Alla samhällen är oavbrutet stadda i förvandling. I Sverige sker det nu en politisk polarisering av en omfattning som vi inte har sett sedan arbetarrörelsen föddes i slutet av 1800-talet. Nu är det globalismen som splittrar oss.
Äntligen finns det nu en fullödig analys av det samhälle som många kallar PK-samhället.
Han om någon är en person som har förutsättningarna för att klara detta digra uppdrag. Förutom att han är en skolad forskare, så besitter han ett personligt mod som få.
Det är även titeln på professor Karl-Olov Arnstbergs nya bok. Han om någon är en person som har förutsättningarna för att klara detta digra uppdrag. Förutom att han är en skolad forskare, så besitter han ett personligt mod som få. För det är ett dystert faktum att konstatera att många vet och skulle kunna berätta, men tiger still för att inte förlora allt. Liksom med sina tidigare böcker har Arnstberg fått ge ut PK-samhället på sitt eget förlag, Debattförlaget, eftersom inget av de större förlagen vågat.
Ett mästerverk
Karl-Olov Arnstberg går grundligt tillväga. På 450 kompakta sidor levererar han kunskaper och insikter på löpande band. Det har tagit flera år att skriva den och det har inte varit något slöseri med tid. Boken är ett mästerverk på många sätt. Egentligen är det inget nytt han serverar oss. I flera tidigare böcker, Invandring och mörkläggning del 1 och 2 och Nötskalet har han nosat på fenomenet politisk korrekthet, men nu gräver han ner till botten och ger en komplett bild.
Vad sägs om följande underrubriker? Sverige är på dekis, Nattvandrarstaten, PK-språket, Alla människors lika värde, Kulturrelativism, Den humanitära stormakten, Populism, De rasifierade, Den svenska värdegrundsdemokratin, Kulturmarxismen, Postmodernism, Globalisering och globalism, Nyspråk, Genus på universiteten och Könskampen och många fler rubriker som lockar till läsning.
Arnstberg tar upp det märkliga, som många Sverigevänner säkert känner igen, att en del människor man möter inte ser några som helst problem med det som sker i Sverige. Det verkar ibland som vi inte ens bor på samma planet. Förklaringen som Arnstberg ger är skrämmande. Folk är manipulerade, lurade, ja rentav hjärntvättade. Många köper det som sägs i media utan att reflektera.
Vad är politisk korrekthet?
Men vad är då PK? Vi får oss en uppsättning definitioner till livs. Till exempel:
”Allt som sägs blir till åsikter, vars sanningshalt aldrig prövas. Argument fördöms på moraliska grunder utan att logiskt analyseras.”
”De politiskt korrekta lyfter fram språkets betydelse för verkligheten, samtidigt som den andra riktningen, verklighetens betydelse för språket, förnekas eller tonas ner”, säger författaren.
När någon säger att ”alla människor har lika värde”, så sägs det inte för att säga en sanning, vilket det ju faktiskt inte är, utan det sägs för att markera att man är tillhörig och solidarisk med den samhällsbärande klassen.
”Politisk korrekthet är en via språket socialt framtvingad form av tankekontroll. Den politiska korrektheten slår mot människors frihet att uttrycka sig och kräver samstämmighet i åsikter och lydnad mot den elit som har makten.”
Arnstberg kompletterar de vanliga definitionerna av begreppet politisk korrekthet med en del tänkvärda kommentarer:
● Att beskylla någon för politisk korrekthet är att påstå att det är en person som inte tänker självständigt utan följer med strömmen.
● Politisk korrekthet är blindhet, en oförmåga att se vad som försiggår utanför den stipulerade agendan.
● Politiskt korrekthet är att beskylla någon för hyckleri, det vill säga att någon som egentligen kan tänka och ge ord åt sina tankar, ägnar sig åt självcensur, därför att det är riskfyllt att gå emot strömmen, alternativt att pk-språket är gynnsamt för karriären.
Politisk korrekthet har marxistiska rötter
Författaren härleder det politiskt korrekta tänkandet från marxismen som muterat flera gånger och till slut blivit en ny ideologi. Marxismens ekonomiska teorier gjorde bankrutt varhelst de än prövades och de lockar inga proletärer längre. Så marxisterna vände sig istället till medelklassen och universiteten. Det gick bättre och dessa styr och ställer nu i Västvärlden med sina politiskt korrekta idéer. De är nu utformade så att de påminner om en religion med okränkbara dogmer, där alla sanningar är relativa och verkligheten är socialt konstruerad.
”Politisk korrekthet är en ideologi som drivs på en abstrakt nivå. Den behöver inte bevisa sitt värde genom att referera vare sig till konsekvenser av politiska beslut eller rent allmänt hur verkligheten fungerar”, konstaterar Arnstberg. Den här ideologin är världslig och humanistisk och baseras på moraliska principer. Den är altruistisk, en sekulär motsvarighet till den kristna barmhärtigheten. Det som driver altruismen är vår skuld för kolonialism och den vite mannens förtryck.
Författaren blottlägger utförligt de omständigheter som formade Frankfurtskolan och dess proselyter kulturmarxisterna, som ju lagt den intellektuella grunden för politisk korrekthet. Och kulturmarxism = politisk korrekthet, förklarar Arnstberg. De vill ha ett atomiserat samhälle utan några band och lojaliteter mellan individerna. Familjen relativiseras tills den avskaffas. De unika nationerna upplöses till förmån för samma mångkulturella samhälle i varje land.
Det i mitt tycke bästa avsnittet i boken behandlar hur människor kan fångas av tankesystem som går på kollisionskurs mot det erfarenhetsbaserade förnuftet. Det handlar om vår hjärna och biologi. En riktig aha-upplevelse!
Författaren håller ett högt tempo. Språket är vårdat och högst effektivt. Ibland riktigt pedagogiskt som bara en riktig professor kan, när både frågor och svar formuleras:
”Fråga: Varför ser de inte kulturella och sociala skillnader mellan människor av helt olika sort?
Svar: Den politiska korrektheten utgår inte från verkligheten utan från sina dogmer. Den gör också misstaget att förväxla realiteten och normen. Eftersom dogmen och normen säger att alla människor är lika värda, så ska verkligheten hanteras på detta sätt. Att peka ut skillnader mellan människor av olika raser och kulturer är rasism, därför att de är ju lika mycket värda. Tanken är ju också att genom att tvätta språket, så kommer språket att fungera som ett instrument för förverkligandet av PK-normerna. På så sätt styrs människor till att bli övertygade om det absurda påståendet att alla människor är lika mycket värda, att det inte finns några skillnader. ”
Sällan har ett inköp av en bok varit en bättre investering än den här.
