs.
En svärmattack innebär oftast en kombination av dussintals floskelinlägg som andra medlemmar sedan ”gillar” och berömmer, anmälningar av enskilda inlägg och anmälningar av hela gruppen.
Infälld: Trots att man utåt pratar om att ”hyfsa debatten” beskriver man hur man ska ”bryta och störa” när människor ”sprider hat”, dvs protesterar mot mångkulturen. Foton: Skärmdumpar från #jagärhärs facebookgrupp
Vad man samtidigt kan notera är att man faktiskt inom gruppen ofta uppmanar till att vara ”respektfulla” och hålla en ”sansad” ton. Många medlemmar tycks ärligt övertygade om att de ”dränker hatet i kärlek” när de dränker invandringskritiska diskussioner i floskler, hjärtan och ryggdunkningar.
Skillnaden mellan vad som sägs och vad som görs har fått vissa att tro att gruppen började med ett gott syfte men – som invandringskritikern Ann Heberlein skrev efter att ha blivit avstängd efter massanmälningar iscensatta av #jagärhär-aktivisten Maria Robsahm – den har ”förvandlats till ett monster”. Andra ifrågasätter dock detta och pekar på att Mina Dennert startat gruppen samtidigt som hon förespråkat förbud och censur, vilket tyder på att det var målet redan från början och pratet om respekt och kärlek bara en rökridå.
”Det goda samtalet” med #jagärhär
När #jagärhär anklagas för att försöka tysta meningsmotståndare är svaret alltid detsamma från gruppens grundare Mina Dennert: man värnar om ”det goda samtalet”, tycker att alla ska få komma till tals och vill bara ”hyfsa debatten” genom att få bort ”hat och hot”. Men hur agerar de i praktiken när man försöker få till stånd ett samtal med dem?
”Hej, jag heter Dan Malmqvist och är journalist på tidningen Nya Tider. Jag undrar om jag kan få ställa några frågor till dig?”
– Nej.
”Men ni vill ju främja det goda…”
Mina Dennert har redan lagt på luren.
En annan av Nya Tiders medarbetare försökte få ett samtal med Dennert i juni. Svaret var detsamma då.
Jag prövar med hennes make, Magnus Dennert, som sköter SVT Opinions Twitterkonto och även han är administratör i #jagärhär. Nog måste väl en medarbetare på opartiska Public Service, tillika medlem i en grupp som värnar om det goda samtalet, vara beredd att prata med mig?
”Jag heter Dan Malmqvist och är journalist på tidningen Nya Tider. Jag undrar om jag…”
– På vilken tidning, sade du?
”Nya Tider. Jag undrar om jag kan ställa några frågor till dig angående nätverket #jagärhär?”
– Tyvärr inte, tack.
”Hur kommer det sig? Mina vill inte heller prata med mig, men ni säger er vilja ’hyfsa debatten’ och så vidare?”
– Mmm, ja, det vill vi absolut göra. Vi svarar ju på alla frågor online. Jag tror att vi svarat tusen gånger, kanske på de frågor du tänker ställa också.
”Men då kan du väl svara på de frågorna på telefon också?”
– Mmm, nej, det känns inte som att det är aktuellt. Tack ändå, tack för att du ringde.
Magnus Dennert lägger på luren.
Josefin Lindell-Sjögren uppges ha hand om #jagärhärs debattmanual. När jag ringer henne svarar en man som förnekar att han känner Josefin eller vet vad #jagärhär är. Detaljer i samtalet och efterföljande kontroll visar att det är lögn; mannen är själv medlem i #jagärhär och släkting till Josefin. Av någon anledning vill Josefin inte heller föra det goda samtalet med mig.
Jag söker vid upprepade tillfällen Roger Wiklander, Görel Envall och Marie-Louise Johansson som tillsammans med makarna Dennert är administratörer i den slutna Facebookgruppen, Ragnhild Fjällhed som ska ingå i ledningsgruppen, och deras föreläsare Mattias Lahti Davidsson, Karin Berg och Jacob Möllstam. Ingen av dem svarar i telefon. Möllstam skickar till slut ett SMS där han lovar att ringa efter klockan fyra. Det gör han inte.
Det kan nämnas att alla dessa försök görs efter att jag ringt makarna Dennert. Antingen är alla dessa personer väldigt upptagna, eller också har de blivit förvarnade om att inte svara på samtal från vårt nummer.
Till sist når jag fram till Helene Davik, en #jagärhär-aktivist som ägnat sig åt att finkamma invandringskritiska grupper efter upphovsrättsskyddat SVT-material och sedan uppmanat SVT att anmäla det.
”Hej, jag heter Dan Malmqvist och är journalist på tidningen Nya Tider.”
– Okej. Tack, men nej tack.
Helene Davik lägger på luren.
Som tur är vet jag ju att #jagärhär svarar på alla frågor online, för det har ju Magnus Dennert sagt. Jag ansöker om medlemskap i gruppen. Inte för att jag gillar den, men för att kunna föra det goda samtalet med dem och få svar på mina frågor som Magnus Dennert lovat.
Nästa gång jag går in på sidan är den blank. Efter en stunds googlande inser jag att min förvirring beror på att jag aldrig blivit blockad förut – tydligen kommer inte sidan upp ens i sökresultaten om man blivit det.
Nätverket som i systemmediernas hyllningsartiklar säger sig värna om det goda samtalet, respektera sina meningsmotståndare, motverka anonym ryktesspridning, fejknyheter och filterbubblor och massor av andra fina saker, känns faktiskt mer som en fanatisk religiös sekt.
Nya Tider avser att fortsätta granska #jagärhär längre fram.
Läs del 1 här >>
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
