Det var den 12 mars som EU gick ut med att man ska försöka minska överbefolkningen i de grekiska migrantlägren genom att erbjuda migranter en engångssumma på 2 000 euro för att återvända hem. Syftet uppgavs vara att ”lätta lite på trycket för öarna och för de andra människor som befinner sig i lägren”.
– Under en månad öppnar vi möjligheten för migranter i de överbefolkade lägren på öarna att lista sig för att frivilligt återvända, sade migrationskommissionär Ylva Johansson (S) vid en presskonferens i Aten.
Erbjudandet utsträcks till dem som anlänt före den 1 januari och Johansson sade att hon hoppas att upp till 5 000 migranter ska anmäla sig för att återvända tack vare mutan från EU. I de aktuella lägren finns omkring 45 000 migranter.
Visst är det bra att vindarna börjat vända. År 2015 var det i Sverige och flera andra västländer ingen hejd på hur ”generösa” och ”välkomnande” vi förväntades vara. Inte sällan påstod man att migranterna skulle bli vinstmaskinerna på längre sikt och att det bara var tillfälligt svårt att sätta detta ”kompetensregn” i arbete eftersom det kom så många samtidigt.
Dessa tongångar hörs visserligen fortfarande men blir allt mer ovanliga. Alla som har förnuftet i behåll inser att utomeuropeisk migration är dålig för mottagarländerna. Problemet nu är snarare att vi inte klarar av att ta de tuffa beslut som krävs eftersom vi fortfarande tillskriver migranterna rättigheter som de egentligen inte har. Det är ingen mänsklig rättighet att bosätta sig i Europa, särskilt inte permanent.
Den nya reträttpunkten för invandringsvurmarna är just ”asylrätten”, som Ylva Johansson klargjorde vid samma presskonferens. I en tydlig känga till det hårt pressade Grekland, som nyligen bestämde sig för att tillfälligt avskaffa asylrätten helt i en månad, sade hon att det är viktigt att hålla på ”våra europeiska värderingar” där asylrätten påstås ingå och att vi ”inte kan” avskaffa den eftersom den skyddas av internationella lagar.
Asylrätten har blivit ett slags myt som det i politiskt korrekta kretsar närmast betraktas som helgerån att ifrågasätta. Problemet är dock inte främst asylrätten i sig utan att den glidit mycket långt ifrån sin ursprungliga innebörd.
Voltaire fick en fristad i England. Descartes höll sig undan inkvisitionen i Nederländerna. Engelska adelsmän fick fristad i Frankrike under inbördeskriget i mitten av 1600-talet, då rojalisterna drabbades av politiska förföljelser efter sitt nederlag. Franska adelsmän flydde till England under revolutionen i slutet av 1700-talet, då adelsmän halshöggs i tusental. Men de flydde inte från krig, något som hade ansetts ovärdigt och omanligt, utan från politiska förföljelser mot den förlorande sidan.
De flesta av dem som i dag anländer till Europa är inte ens krigsflyktingar utan ekonomiska migranter i jakt på ett bättre liv. Men den urgamla sedvänjan att ge asyl har aldrig gällt krigsflyktingar heller förrän sent in på 1900-talet. Och så som den definieras av FN:s flyktingkonventioner handlar asylrätten inte heller om krigsflyktingar utan endast om dem som riskerar förföljelse i sina hemländer. Skulle asylrätten tillämpas restriktivt och endast ges till dem som riskerar sådan förföljelse hade vi inte haft de omfattande samhällsproblem vi ser i dag.
Förutom alla nackdelar för Europa, bygger det rådande systemet även på absurditeten att en asylansökan kräver att man först tar sig in i EU illegalt. Lyckas du med det så kan du plötsligt kräva en massa rättigheter från landet du smugglat dig in i. Men om du misslyckas med att lura landets gränspolis saknar du dessa rättigheter, inklusive rätten att inkassera 2 000 euro från EU för att åka hem igen. Hur kan någon tycka att detta system är logiskt och rättvist?
Vad Europa behöver är inte att ”lätta lite på trycket” i överbefolkade flyktingläger genom att muta illegala migranter med pengar för att de ska återvända hem. Vi behöver avskaffa asylrätten så som den tolkas i dag – inte i en månad utan permanent. Vi behöver vidare skicka hem stora mängder av dem som redan finns här.
Att ge ekonomiskt stöd till återvandrare är ingen dålig idé i sig, faktum är att jag förespråkat det i många år, men då har det handlat om grupper som är problematiska trots att de är rotade i Sverige sedan länge, exempelvis syrianerna i Södertälje. Majoriteten av dem är födda i Sverige och det vore orimligt och rättsvidrigt att ”bara kasta ut dem”, men det är också orimligt att vi restlöst ska acceptera en permanent koloni av syrianer med en stor social friktion med majoritetssamhället.
Då kan generöst tilltagna repatrieringsbidrag och förhandlingar med deras forna hemland göra det möjligt att få många att återvandra frivilligt. Men där handlar det alltså om en grupp som vi på gott och ont har en relation till och vars närvaro i Sverige inte varit ett ensidigt ont.
Ska man göra en liknelse så vore repatrieringsbidrag till syrianerna (även betydligt högre än 2 000 euro) som att acceptera vissa kostnader för att avsluta en dålig affärsförbindelse som man ärvt från en tidigare ägare till firman, medan Ylva Johanssons mutor till illegala migranter är som att ge pengar till en inbrottstjuv för att han ska lämna ditt hem. Det är helt enkelt inte rimligt.
De saknar rättigheter här och ska förpassas tillbaka över den gräns de kom ifrån. I de fall där detta inte är möjligt bör de flyttas till flyktingläger i tredje land, så kallade ”safe havens”, varifrån de flesta utan tvivel kommer att återvända till sina hemländer när det står klart att det inte finns någon väg därifrån till bidragsparadisen i norr.
När Jimmie Åkesson konstaterar att ”Sverige är fullt” kan man tillägga att det är Europa också. Det var faktiskt fullt av européer innan en enda asylinvandrare anlänt från tredje världen, och ska så vara även i framtiden.
Etablissemangspolitikerna har nu insett vart vindarna blåser och försöker låtsas om att de tar européernas oro på allvar. Därav mutan på 2 000 euro till hemvändare. Det är bara en positionering från EU:s makthavare utan praktisk betydelse.
Det är bra att vindarna vänt, och de flesta inser i dag att sådana halvmesyrer bara är till för att politikerna fiskar röster, men vad Europa verkligen behöver är att vända migrantströmmarna och påbörja en återvandring.