Det finns flera tecken på en ökad rysk aktivitet i och kring Syrien, bland annat betydligt fler och mer frekventa flygtransporter samt en utökad rysk marin närvaro i östra Medelhavet. Detta har fått Washington att protestera, då USA menar att det kan ses som ryska förberedelser för att intervenera i den syriska konflikten. Rysslands president Vladimir Putin har varit tämligen tystlåten i ämnet, men sagt att Moskva överväger olika alternativ, vilket underblåst västmakternas misstankar.
Den politiska bakgrunden
Politiska bedömare som okritiskt återges i västmedia hävdar att de ryska handlingarna är en del av en plan att skicka trupper till Syrien för att bekämpa Islamiska staten (IS) och att Moskva önskar göra detta tillsammans med den USA-ledda så kallade anti-IS koalitionen. Detta med syfte att förbättra förbindelserna med väst, där huvudmålet sägs vara att få till ett upphävande av de västerländska sanktionerna mot Ryssland.
Samtidigt menar dessa pro-västliga bedömare att Ryssland sannolikt skulle finna det svårt att sälja sin idé till ett ”skeptiskt” USA och hävdar att Moskva riskerar ”katastrofala följder” om Putin väljer att ensidigt (läs: utan USA och västs godkännande) ingripa militärt i Syrien. Detta har i västmedia hörts från flera till synes oberoende experter och bedömare. Några går så långt som att påstå att Ryssland därigenom hoppas få ”fortsätta med sin inblandning” i Ukraina.
Visst är viljan stor i Kreml att ingripa med kraft mot IS liksom att få till en bredare anti-IS koalition, som även inkluderar Syrien och Iran, men angivet huvudmål med detta är rent nonsens. Istället bör främst två andra bakomliggande orsaker beaktas. Den första är att IS hotar rysk säkerhet genom att på sikt kunna bli en stark antirysk kraft bland muslimer i Ryssland samt i muslimska kringstater i söder. Det andra är viljan att stödja Syrien, en gammal allierad, och därmed skicka en viktig signal till andra potentiella och nuvarande allierade – främst i Mellanöstern – att Moskva är en samarbetspartner att lita på. Till exempel ska Egyptens närmande till Ryssland den senaste tiden ses i detta ljus. Det finns även andra starka incitament, rörande bland annat energidistribution, som finns i bakgrunden.
Fredsplan nobbas
I början av sommaren lade Moskva fram en fredsplan för Syrien som gick ut på att bredda den nuvarande så kallade anti-IS-koalitionen. Den leds av USA och mest aktiva medlemmar är västallierade som Storbritannien, gulfstaterna, Turkiet och Jordanien. Washington hävdar att hela 62 länder deltar.
Nya Tiders källor har upprepade gånger pekat på trovärdighetsproblem för denna koalition, då de i motsats till uttalade mål snarare med sina handlingar tycks stärka IS ställning på olika sätt. En allt annat än långsökt iakttagelse, eftersom flera av deltagarländerna på flera sätt och mer eller mindre öppet stöder jihadisterna i Syrien. Dessutom är samtliga stater som genomför flygbombningar i den nuvarande anti-IS koalitionen fiender till Syrien. Stater som ofta och högljutt uttrycker en önskan om att störta Syriens president Bashar Assad.
Ryssland vill nu se att denna anti-IS koalition breddas med de som de facto bekämpar IS, det vill säga syriska regeringsstyrkor och olika kurdiska grupper. De sistnämnda är i dag måltavla för omfattande flygbombningar av Turkiet, en av koalitionsmedlemmarna. Dessutom vill Ryssland helt logiskt se att länder som stöttar den syriska regeringen i dess kamp mot IS och al-Qaida, till exempel Iran, också ingår i koalitionen.
