Grunden för en fungerande och utvecklad välfärd är en årlig reell ökning av ett lands BNP per invånare. Det är de flesta ekonomer överens om. Sverige har inte haft en sådan utveckling sedan finanskrisen 2008/2009, utan BNP/capita har i stort sett legat still under de senaste tio åren. Med tanke på inflationen betyder det att vi faktiskt blivit fattigare.
Finansminister Magdalena Andersson väljer därför att inte prata så mycket om BNP per capita, utan om BNP, det vill säga den totala ekonomins utveckling. Den har legat och snurrat runt cirka 2 procent ökning per år, det vill säga i stort sett i takt med inflationen, några år. Det betyder en reellt stagnerad ekonomi, men också en minskad BNP per capita, eftersom befolkningen har ökat, främst genom migration.
Att BNP nu sjunker är mycket oroande, inte minst om utvecklingen fortsätter i samma riktning. Om det leder till att den privata konsumtionen minskar, vilket är en normal reaktion på en recession, går vi snabbt in i en lågkonjunktur som många bedömare anser riskerar att bli den värsta på länge. Därför är tystnaden från regeringen ett dystert tecken i tiden. Tecknen på att problemen hopar sig är däremot tämligen tydliga.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
