För konservativa väljare och särskilt nationalister var Trumps förra mandatperiod en besvikelse. Den utlovade muren mot Mexiko blev det inte mycket av. Man förstärkte vissa sektioner av de existerande gränsstängslen och byggde till knappt nio mil av nya hinder – inte alls tillräckligt för att hindra människor som verkligen vill att ta sig in illegalt. De som hade tagit Trumps vallöften på allvar och hoppats på en massiv, hög mur av samma slag som Israel har byggt mot Palestina kände sig lurade. Han lyckades inte ens minska den illegala invandringen från de nivåer som rått under Barack Obama, även om hans politik antagligen höll tillbaka en ökning som nu dröjde tills Biden kom och öppnade flodportarna på vid gavel.
Utrikespolitiskt gick det lite bättre. Trump startade åtminstone inga nya väpnade konflikter i andra länder, vilket samtliga amerikanska presidenter gjort efter att Jimmy Carter lämnade posten 1981. Han trappade ner vissa av de ”militära interventioner” som han ärvt från Barack Obama. Många av hans anhängare blev dock besvikna när han redan efter tre månader vid makten beordrade ett robotangrepp mot Syrien som svar på vad systemmedierna och en grupp FN-tjänstemän påstod varit ett nervgasangrepp mot civila. Nya Tider kunde, som första tidning i världen, visa på att påståendena var falska, något som med tiden bekräftades internationellt (se ”Bilder som säger mer än tusen ord” i NyT v.16/2018). Det var en bluff av de väststödda islamisterna, avsedd att framkalla just ett sådant angrepp mot deras fiender, något som skett upprepade gånger tidigare (”Assad: USAF är IS flygvapen” i NyT v.11/2018). Att Trump lät drönarmörda den iranske generalen Qassem Soleimani, som var på besök i Irak, ledde till att många drog slutsatsen att Trump helt gick i globalisternas ledband. Soleimani var den som världen har mest att tacka för besegrandet av terrorarmén Islamiska staten, som i stora delar är en västlig skapelse med syfte att genomföra regimskiften i Mellanöstern.
För kärnväljarna var det dock mer intressant vad Trump levererade – eller inte förmådde leverera – på hemmaplan. Dittills hade han nämligen knappt lyckats få igenom något av sina vallöften, eftersom han blev motarbetad i varje litet steg på vägen – men när han lydigt angrep Israels fiender var alla hinder som bortblåsta. Många såg det som ett kvitto på att det skulle bli fortsatt ”business as usual”, fortsatt massinvasion och fortsatt krigande i Mellanöstern, med Trump vid rodret. Allt annat än ”Amerika först”, ”bygg muren” och ”dränera träsket” som varit Trumps slagord. Träsket styrde tydligen fortfarande.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.