Solkraften räcker till en brödrost

Moore avslöjar hur miljörörelsen skor sig på den miljöskadliga industri som behöver framstå som miljövänlig och ”hållbar” och på de rika oligarker som gör sig förmögenheter på att köpa upp de värdepapper i till exempel oljeindustrin som slumpas bort i klimatbluffens tid. Man inser vilket fullständigt bedrägeri som pågår globalt med hjälp av till exempel Miljöpartiet i Sverige och FN:s klimatpanel. Globalisterna har tagit klimatsekten som gisslan och får dem i sin naivitet att tömma västländernas kassakistor genom enorma dubiösa klimatfonder i Sydkorea och kopiösa investeringar i vindkraft och solpaneler.

I filmen visar han oss nedlagda vindkraftparker med trasiga, rostiga vindsnurror som likt skelett står på ödelagda, skräpiga industriområden som tidigare var orörd natur. Som reliker, likt våra gamla väderkvarnar. De blad, stora som jumbojetvingar, som är borttagna är gjorda i material som inte går att återvinna utan finns nedgrävda i enorma vindkraftskyrkogårdar. Dessa vingar måste bytas efter ett par år och är oerhört dyra. Dessutom förorsakar dess lågfrekventa ljud allvarliga störningar för både människor och djur. Trots den stora mängden snurror bidrar de bara marginellt till det totala energibehovet i världen. I övriga världen överges satsningen på vindkraft. Kostnaden för att bygga ut elnätet för att ansluta vitt spridda vindmöllor är närmast oöverstiglig. Men Sverige planerar för ytterligare fem tusen de närmaste åren, samtidigt som man lägger ner den kärnkraft som man utomlands bygger ut med nya moderna kärnkraftverk. Vi går mot en mörk framtid där plastpåseskatt och andra befängda straffskatter inte lär räcka till ens några få nya vindmöllor.