“På väg hit från [staden] Blagoveschensk till Ulan-Bator [Mongoliet], skissade jag några idéer och åtgärder. De är här, handskrivna” berättade Putin för de närvarande journalisterna vid presskonferensen den 3 september. Nedan följer dessa:
1. Folkmilisen ska upphöra med den militära framryckningen i regionerna Donetsk och Lugansk.
2. Kievs styrkor ska dra sig tillbaka till ett avstånd som utesluter möjligheten att beskjuta bosättningar med artilleri.
3. Inrätta fullständig och objektiv internationell kontroll för observation och övervakning av vapenvilan.
4. Uteslut användningen av stridsflygplan mot civila och byar.
5. Fullständig fångutväxling utan förhandsvillkor.
6. Humanitära korridorer för flyktingar och leverans av humanitär hjälp i regionerna Donetsk och Lugansk.
7. Direkt tillgång till förstörd infrastruktur för reparationsgrupper uppbackade med nödvändigt understöd.
Putin uttryckte sin förhoppning om att ett slutgiltigt avtal mellan Kiev och separatisterna i sydöstra Ukraina kan nås och säkras vid det kommande mötet den 5 september i Vitrysslands huvudstad Minsk, där den så kallade Kontaktgruppen för Ukraina tidigare har träffats.
Ukrainas president Petro Porosjenko kommenterade lite senare på onsdagen Putins utspel med att “Den första uppgiften är fred” och fortsatte “Idag klockan 05:00, på grund av tidsskillnaden, pratade vi med president Putin om hur vi kan stoppa denna fruktansvärda process. Det är omöjligt att förneka att människor har dödas “. Den ukrainska presidenten betonade att alla ukrainare vill ha fred och att han därför kommer sträva efter det.
Porosjenkos ton har ändrats i samma takt som hans styrkor lidit alltfler nederlag. Från att kommit med direkta hot mot Moskva talar han nu om att dödandet i östra Ukraina är en “fruktansvärda process”. Att beskjuta den egna befolkningen med artilleri i bostadsområden utan fientlig militär närvaro är givetvis fruktansvärt och hundratals civila har dödats, men det är ett dödande han själv som president och överbefälhavare är ytterst ansvarig för. Han är för övrigt den första presidenten i Ukraina som också är överbefälhavare för de väpnade styrkorna. Dessutom har han tidigare ignorerat både de civilas lidande och den gigantiska flyktingström Kievs styrkor skapat genom sin hänsynslösa beskjutning av civila mål.
Porosjenko försökte till exempel att med alla medel, utom militära, stoppa den ryska nödhjälp som på 287 stora vitmålade lastbilar lämnade Moskva den 12 augusti. Efter många dagars fördröjande från Kiev kunde till slut de livsnödvändiga förnödenheterna levereras den 22 augusti till invånarna i Luhansk. Staden hade då hade varit ström- och vattenlös i tre veckor. Hjälpinsatsen möjliggjordes enbart genom Rysslands resoluta agerande, då västvärlden visat och visar ett mycket svalt intresse för den svåra humanitära situationen i sydöstra Ukraina.
FN:s flyktingorgan UNHCR angav på tisdagen den 2 september att en miljon människor i östra Ukraina nu har tvingats till flykt. Av dessa beräknas 260 000 fortfarande vara i Ukraina medan resterande till största delen flytt till Ryssland, där många bor i flyktingläger. Nya Tiders Dan Malmqvist har besökt dessa i Rostov och kommer skriva om det i vår tidning.
Det är svårt att dra några egentliga slutsatser av Porosjenkos uttalande, då han har talat om sin vilja till fred från den dag han vann presidentvalet. Det var den 25 maj och redan dagen efter satt Kiev in både attackhelikoptrar och stridsflyg i stor omfattning mot separatisterna i öst, en vid tidpunkten mycket allvarlig upptrappning av våldsanvändandet. Vilka handlingar som följer hans ord om fred denna gång får den närmaste tiden utvisa.